Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Klippa, klistra och sammanfatta

”Klippa och klistra” är en anklagelse i nätdebatter. Det gör tydligen den, som inget eget har att komma med. Än värre är att bara argumentera med länkar.

Nu flyttar jag min egen text från Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen” hit. Det är en medlemsgrupp, som läser bibeln tillsammans i egen takt och efter någon bibelläsningsplan. Så det gäller innantilläsning. Det gäller inte: ”Jag har rätt, Du har fel!”

”Vi läser bibeln tillsammans för 5:e året å rad eller för första året. Vi skall hålla en god ton och jag har överreagerat, eftersom jag blev avstängd för min skarpa ton år 2004 i ett bibelsammanhang på nätet.
Bibeln är mitt huvudintresse. Därför köpte jag bättre dator och började år 1991.
Vi får välja bibelläsningsplan och vilken takt vi kan hålla. Jag för min del skulle vilja, att vi stannar till vid tabernaklet. Det är som en ritning i alla tider för uppbyggnad av en församling. Det är en mönsterbild enligt Hebreerbrevet.

En gång bland manliga teologer råkade jag skriva, att jag läser bibeln med min gamla systemkamera. Så när Jakob kommit till Jabboks vad använde jag vidvinkel för hela familjen och tog närbilder på intressanta personer med annat objektiv. Vilken kritik jag fick!

Tekniken har utvecklats, så det räcker med en liten mobiltelefon nu med appar, kartor och gps. Dagny Berglings bibelstudium om översteprästens bröstsköld är så litet i häfte, att det tar ingen plats i fickan. Det är bara att söka på de olika ädelstenarna i skalan 10 – 0. Hårdhetsgraden ligger runt 7-8 enligt en geolog och nära diamant. Över 400 år hade gått sen jag fotograferade i texterna sist.

Så församling/kyrka är samma ord i grekiskan och jag lever i nuet år 2019 och kan inte resa någon mer gång till öknen. Därför gick jag runt i mitt närområde och fotograferade en stenhög, som varit en kyrka och bara med ris efter träd på tomtplatsen. Hur fungerar en församling utan en kyrka?
Därför stannar jag i 2 Mos 26:15-30 och undrar över vilka som står sida vid sida och ”axlar varandra” av nuvarande (med)lemmar i samma kropp, som är församlingen. Jag kände inte en enda den dagen jag fotograferade!

Jag vill hålla god ton! Bibelns bildspråk är så rikt utöver bokstäverna i texten. Det behövs väldigt många andra bibelställen för att få ett begrepp som ”klädd inför Gud”, ”rättfärdiggjord genom tro”. Det står inget om att det var ett lamm, som fick släppa till livet i Edens lustgård men ett oskyldigt blod rann där. Så blev de klädda inför Gud och fick slippa skammen av sin olydnad. Bildspråket håller ända in i Uppenbarelseboken!

Så slipper vi att skämmas utan får vara som levande stenar i Guds församling. Kroppen är ett tempel åt Gud är ett annat påstående. Det behövs hela summan av delarna. Dom gjorde i allt som Mose sagt…”

Slut på mitt citat från ”Anta Utmaningen”. I en gammal debatt på nätet i kristen regi skrev en kvinna orden ”frikyrklig teologi”. Kan det vara så att vi inom frikyrkan lyssnat på så många utläggningar, att vi blivit påverkade mer av tolkning än av bibeltexten? Då finns det all anledning att ta fram en bibel.

”Jag spolar av nu!”

Som sagt: Jag spolar av nu. Så sade en gammal vän en gång, som jag kom på besök till. Tiden låg bakom. Det fanns ingen återvändo till alla platser i världen, som hon en gång besökt eller flera gånger. Så blev det en sjukhussäng en dag. Men inte längre.

