Skrivet av: Gunnel | 26 juli, 2014

Skapa kontakt

Det var en gång…
Ja, så var det. Det fanns inga besökare till min blogg eller bara några få. Sofia Lilly Jönsson hade tusen besök vid ett tillfälle bara hon skrev en blogg om något ifrån Stockholm eller Uppsala. Är västgötar så tröga att reagera, att inte jag kan få en enda kommentar? Så tog jag efter och skrev bloggar om Svenska Kyrkan. Inget höjde min statistik på besök eller gav en kommentar!

Idag har det varit besök ser jag på
Dopet
När jag flyttar till himlen
Flytta till papperskorgen

Hur skall jag tolka den statistiken? Stefan Swärd bloggar inte längre
Mikael Karlendal analyserar konverteringar
Dag Sandahl analyserar Svenska Kyrkans förfall genom oss kvinnor.

Och jag skulle vilja fortsätta att blogga utan att skriva om min mentor. För det var ju hennes fel alltihop! Hon provocerade mig att tiga om Restad Sjukhus och bältesbehandling men gjorde i ordning en bloggplats med namn och allt till mig. Så kan det gå! Jag ilsknade till och svarade i ett mail:

”Är det jag som skall skämmas?”

Snart är det ett år sen som jag tog kontakt med personalen på hotellet på Restad Gård och gav lite information om ”Fånarna på Restad”. Det är jag mycket glad över. De bjöd dit mig på lunch och kaffe, när jag var klar med mitt besök på före detta stormavdelningen 10 B. Ja, sen rullade allt på. Veckan efteråt var det dags för ett studiebesök med filmkamera och en väska med möjlighet att fånga berättelsen från 50-talet. Fyra personer förutom den osynlige skötte detta.

Så gick det till med denna saliga blandning av mitt bibelintresse om Jesus i Gamla Testamentet och skuggan efter mig. Idag har jag fått namnet på en student, som visat intresse för psykiatri, som den var förr och som vi hoppas skall bli bättre.

Jag är vuxendöpt i Vänersborgs Missionskyrka som 19 åring och blev patient på Restad Sjukhus som 20 åring. Jag är döpt till Kristus och inte så värst intresserad av teologi, som alla män jag mött på nätet. Har människan en fri vilja? JA
Lina Sandell har skrivit psalmen:
”Jag har beslutat att följa Jesus…

Det är ingen idé att bråka med mig om teologiska tolkningar och Calvins lära. Det finns ett plats i mitt föräldrahem vid köksspisen. Där stod jag som 10 åring och fattade tyst mitt beslut utan att begripa någon teologi om utvaldhet. För mig är det självklart, att en människa till och med ett barn kan fatta beslut för eller emot läran om Jesus. (Då gällde frågan bara om vi var tvungna att gå med till Missionskyrkan på mötet. Vi syskon ställdes inför ett val. Jag har aldrig ångrat mitt tysta val.)

Detta är dagens blogg. Jag är precis lika rörig, som jag skriver om allt på en gång. Ibland kan jag skärpa mig som den 12 september 2013. Det ögonblicket skulle inte komma tillbaka, då jag fick chans att berätta och ställa mig klart och tydligt på de psykiskt sjukas sida. Och där står jag.

Ett samhälle blir precis så bra eller dåligt, som man behandlar de svagaste och mest utsatta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: