Dokumentären om bildhuggaren Eva Spångberg kan ses 28 dagar till via dator.
Mitt livs trasmatta
Jag kom hem från ett besök på Sahlgrenska Sjukhuset och hade ett mail:
Ser du TV2 Mitt livs trasmatta nu?
Det står bara den direktfrågan från en pensionerad ”Sahlgrenare” och ny bekantskap. Det regnade nästan hela eftermiddagen. Jag hade gått till spårvagnen mellan skurarna och hann fram tills nästa skur kom. Då hade jag rundat hela gamla delen av Sahlgrenska Sjukhuset och hittat rätt.
Här fortsätter mitt ältande. Persiennerna var nerdragna för alla fönstren. Jag ville veta var jag var och frågade efter en timma, om jag fick dra upp en. Det var bara att konstatera hur tätt de byggt och vilken insyn det var från före detta elevhemmet in i sjuksalen. Det var obehagligt nära. Jag hade suttit i en besöksstol precis där jag blivit fotograferad nästan 60 år tidigare som sjuksköterskeelev. Minnena strömmade över mig.
*********************
Det är mitt fel, att fotot är felvänt! Berättelsen finns i bokform och berättelsen blev filmad. Så klart jag trodde, att någon annan gjort fel. Inte jag inte men GS är spegelvänt! Det är jag som skannat! Inte Google över mina texter och bilder heller…
Sjuksköterskeeleven år 1955 i backen framför elevhemmet
Går det att förneka minnen? Den gamla som fick mitt besök i lördags hade berättat sina minnen från kriget år 1940 i Norge. Nu gick det inte längre att tiga med dessa barndomsminnen. Det var hennes livs trasmatta. Åskovädret hade gått över och jag hade sett det gamla elevhemmet alldeles inpå. Kunde man gå mellan byggnaderna? Den gamla damen – i förhållande till den ännu äldre damen, som fick besöket – teg om sitt och satte sig igen och fortsatte att lyssna. År 1940 var hon elva år. Jag var bara fem år och samtidigt i hennes berättelse gick dokumentären i repris på TV2:
Mitt livs trasmatta
Hon som fick mitt besök berättade för första gången om sina barndomsminnen. Kan någon bära allt detta så många år för sig själv? Det var hennes livs trasmatta.
Detta är inte min ”trasmatta” bara orsaken till att boken blev av. Det är inte jag, som skall skämmas över en utmattning och brist på sömn under ett år som elev på Sahlgrenska Sjukhuset! Det är inte jag, som skall skämmas över alla psykiska övergrepp inom sinnessjukhusvården på 50-talet! Det är bara det, att jag blev ett ögonvittne och fick ett trauma.
Pat. är frisk och pigg för övrigt
Boken finns att köpa igen i mitten av augusti och jag är engagerad i NO MORE om slentrianmässig, felaktig bältesbehandling inom psykiatrin. Min berättelse är filmad på plats och visas för studenter på studiebesök på Stiftelsen Gyllenkroken, Göteborg. Filmaren konstaterade bara, att det var svårt att filma före detta elevhemmet på Sahlgrenska, där jag bott. Varför fattade jag inte för ett år sen snart. Nu fattar jag. Jag har sett varför i lördags.
NO MORE Bältesbehandling inom psykiatrin…
Dokumentären: ”Mitt livs trasmatta” kunde jag se via datorn igår. Bildspråket håller.
Eva Spångberg lever inte längre men allt vittnade om hennes relation med honom, som tar vara på allt och gör något fint av det. Om man vill…
Så vill jag också att mitt livs trasmatta skall se ut, när han skär ner den från bommen.
Gunnels plats i rymden 