Jag kom av mig med bloggandet. Tryckte ju på ett engelskt ord, som jag inte begrep innebörden av. Tänkte uppdatera profilbilden. Tänkte lära mig lite hur bloggen fungerar. Då blev alla mina bilder röda. Som sagt. Och jag fick hjälp att skriva på ett nytt ”underlag”, som är gratis. Det tidigare betalar jag för. Så jag skulle slippa reklam! Och jag vill lära mig använda mina bilder igen.

Så här såg det ut på min fars arbetsplats, när han vilade middag. De sista fyra åren var han ensam men blev 95 år nästan. Innan dess spolade han också av. Han berättade om sina stora intressen som familjen, fabriken och församlingen. Så kom den sista veckan och allt var tydligen avspolat av minnen. Läs för mig sa han:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Det låg ett Nya Testamentet i fönsterhyllan men jag hittade inte och visste inte var det står. Han kunde versen utantill. Det hade hållit att leva på. Det höll att dö på. Så har det blivit ett nytt avsked många, många år senare. Det är en hög ålder också att bli över 93 år.

Släkt och vänner var helt överens om att det var som om Gud själv bjudit på vit snö över hela Västergötland och en underbar rimfrost just den dagen! Vi var flera som spolat tillbaka bandet till den dag, då vi mötte vår vän eller släkting. Alla hade egna minnen – ett eget band.

När begravningsgudstjänsten var över och kistan skulle bäras ut började kantorn att spela melodin på orgel till sången:

”Invid porten där står en änglahär, när de frälsta tåga in…”

Genast var ”mitt minnesband” tillbaka på året 1967. Jag bodde i ett gammalt landshövdingehus i en etta över en mörk port. Vi var så rädda över allt hemskt vi mött i gatuarbetet bland unga människor. Vi kunde ingenting om narkotikamissbruk eller ockultism. De unga hade målat svarta väggar i en föreningslokal. Jag var hemma vid min bostad men inte de andra två vännerna. Den kvällen hade vi delat på en taxiavgift. Så rädda var vi! Då småsjöng Gunvor:

”Invid porten där står en änglahär, när de frälsta tågar in…”

Jag spolar av nu! Min tid ligger bakom också men jag skulle så gärna vilja berätta mera av det som varit. Vet inte vem du är som läser. Vet bara att det gjort mig gott att få spola av bandet. ”Lever vi så lever vi för Herren. Dör vi så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör, så hör vi Herren till.”

Jag älskar Paulus som bekant. Det är hans uttryck.

Mötet vid brunnen

Nu har jag snurrat färdigt! Det blev nödvändigt att skriva ut Jonas Bergstens foto i ”Jesus skapar tro” med pilar över berget Ebal, Sykar och Jakobs brunn. (Detta från ”Anta Utmaningen” på Facebook. Bibelläsning tillsammans efter bibelläsningsplaner.) (Joh. kap 4:3-26)

Det blev ett måste för mig att acceptera svårigheten med vänster och höger och väderstreck under livets vandring. Få fattar handikappet.

Så har jag vandrat med Josef till det jordstycket, som Jakob givit åt honom vid den djupa brunnen. (1 Mos 37) Men hans bröder var inte där. De hade varit där men vandrat vidare med sina hjordar till Dotan. Så blev det en vandring på kartan och sen en blogg här, som heter ”Följ blodspåren”. Från Dotan blev den långa vandringen till Egypten, som vi läser om igen och om igen.

Fader Jakob fick veta, att bröderna hittat en blodig mantel. Så har jag snurrat färdigt på bilden av berget Ebal, Sykar och Jakobs brunn och har berget Gerissim tvärtom nu till vänster och Ebal till höger. Där kommer Jakobs tolv stammar vandrande så långt senare och skall stanna till och begrunda Herrens: ”Hör Israel!” (5 Mos kap 27 o 28) De fick veta skillnaden mellan att lyssna på Herrens ledning eller att förkasta den. Orsak och verkan eller tvärtom om: Verkan på grund av orsak.

