Passa på nu alla män, som får vara präster och pastorer! Passa på att förkunna vad bibeln säger om vem Jesus är!
Skall inte biskopar undervisa sina präster om hur bibeln skall tolkas? Skall inte biskopar ha lite koll på vad som förkunnas från olika predikostolar eller i vart fall från golvet genom en mikrofon?
Det jag hittar är att en av kandidaterna till ärkebiskopsvalet vet skillnaden på objektiv och subjektiv försoningslära. Än har jag inte hittat något bibelstudium från det hållet om varför Jesus måste dö för våra synder. Det var lättare att offra en kvinnlig präst i den frågan än att själv ta ansvar för bristen på undervisning.
Och varför en halv bibelvers när hela sammanhanget säger allt?
Här sitter jag och kan inte annat än att återvända till en hobby. Nej, jag gillar inte att sy korsstyng och inte att sticka! Det får bli lite släktforskning igen. Lite upprepning för tredje och fjärde gången. Repetition är studiernas moder.
Släktforskningen för Jesus via Josefs släkt börjar med Abraham. Abraham födde Isak. Tänk, så enkelt! Abraham var far till Isak. Mer än så står det inte trots att Abraham var far till Ismael innan dess. Sopar bibeln sanningen under mattan? Inte alls. Detta förklarar Paulus noga senare i tiden att just där hände en delning. Vägen delade sig i två vägar den naturliga vägen att en ung kvinna kan bli med barn utan att vara gift å ena sidan. Å andra sidan så kan Gud hålla ett löfte, som ser orimligt ut. Och Gud höll sitt löfte om en son genom en 90-årig kvinna.
Paulus förklarar detta utförligt, att där går en skiljelinje. VÄGEN är kvar men det finns andra vägar att välja. En människa kan bli född av Gud enligt evangelisten Johannes och få makt att bli hans barn. Detta händer när en människa vågar tro på vad Gud säger och håller fast vid det. Paulus utvecklar den tanken, att den födelsen leder till frihet. Motsatsen är ett liv i träldom. Vad träldom innebär kan man läsa om i Moseböckerna.
Släkttavlan för Jesus börjar med mannen, som höll fast vid ett orimligt löfte av Gud om en son. Släkttavlan slutar med en son, som skall frälsa sitt folk från deras synder. Det kan inte Josefs son. Jesus är Guds son och ingen Josefsson.
Gunnels plats i rymden 
Ja, det låter väl lite liberalt och postmodernt om man bara läser titeln rakt av. Men det är absolut inte så jag menar! Eller jag och jag förresten. Det här fick vi lära oss när vi Credo inspiratörer var i Breanäs Missionsgård på utbildningsvecka för ett tag sedan. Det var Daniel Astgård som lärde oss det, kolla in hans braiga kristna blogg här . Det jag (Daniel) menar är helt enkelt att man omskriver texten. Det kan vara jättebra att göra på en text som man inte förstår, för att försöka läsa ut vad texten egentligen säger. Eller på texter som man hört tusen gånger förut, för att ge nya perspektiv. Korta avsnitt är bra. Gärna liknelser. Själv valde jag det förstnämnda; Rom 12:1-2. Man kan skriva om den som en dikt, ett mail, ett brev, som om man skulle förklara texten för ett barn… Jag valde i diktform.
”Den andliga gudstjänsten
1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.”
Ja, som du ser är det inte lätt att vara kvinna och bara läsa om män. 🙂