Kategori: Personliga reflektioner

Nutid, dåtid och framtid

Vem var 2611?
Den frågan ställde jag i min Blogg den 6 september och sen dess har alla dessa två tusen anonyma döda patienter fått en gemensam gravsten.
Som ett slags upprättelse. Det är nutid. Det är dåtid, att jag som 20-åring fick inblick i deras tragiska situation. Det är ingen framtid utan bara en vacker begravningsplats strax bakom den så kallade stormavdelningen. Det finns tydligen en annan ingång till kyrkogården också, som jag inte upptäckt ännu.
Om den begravningsplatsen kommer det aldrig att bli någon strid. Det är det däremot om Abrahams gravplats. Oavsett att han dog och begravdes för flera tusen år sen. Detta är märkligt. Eller är det inte märkligt alls för vissa anhöriga? Jag kanske måste vara anhörig för att förstå striden om den dödes Abrahams begravningsplats?
 
Nu har jag en orienteringstavla för min egen del. Jag vill veta var jag är i tiden och det är nästan det enda positiva, som står beskrivet om mig i min sjukjournal från år 1956. Det står, att jag är orienterad.
 
Abraham vandrade ut ur ett sammanhang och en släkt som dyrkade solen och månen det skapade framför skaparen. Det går att studera olika folkslags gudsdyrkan under olika tider. Abram som han kallades först och vars namn finns på de gamla stentavlorna fick ett tilltal av Herren Gud att gå därifrån mot en okänd framtid. Det som förväntades av honom var, att han skulle tro bara. Ändå blev han mycket rik under vandringens gång. Och respekterad av andra folks kungar. Hans stora problem var vem som skulle få ärva alla hans rikedomar.
 
Det här med arv är ju alltid ett problem. Det var det då också. Största problemet var, att han närmade sig 100 årsdagen och inte hade fått några barn med sin hustru Sara. Kan någon annan ärva en tro? Det var ju tron på Herrens ledning han levt av hela sitt liv under alla vandringar kors och tvärs. Hur skulle vi kunna klara oss utan kartor? Dåtiden går att följa genom alla platser som Abraham och Sara stannade till på. Nutiden går att följa genom arvingarnas strider om Abrahams gravplats bland annat. Vi kan till och med strida om Abrahams tro. Vad är rätt tro på Herrens ord och vad är fel tro.
 
Visst är detta märkligt! Abraham och Sara fick till slut genom ett löfte av Herren Gud en son Isak. Det var absolut biologiskt omöjligt. Det var övernaturligt.
Innan dess tog Sara till den tidens sed och gav sin man åt sin tjänstekvinna Hagar för att hon skulle föda en arvinge. Och hon födde Ismael.
 
Detta blev ett vägskäl för alla tiders vandrare. Det blev två olika vägar att vandra in på – två obegripliga vägar. Den ena vägen går mot det okända under Herrens Guds ledning. Den andra vägen går mot det kända med instinkter som ledstjärna – stundens ingivelse. Båda vägarna går mot döden till slut. Trons väg leder till evigt liv i gemenskap med Herren Gud. Och innan dess ett liv i frihet under Guds stjärnhimmel, när det är mörkt runt omkring.

Orienteringstavlan

Han kom från Irak och bar ett halssmycke av guld det så kallade uppståndelsekorset. I motsats till krusifixet med Jesus på korset, så är det ett tomrum i korset, som skall vittna om att Jesus är uppstånden från de döda. Om jag inte minns fel, så finns orginalet till detta "uppståndelsekors" i ett stort träkors i Limhamns Missionskyrka i Skåne och konstnären är Leif Tollefsen.
 
Det Bloggen handlar om idag är från ett kort möte på ett sjukhus i korridoren. Han var personal och jag kom gående på två kryckor och var en nyopererad patient. Han sa, att han var tankeläsare. Det gjorde mig nyfiken men jag hade inget att dölja och kunde ställa frågor tillbaka lite senare på söndagseftermiddagen. Det var lugnt på avdelningen och vi satte oss i matsalen.
 
När jag fått veta, att han kom från Irak och dessutom ställt frågan vad halssmycket stod för så berättade han, att Jesus dött för honom och var hans Frälsare. Han tog tillbaka sitt uttryck, att han var tankeläsare och berättade, att han upplevt, att jag också var kristen. Märkligt hur det kunde synas i min ostadiga situation!
 