Vi tillber här och ni tillber där. Vad anser du, främling? Eller är han ingen främling längre? Går det att vandra med honom på kartan i fortsättningen också – ner till Egypten och tillbaka? Vet han var vänster och höger är och alla väderstrecken?

Kommer han tillbaka eller är han här nu?

En apokalyps

Så väl då, att jag tittade först efter vad apokalyps betyder på grekiska språket! Jag brukar ju tänka själv och stanna vid det. Det kunde bli väldigt mörkt och tråkigt om alla vredesskålar och hemskheter från Uppenbarelseboken i den yttersta tiden. I ”Teologiskt Lexikon” står det att apokalyps betyder avslöjande, uppenbarelse av himmelska hemligheter, särskilt om framtiden. ”Intresset för sådana hemligheter,” fortsätter Per Beskow, ”och spekulationer om dem kallas apokalypik.”

Himmelska hemligheter styr tankarna åt en ljusnande framtid. ”Nu vänder det,” har det stått att läsa på Facebook. ”Snart går det att märka!” Så bra då att vara positiv! Mörkret har ingen makt över ljuset enligt bibeln.

En gammal människa har livet bakom sig och är ofta rädd för framtiden med mer krämpor, större backar och mer risk för halka. Då kan det vända för fort. Det blir svårare att hänga med i modet och val av sånger i en gudstjänst. För så är det! Mycket sitter i ryggmärgen…

Apokalypsen påminner då om Nils Frykmans sång:

”Min framtidsdag är ljus och lång Den räcker bortom tidens tvång Där Gud och Lammet säll jag ser Och ingen nöd skall vara mer.

Ett oförgängligt arv jag har I himlen är det i förvar Och under prövotiden här Min Fader ger vad nyttigt är.

Pris vare Gud som ställt det så Nu slipper jag att ängslig gå För mig han alltid sörja vill Evad som helst må stöta till.” (Så långt fritt ur minnet. Hämtar sångböckerna nr 302 både som f.d. ”missionare” och f.d. pingstvän)

Så har jag frid uti min själ och sjunger lycklig allt är väl Jag vandrar trygg vid Faders hand Han leder mig till himlens land

Men Herre Jesus led du mig Att leva mera helt för dig Den lilla ( korta) tid jag har igen På vägen hem till himmelen. (Sista två verserna blandade jag ihop raderna. Minnet sviker.)

Apokalyps betyder uppenbarelse av himmelska ting! Jag skriver för min egen själ tydligen och har blivit korrigerad på morgonen nyårsafton år 2018.

Sen kan jag fortsätta min egen bibelläsning och undra över var vi är i tiden. Årsveckor är mycket komplicerat för min del. Men de flesta är visst över redan.

🙂

Ett raserat bygge

Nyår år 2000 fick jag en idé, att gå ut på nätet för att försöka nå unga människor. Jag ville nå unga utanför kyrklig gemenskap och berätta om kristen tro. Frågan var hur det skulle gå till.

Trettondagens gudstjänst i Smyrna, Göteborg, var ekumenisk som vanligt. Tvärs över läktarna fick jag syn på en man, som jag sett och pratat med en enda gång på ett kalas. Han var datakonsult. Standardfrågan är ju: ”Och vad sysslar du med?”

”Kasta inte bort din frimodighet, ty den har med sig stor lön.” Så efter mötet nere på kyrktorget fick denne okände man veta min idé. Till slut grep hans fru in och sa ifrån att det var lika bra, att jag fick komma till dem och få hans hjälp. Så fortsatte det orimliga med min envishet.

Bokstäverna och tecknen på ett tagentbord står för något på engelska som grundspråk fick jag veta så småningom. Då visste jag redan, att jag ville göra en hemsida själv – bygga efter egen idé. HTML och allt jag ville med min envishet fordrade också kunskap, som jag saknar.

Nu är det sagt. Mitt fina bygge har havererat! Den som vill bygga ett torn skall först sätta sig ner och beräkna kostnaderna. Går det inte att bygga färdigt kommer man på skam enligt Jesus. Platsen jag köpt var för dyr enligt flera och mitt system förlegat med HTML. Så rasade det fina bygget och den fina idén att bygga upp efter tanken på ett hus som hem som församling med alla rum och förråd. Med början i väckelsen på 1800-talet i släkten… brefvet som kom.

Det kallas ”hotell” med köpt plats för en hemsida bland alla andras. Jag ville ha köpt plats för att slippa reklam. Så fort jag slutade betala för denna för dyra plats blev mitt namn ledigt och ett kasino i Mellersta Östern tog namnet. Det går inte att hindra. Var glada över att era namn är skrivna i Livets bok, sa Jesus till sina lärjungar. Där är poängen. Inte att någon hackers kapar profilbilden på Facebook heller! Den hör till kroppen. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Det är också Jesus som sagt.

Mitt bygge har blivit raserat igen och igen. Med bara den envishet som jag har så börjar jag på nytt med hjälp av andra. Så många gånger jag ropat: ”Hjälp mig, snäll du!”

Om inte Herren bygger huset, så arbetar de fåfängt på det. Fritt ur minnet det också. Det kan väl ändå inte gälla min strålande idé, att få gå ut på nätet och berätta? Om vad? Ärligt talat blev det väl väldigt mycket JAG och MITT? Ärligt talat gjorde jag flera försök att få ihop allt prat – spontant utan manus. Den röda tråden skulle vara blodet och försoningen i bibeln. Försoning med allt havererat av drömmar. För min del.

Ja, så ville jag byta en bild på mitt JAG. En liten färskare bild som Facebook skulle kunna passa lite bättre med ny teknik och hindra stöld.

Jojo. Jag tryckte på ett ord på engelska, som jag inte förstod ens. Alla mina foton i förrådet blev röda. Fotoförrådet behövs. Den som har en hemsida eller blogg med bilder har större chans att få besök. Titta går fortare än att läsa mina jeremiader. (Det behövs några fler besök, om inte jag skall ledsna.)

Om Herren inte bygger med sin kunskap på alla språk inklusive HTML, så lär jag prata i vädret.

Snart är det ett nytt år! Vem vet? Hitintills har Herren hulpit!

Det du! Men riktigt så gammal är jag inte, men kommer ihåg min mor, som härmade en predikants upprepning ur en predikan.

Repetition är studiernas moder.

Ritning till en kyrka/ett folk

Ordet bibel lär komma ur ordet bibliotek. Bibeln har sextiosex olika böcker i vår bindning. De hebreiska och de grekiska bokstäverna har ett talvärde. Siffrorna har också ett symboliskt värde. Min kunskap är mycket begränsad men jag tycker om att berätta på vem jag tror.

Gud är EN i motsats till alla andra folks gudar. Gud är enig och strider inte mot sig själv. Två är ett motsatsförhållande eller komplement till vararandra som man och kvinna… Tre står för gudomen: Gud, Jesus och den Helige Anden.

Fyra står för världens tal: fyra väderstreck, fyra årstider, fyra måttsenheter som längd, höjd, djup och bredd, fyra världsriken enligt Daniels bok, fyra djur, fyra keruber o.s.v. . Sex står för det mänskliga, ofullkomlighetens tal.

Sju är ett frälsningshistoriskt tal och står för det fullkomliga. En vecka eller en skala börjar på nytt på åtta. Sju är ett avslutningstal men inte ett fullkomligt tal som 1, 10, 100.