Där kommer min orienteringskarta in. Jag vill veta var jag är!  Det finns ett då och ett nu. Han var från det kaldeiska Ur vid Persiska viken, där Abram en gång fick sin kallelse att tro på Gud som den ende guden och bryta upp från avgudakulturen runt omkring. I tid skiljer det flera tusen år. Detta var ett märkligt möte för mig. Jag har inte ens ett namn på den tillfälligt anställda mannen på en sjukavdelning för ett par år sen. Hans mormor var från Nineve. Och Jesus Kristus hade dött för hans skull och var hans Frälsare nu.
 
Vi närmar oss jul och ses i Betlehem. Visst är det bra att kunna orientera sig i tid och rum? Visst är det lätt att memorera en karta med så livsavgörande platser som bibelns! Visst är det lätt att tänka in en triangel från Edens lustgård i nuvande norra Irak till Kaldeiska Ur vid Persiska viken å ena sidan och till Gosen i Egypten å andra och baslinjen från Kaldeiska Ur till Egypten.
 
Om det inte är lätt att läsa bibelns berättelser så underlättar det i vart fall att konstatera att platserna finns kvar. Och Jesus är densamme igår, idag och i evighet.
 
 
 
 

Resan

 
 
Snart är det jul. Min Blogg-post var klar men försvann som genom ett tekniskt under. Det är bara att börja om från början med andra ord och andra funderingar. Men allt hör ihop med allt. Jag hör ihop med mitt liv, som ligger bakom av minnen, resor och möten med människor. Så är det väl för oss alla. Andra kan inte styra vilka associationer som flyter upp. Var och en har sin egen referensram. Ingen kan leva livet åt en annan människa.
 
Jag har en enda resa att minnas till Jordanien och Israel. Andra har varit där många gånger. Det är bra med kartböcker och reseguider. Det är bra att veta i vilken tid resan går. Kartorna ritas om. Några av de platser som mitt resesällskap fick besöka julen 1974 går inte att besöka numera.
Vi möts senare i Betlehem.
 
 

Monumentet

 
Som sagt. Jag är min egen webmaster och kan ta bort en Blogg, som jag inte accepterar.
Det gjorde jag med "Monumentet". Det var bättre att vänta tills tidningens uppgifter kom över händelsen. Och att jag lär mig hur man skall göra för att få ett snyggt hänvisningsord "Här" i stället för långa länknamnet. (!) Här har jag berättat om kyrkogården med nästan 2000 anonyma patienter begravda under åren 1906 till år 1957 på Restad kyrkogård.
 
Igår köpte jag TTELA och läser "Minnesten hedrar anonyma döda". På vad sätt hedras dessa anonyma döda? Vore det inte bättre med ett rejält röj inom psykiatrin och studier av Lex Maria? Där står det om att felbehandlingar skall anmälas för att inte upprepas. Vem är det som skall skämmas? Skall jag skämmas över att personalen hade den rutinen att klä av en patient naken och sätta på en patientskjorta och sen lägga i bälte? Skall jag skämmas över att jag ansåg, att det gick att samtala med mig om behandlingen och mediciner?
Skall jag tiga med detta för min familjs skull? Hjälper det att byta namn från sinnessjukhus till mentalsjukhus och sen till Psykiatrisk klinik och tro att allt går rätt till sen mot utsatta, sjuka patienter?
 
Samtidigt läser jag i Göteborgs-Posten om indragningar i vården. Sen några år tillbaka finns det en eller två psykologer på Vårdcentraler. Där skulle tydligen gå att dra in på kostnader. Är det bättre med kemiska preparat att dämpa minnen av olika övergrepp än att någon lyssnar och bekräftar kränkningarna?
 
Ja, billigare för sjukvården eftersom patienten får betala i slutändan.

Stanna till!

Det handlar inte om många minuter att stanna till i dagens jäkt och rädda någon annans dag.
Igår gick jag med min rollaror i snabb takt enligt mina förhållanden och det kom en dam, som kunde gå ändå snabbare så klart. Hon var tydligen på väg till sitt jobb och sent ute.
Ändå stannade hon upp och tittade åt sidan på mig och gav mig en uppmuntran för mitt sätt att gå rak i ryggen. Så enkelt med en liten kommentar till en okänd medmänniska! Så gott det gjorde mig, som nyss bestämt mig för att inte skämmas över att inte kunna gå själv och snyggt!
 
Vi bytte några ord så många som hon hann med och allt kändes så mycket mer hoppingivande efteråt. Jag hann också med många ord utan att vara i underläge – vårdtagare gentemot vårdgivare.  Vi lyssnade på varandra utan att ha sett varandra tidigare.  Än är inte sista ordet sagt, trots att hon skyndade vidare.
 
Vänlighet sprider sig som ringar på vattnet.

IRL (in real life)

Så snart någon talar ett annat språk känner jag mig utanför. Eller intresserad men inte nyfiken. Eller frustrerad över att inte kunna vara med i samtalet. Jag vill vara med!
 
I debatter om kristen tro, så har jag blivit utanför och frustrerad till max ute i rymden. Hur kan det hänga ihop, när jag har en kristen tro och andra säger sig ha det också?
En präst blev irriterad på mig många gånger och klarade att uttrycka det. Slutklämmen var, att han undrade, om jag var sån i IRL också som ….  ja i rymden där vi alla kan tappa fotfästet mer eller mindre (min egen formulering). IRL är hans kunskaper i förkortningar och i ett annat språk. Så därmed hade han exkluderat mig hurudan jag var och när.
 
Tack och lov!  Det blev kyrkkaffe efter en gudstjänst och jag satte mig hos en före detta arbetskamrat. Han presenterade en ung, vacker tjej som sin blivande sonhustru och mig vid mitt namn. Nu vet jag vad IRL "i verkliga livet" är för något!
 
 – Det är jag som är god_cares, sa hon.
 
Så intressant att få möta en signatur livs levande i IRL och dricka kaffe tillsammans! Och fira gudstjänst i samma församling och ha samma tro!
 
Det gäller att ha en hotmail-adress tydligen för att få lite fotfäste här.  Visst "sol" fanns i en debatt och "sol" och jag hade våldsamma debatter en gång i tiden, eftersom bara jag tolkar bibeln rätt (självironi). En kväll lyste hennes gröna lampa i detta systemet. Jag hade aldrig chattat tidigare så detta hennes "hej, är det du," blev en glad överraskning. "Sol" fick en presentation här precis som Maja fått. Och nu har jag fått en egen Bloggpost i Majas bibelblogg.  "Till Gunnel"  http://majasbibelblogg.blogspot.com/
 
Det behövs bara ett enda ord för att jag skall trigga igång: "bibelsajten" "bibelblogg" eller två "Om Gud"
Just boken "Om Gud" har gått ut i 50 – 100 tusen exemplar, så jag borde kunna få ange sidnummer och hänvisningar. Jag är också beläst men på ett annat sätt med bibeln först och aldrig utombibliska, nerbrytande infallsvinklar. Jonas Gardell är mycket kunnig i mytologi. Det finns sanna och falska myter men läran om Gud är sann och det berättande, som gick vidare bland Israels folk fick inte vara några sagor. En profet skall kunna prövas under sin tid i verkliga livet och i kommande tider som nu.