Tolv är ett förbundstal, Israels stammar, Kristi apostlar, tjugofyra äldste o.s.v. Upp. 4

Dessa uppgifter är från boken: ”Tabernaklet i öknen” av missionär Wilhelm Bergling. Boken kom ut första gången i andra reviderade upplagan år 1956. Den tidigaste boken om Tabernaklet år som jag har är från år 1936 av K.A. Abram, grundare för Pingströrelsen i Kerala, Indien och innehåller stenograferade bibelstudier hållna i Filadelfia, Stockholm. Numera finns så klart senare forskning för den som kan läsa andra språk. Bergling skriver, att om tolkningen är fel, så går det inte att komma längre. Det blir stopp. Bibeln tål granskning!

Så jag vill bara berätta om hur bibelns budskap nått mig ända ner till en personlig upprättelse ”i Kristus”. För det behövs hela bibeln som hänvisningar men det började med de äldres undervisning: ”Du får ta emot det som står i bibeln i tro. Tron är en gåva från Gud.” Så sade bibellärarna.

Gud är EN och ville samarbeta med en människa och hans familj. Abram bodde i ett område i kaldeiska UR inte långt från Persiska viken. Där dyrkade folket solen och månen. Där blev Abram kallad ut ur ett folk, som inte kände Gud. Men Abram förblev barnlös med sin hustru Sarai år efter år tills de två ville hjälpa Gud i sin barnlöshet.

Så är det! De som inte fått några barn, när de närmar sig nittioårsåldern borde ge upp! Varför gav inte Abram upp? Han kunde ju ta en ung bihustru som var så vanligt och se till att han fick en arvinge till alla deras stora rikedomar! Det var Saras förslag. Namnen ändrades lite och Abraham gick till deras tjänsteflicka Hagar och födde Ismael.

Detta var inte vad Gud sagt! Gud hade lovat en son genom äkta hustrun. Därmed har bibeln fått två olika linjer, men det är inte Wilhelm Bergling, som går händelserna i förväg. Det gör jag. För i Sverige vet vi, att det finns religionsdialog. Två partner samtalar med varandra och försöker hitta något gemensamt att bygga framtiden på.

Ja varför inte? En kyrka och en moské på samma tomt i samma bostadsområde…

Ritningen till en kyrka/församling

Ritningen till en kyrka/församling enligt bibeln
(Sedd genom en gammal ärrad människas glasögon den 19 nov 2018)

Det var spontant skrivit till en liten grupp. Nu finns det här med bibelhänvisningar. Vi kan inte hålla på att se oss blinda på alla felbyggen (feltolkningar) under årtusenden som gått. Bibeln presenterar sanna profeter men också de falska. Historien har visat Guds sanning genom Jesus.

1) Så vi följer frälsningen från slaveriet i Egypten till löfteslandet via metaforer. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen… 2 Mos 14:22
2) Ställ väktare på muren! Om Jerusalems mur senare är ett skydd mot fiender, så drar jag slutsatsen, att Herrens undervisning i alla tider är ett skydd mot fiender. (Ett annat bibelstudium från 70-talet, att var och en måste bygga upp det nerrivna i sitt eget liv enligt Esra och Nehemjas profetböcker) Jes 60:18, Nehemja och Esra
3) Den första kyrkan var en vandringskyrka, som kunde sättas upp och plockas ner efter vandringen mellan punkterna A och B eller Alfa och Omega=ORDET från Gud i Jesus.
4) Ingen låst dörr! Jesus är herden, dörren in till fåren. (Det lär vara en låg mur runt en fårfålla i bibelns landskap för natten och herden låg i dörröppningen. Utombiblisk kunskap.) Tabernaklets förhänge var vävt med bestämda färger och varje färg står för en sida av Jesus som kung, överstepräst och profet. Joh 1:1-9, 2 Mos 15:18, Hebr 5:10,
5) Altaret är det första som möter oss innanför förhänget. Det har exakt mått, fyrkantigt, höjd, djup, bredd och längd. Försoningen genom blodet skall nå ut i alla väderstreck senare. Israels folk lydde ritualerna under 40 år utan att kunna fatta innebörden. Peter Fjellstedts förklaringar från 1800-talet håller idag också. Jesu frälsningsgärning var tvåfaldig (två felfria syndabockar). Israels folk hade en försoningsdag om året. Deras synd skulle placeras på en syndabock, som skulle bära bort synden ut i öknen. Namnet Asasel upprepas fyra gånger. Hänvisning till Jesu seger över Satan i öknen. Satan försöker alltid gräva upp gammal synd som Gud förlåtit för länge sen. Nutid alltid. Den andra felfria syndabocken där Israel placerade sin synd skulle slaktas och lite av blodet bäras in av översteprästen till Gud i det allra heligaste. 2 Mos 27:1, 3 Mos 16
6) Översteprästens kläder finns beskrivet in i minsta detalj för övrigt. Översteprästens bröstsköld hade tolv olika ädelstenar i skalan 1- 10 och var nästan alla nära högsta kvalitet enligt en geolog, som jag frågat. Jesus är vår överstepräst inför Gud och vi är också tecknade med våra namn i hans hjärta. Han vädjar gott för oss inför Gud.                2 Mos 28, 39

7) Vem som helst får komma till en församling idag. Dörren är öppen genom Jesus. För att komma längre in skall synden placeras på de två syndabockarna. Det är ett viljebeslut personligt och bekräftas genom vattnets dop. (Dopgrav var ju omöjligt att ordna i öknen varje år av de 40 åren 🙂 )
8) Raskt är vi framme vid mitt personliga vittnesbörd. Sju är en veckas dagar. Vid åttonde börjar något nytt. Gud har upprättat mig på en försoningsgrund bestående av två fotstycken av silver (GT plus NT) under mitt liv! I ett bibelstudium på 70-talet bland kriminella och prostituerade i gamla Räddningsmissionens lokaler i Haga undervisade en baptistpastor från Näsåker om upprättelsen i Kristus enligt modellen i Tabernaklet. Då såg jag framför mig min och de andras dåliga självkänsla/självvärde, som olika mått på de olika bräderna och de lyckade människorna i Smyrna! Men en försonad, förlåten kriminell fick ju samma mått i höjd och bredd! Var detta sant? Fick inte jag breda ut mig på någons bekostnad och ta större plats som en av alla brädor i tabernaklet?
9) Gud bygger sitt tabernakel i öknen som modell i alla tider för alla folk – ett flyttbart, upprättat folk på en försoningsgrund med ett rent försoningssilver! Guds ord är som renat silver, sju gånger! Var en kristen än kommer i världen så passar måtten givna av Gud till Mose – inte högre än någon annan upprättad kristen – inte bredare eller smalare. 2 Mos 25, 26 och fortsättning
10) I Kristus kan hans nåd och hans nådegåvor fungera fritt utan avundsjuka på andra ”brädor”s teckning i ett vresigt akacieträ! För Gud själv har dragit över med guld över alla skavanker.

”Det tar ett helt liv att läsa bibeln,” sade en gång läkaren och pastorn Sven Ahdrian. Det är läkedom i Jesu sår och full upprättelse på hans försoningsgrund. Det är gemenskap mellan människor över hela världen, som står på den grunden.

Ormen i lustgården

Det finns oändligt mycket av konst och litteratur om Edens lustgård. I svensk översättning av början av Moseböckerna står det i 1:31:

”Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.” (Svenska Folkbibeln)

Så får vi tänka fritt och fantisera fritt, om vi saknar teologisk och exegetisk kunskap. För min del har jag dragit slutsatsen, att ormen inte var god och alltså inte skapad av Gud. En inkräktare med andra ord. Vi är många som fått lära oss, att ormen är en fallen ängel.