Integritet

Maja är en rikti´ Maja och har integritet. Jag fick lov, att länka till hennes Blogg och fick svaret, att så går det ju till. Visst, men jag hade inte tänkt Blogga eller länka till andras Bloggar. Däremot är jag debattglad. Det är männens revir att debattera. Sällan att de släpper in mig med mindre än att de får undervisa i faderlig ton. Mitt temperament passar inte för en sån överlägsenhet.
”Sakta för han moderfåren fram” och än är inte jag saktmodig.
Maja har satt myror i huvudet på mig och min intelligens räcker inte till. Det är väl därför som jag inte begriper KG Hammars teologi och att Maja vurmar för honom. Dom två är inte bara intelligenta utan intellektuella också. Jag har lite sunt bondförnuft, tror jag. Och det är väl på grund av mitt häftiga temperament, som jag blir rasande på Jonas Gardells teologi och exegetik. Det är en sak att 3-4 % av befolkningen har en homosexuell läggning men den skall inte styra Svenska Kyrkans hela bibeltolkning! Den skall heller inte styra Svenka Missionskyrkans hela bibeltolkning!
Nu var det sagt. Ur en debatt citerar jag detta. ”Jag är glad att det finns en person där “på andra sidan” som Michael Helders. Han har det som de allra flesta som skrivit här saknar: integritet.”  (Ur kommentarerna i Mikael Karlendals Blogg)
Det har jag också men blev inte nämd. En gång var jag mycket ung och tonåring på sista versen. Då lyssnade jag på mina bibellärare i Svenska Missionsförbundet och glömmer inte den viktiga undervisningen. Gunde Raneskog, som hade undervisningen i Nya Testamentet det året sa, att Jesus alltid hänvisade till vad som står skrivet om honom (Jesus) i skrifterna det vill säga det vi kallar Gamla Testamentet.
Citaten ur bibeln ”Som det står skrivet” eller ”enligt skrifterna” var ord, som är inpräntade i mig.
Så jag hängde  på låset till bokhandeln den morgonen som Jonas Gardells bok ”Om Gud” kom ut. Jag hade fått veta, att det var hans teologi som gällde. Jojo. För vem? Boken är såld i  många 1000-tals exemplar och har inte en enda hänvisning om Jesus till Nya Testamentet – Jesus som lammet som blev slaktat – lammet som tar bort världens synder. Lammet som är herden som är livets vattenkälla……
Nu var det skrivet. Teologi och exegetik får inte se ut hur som helst. Bibeln är inte skriven på mina villkor. Nu är det skrivet.

Majas ”tänk”

Majas "tänk" är omtumlande för mig. Och nyttigt. Att vara ute i rymden innebär många överraskningar utanför den frikyrkliga miljön på jorden med förankring i himlen. Inte alla rör sig som fisken i vattnet bland alla förkortningar, som byts till andra förkortningar som till exempel mitt SMF till SMK och BV till … ja, det har jag glömt redan.  Vem vet vad BV står för eller gjorde? Jo, Bibeltrogna Vänner. Dom vännerna har intresserat mig mycket, fast jag inte känner någon och fattar vad som är unikt med dom, som inte är unikt med mig.
 
Maja hittade jag i Stefan Swärds Blogg. Hans vänner tillhör ÖM före detta och numera EFK. Kolla! Jag skulle kunna skriva en hel Blogg med förkortningar på hur dom kommit till eller blivit andra. Örebromissionen skiljer sig i "tänket" från dom i Stockholm, där dom i Stockholm kallades "stockholmsbaptister" för att kunna skilja sig från örebroarna. Fast det är inte deras städer, som påverkar sättet att tolka bibeltexterna utan något annat. I Stefan Swärds Blogg träffas många profiler, stofiler och anonyma och har synpunkter på rätt bibeltolkning. Där hittade jag Maja och läste hennes avvikande meningar – avvikande från vanligt frikyrkotänk. Ja, det är ett storstadstänk måste jag skriva, för jag hinner inte med. I Stockholm är tempot så mycket högre än för en lantlolla, som jag är.
 
Maja har en idol i vart fall ett idolporträtt i sin Blogg på KG Hammar och gillar Jonas Gardell. Det enda Maja och jag har gemensamt är, att vi har gått ur SK. Nej, det var väl ändå inte rätt förkortning? Jag måste läsa på bättre.
 
 
 

Kvinnliga präster

Kvinnliga präster. Den Bloggposten tog jag bort efter 29 oktober. Jag blev bedövad av allt jag läste om biskopsinvigningen i Stockholm och renläriga prästers uppfattningar om oss kvinnor. Vi skall tiga i församlingen. Vi skall inte undervisa. Vi skall underordna oss en man. (Det senare diskuterar dom exegetiskt, om det står "sin man" eller "en man".  Mycket intressant för min del 🙂 )
 
Så jag tog bort min Bloggpost i ämnet och kommer igen precis som prästen i Skärhamn. Hennes senaste Blogg handlar om Försäkringskassan, som inget förstår av en prästs arbete eller risk för utbränning.
 
"Min" försäkringskassa förstod heller inget av en pastor/prästs arbete, när min rygg strejkade. Jag fick tillåtelse av försäkringskassan att vara pastor i en liten missionsförsamling som rehabilitering. Det var en av mitt livs lyckligaste perioder. Det är ju bara några glada tillrop på söndagsförmiddagen och sen ledigt!  Kanske dom trodde. Vad dom trodde är preskiberat för länge sen. Vad jag tror eller på vem jag tror håller.
 