Hur går det ihop om allt det Gud skapat är gott? Frågan är hur det var innan jordens grund var lagd. Frågan kan gå vidare i generation efter generation. Det är inget som hindrar. Så gick frågan till en av mina vänner från 70-talet pastor Jean-Erik Mårtensson. Han har läst systematisk teologi på universitetsnivå. För övrigt bibeln under hela sitt liv. Han svarade offentligt på Facebook på sin egen tidslinje:

”Bästa syster Gunnel! I urkristendomen läste man allmänt den grekiska Bibeln som heter Septuaginta (LXX) och i den ingår en del senjudiska apokryfiska böcker som p.g.a. grekiskt inflytande skriver att Satan är en fallen ängel. Därifrån härstammar sedan denna missuppfattning genom hela kyrkohistorien, Men i den hebreiska riktiga Bibeln är dualismen fullständigt klar.”

När jag fått virus i min första dator på tidigt 90-tal måste jag skaffa antivirusprogram. Då slog det mig, att ormens: ”Skulle då Gud ha sagt,” i sin fråga till Eva var ett virus i en god skapelse. Alltså måste Gud lägga in ett antivirusprogram genom ett felfritt, rent blod som rann senare i lustgården. En i hans skapelse måste offra livet för att människorna skulle bli klädda och våga stå inför Gud med frimodighet igen.

Hur Gud kommit till vet ingen. Då kan vi lika gärna acceptera att Satans ursprung inte är tecknat med skarpa konturer. Guds program var gott från början och möjligheterna stora för samarbete med Skaparen.

Jesu Guds Sons blod renar människans själ från synd fortfarande.

Och vem kan läsa kartan åt oss?

Ritningarna ligger på bordet! Vem kan läsa dem? Och vem kan läsa kartan åt oss var vi är i tiden?

Jag vaknade nästan gråtfärdig klockan tre mitt i natten. Det är All Helgona dagen eller Alla helgons dag? Solen lyser nu men kvällen kommer med mörker. Kvällen kommer då det lär vara så vackert på Skogskyrkogården i Stockholm med alla tända ljus eller lyktor med ljus. Detta har jag sett på bild och läst om och hört om på närmare håll också. Själv har jag aldrig varit på en kyrkogård kvällstid och All Helgonatid.

Vad är det som hänt i Sverige på så kort tid? Har alla blivit katoliker? Jag hinner inte med! Gråten sitter i halsen!

Gud har tänt ljus i mörkret gång på gång i Gamla Testamentets texter! Han tände ett ljus, som mörkret inte har någon makt över. Ingen kan blåsa ut det! Ingen kan sabotera den lyktan, som skyddar ljuset från blåsten.

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105 (1917 års öv.s)

”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.” B2000

”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav de trösta mig.” Psaltaren 23: 4 (1917 års öv.s.)

”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg.” B2000

Vem läser kartan åt mig, när sorgen drabbar och en vän eller anhörig plötsligt dör? Var gör jag av min förtvivlan, mina frågor om varför? Skall jag gå och vara rädd jämt för att någon skall dö, som jag älskar?

 

Ritningarna ligger på bordet

P1000036

Det var den 5 september förra året. Tre hållplatser från det stora torget med stort köpcentrum. Nu står det lilla torget med ett litet köpcentrum i tur att förnyas. Spårvagnen hade fått en ny vändslinga på parkeringsplatserna utanför höghuset, där jag bor, då det stora torget skulle bli bättre och fräscht. Åren går med bästa fönsterplats. De river upp asfalten igen för andra byggen nu. Jag tittar.

”Ja, jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.”

Det var profeten Jeremia, som fick de orden av Herren. ”Det går fort att bryta ner – svårare att bygga upp,” fick vi en grupp unga lära oss i slutet av 60-talet. Tanken var på dem som hamnat i fängelser. De hade inte gått på en dag, att bryta ner dem. Det går inte på en dag att bryta ner en ny stadsdel och sen bygga upp igen…

Med facit i hand stödd på en rollator ville jag undersöka och fotografera platsen för den gamla kyrkan på det mindre torget. Hur hade de upplevt detta som åskådare? De river vår kyrka! Var bor då Gud?

Jag citerar ur ”The Message – på svenska Nya Testamentet – Eugene Peterson”:

– Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna! De är hans folk och han är deras Gud!”

Detta är från Uppenbarelseboken kapitel 21 i Petersons version. Var bor då Gud, när kyrkan är riven och spåren utplånade efter där den legat. Jag tänker på Opaltorget i Västra Frölunda. Det var där jag gick och letade efter en riven kyrka och ville fotografera platsen. Var bor Gud under tiden, som en ny kyrka blir byggd?

Ritningarna ligger på bordet i en före detta stor skollokal. Hur går det då för den som inte kan läsa ritningar och inte ens vet höger eller vänster? Ja, gå runt där och titta, titta! Snart går det att se konturerna! Har byggnadsarbetarna följt ritningarna? De kan väl inte ens svenska en del. Är inte ritningen på svenska?

Det gick snabbt till poängen idag. Frågan är om det går att bygga en kyrka/församling idag utan att kunna grekiska och hebreiska? Vi kan ju lura vem som helst och säga:

”Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna…”

Jag vill i vart fall inte lura någon att titta upp i det blå efter en Gud, som flyttat hem till människorna. Skall vi som kristna sväva i luften?

Ritningarna ligger på bordet! Det är givna en gång för alla in i minsta detalj och får inte förändras på någon punkt! Inget får läggas till och inget får tas bort! Så jag citerar slutresultatet:

”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.!” (Uppenbarelseboken kapitel 21 vers 3. Svenska Folkbibeln. Bibel 2000 använder ordet ”tält” i meningen att ORDET från Gud = Jesus tältade bland oss och vi såg hans härlighet.)

Tabernaklets ritning från Gud håller i alla tider med försoning genom blodet och möjlighet den vägen att nå Gud.

Det gör skillnad!

Korsvägens centrum

Alla vill inte vara i händelsernas centrum. Men den dröm jag berättade om tidigare var i Centralstationen i Göteborg och i dess korsväg. Med facit i hand fick jag möta mig själv och se vilken tid i mitt liv, som gått ifrån mig. Jag fick också fatta vilken del av mitt jag, som är inlåst. Det bara var så, att jag inte fick gå någon pastorsutbildning. Den tid i livet, som jag har kvar vill jag vara i centrum. Inte i en stor församling av människor utan som en lerklump i centrum av en drejskiva. Krukmakaren i bibelns berättelse börjar om igen, när han misslyckats och gör ett nytt kärl till hedersamt bruk.

Alla människor har sitt eget kors att bära. Det var två rövare, som hängde vid var sin sida av Jesus, då han korsfästes. Båda hånade honom med att han borde kunna stiga ner från korset. En hann att tänka om och bad om en tanke, när Jesus kom till Paradiset. Det var sent, att tänka om men inte för sent.

Så om vi tänker oss Korset med Jesus i centrum och alla våra kors på rad antingen på höger eller vänster sida så vill jag tänka så här: Vi kan inte byta kors med varandra! Var och måste bära sitt eget. Andras kan se mycket lättare att bära till och med än det egna. Bibeln säger, att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Där kommer frustrationen. Vad gjorde jag av mitt liv? Hur använde jag den tid jag fick?

Får jag fortsätta utveckla min tanke? I så fall tänker jag så här:

Det räcker med en tanke till Jesus. ”Tänk, på mig nu när du är hos Fadern i himlen och hela ritningen för allas möjlighet att bli räddade är klar!”

”Tänk, på mig och låt mig få ha mitt kors i ditt kors – i centrum omsluten av all din kärlek och nåd och rening genom vad du redan gjort för mig genom din död!”

Så klart, att jag får tänka så! Han har ju försonat mig med Gud och vill ha mig där!

 

aktuella-sanger-3-001