Pixelracet är över

Pixelracet är över. Det kunde jag läsa i Göteborgs Posten en dag till min tröst. Det var ju det jag visste, att de bara tävlat om antalet pixlar i tusental utan att få plats med denna oerhörda mängd. För det hade en granne upplyst mig om. Det är bara skryt alltihop!  Och vilken amatörfotograf förstorar upp en bild i affischformat och är i behov av alla tusentals pixlar på en liten yta?
 
Ser du det, att jag börjar fatta nu?  Eller pratar jag bara för mig själv igen om hur duktig jag blivit på det tekniska området? Om jag tar ett foto på 25 personer på ett släktkalas, så får inte dom tillgång till lika många pixlar var, som om jag tar en närbild på ett barnansikte, som fyller hela rutan. Där får barnet alla pixlarna sig till godo.  Jag tänker fortfarande i filmrutor. Det underlättar livet för mig. På min kamera bestämmer jag lite över hur mycket ljus jag skall släppa in.
 
Sen är det mycket nära att tänka på Skaparen, som begriper allt utan att behöva nya kunskaper. Han ser på oss människor genom Jesus Kristus. Förlåtelsen och försoningen från honom fungerar som ett filter och gör oss vackra inför Gud.

Svart eller vitt

Det är söndagsmorgon och tyvärr börjar jag med en kopp kaffe. En osund vana. Ja.
Innan dess öppnar jag datorn och ser på dagens datum och "Dagens löfte" i programmet "Bibel 2000".
Där finns möjlighet till "Egna anteckningar" med eget upplägg år från år på samma dag. Så jag följer mig själv år från år på samma dag men det börjar snyggt med vad Gud har tänkt i några väl valda bibelverser. Sen kommer mitt. Detta är faktiskt intressant att följa min utveckling framåt i tiden eller bakåt. Det handlar ofta om debatter i kristna sajter och var vi befinner oss i förhållande till tro eller otro.
 
Flera unga kristna killar, som kan datateknik la upp debattforum för 10 år sen men har inte stått ut med allt klotter. En efter en kristen sajt har lagt ner eller slagit sig ihop med någon annan. Eller så kom Bloggandet. Mitt eget Blogg-inlägg om "Webmaster" städade jag bort. En "Webmaster" bestämmer själv och kan gå in och städa. Problemet är vart all data tar vägen. Det kusliga är att allt finns kvar i alla fall från stridens hetta. Det lagras någonstans. Tankarna och känslorna pyser ut via datorn. Kan detta vara möjligt, att vi redan är där i tekniken vad bibeln profeterat om att det som är sagt i kammaren skall ropas ut på taken? Polisen kan lägga beslag på en mobiltelefon till exempel och rekontruera de samtal, som förts i den tidigare. Det blir spår kvar.
 
Det var när emeritus Bertil Gärtner dött som minnena 50 år tillbaka i tiden flöt upp angående för eller emot kvinnliga förkunnare. Jag hittade Bloggar skrivna av kvinnliga präster och många lovord "In memoriam". Jag kunde hoppa från Blogg till Blogg och hitta frimodiga kvinnor, som vill förkunna evangelium om Jesus precis som biskop em. Bertil Gärtner velat.
 
Livet är inte svart eller vitt. Nu är jag inne på mitt intresseområde igen det som jag snart skall fatta om en bra upplösning. Det var en fotograf som lärde mig hur jag skulle få bättre resultat, när jag fotograferade av gamla, hårda släktfoton. Han sa, att jag skulle överexponera och underframkalla. Sen blev han så förvånad över det resultat, som jag kunde visa upp. Vid en viss uppförstoring kan man se mönstret, stukturen i kvinnans klänningstyg på en mycket gammal bild.
 
En bild som är tagen för 100 år sen å andra sidan och gulaktig med liten kontrast går att rädda genom att använda ett blåfilter framför linsen. Det går också att rädda minnen av annat slag, så att dom får ett rosafärgat skimmer. Om jag vill och tar vara på min Mästares undervisning, som finns i bibeln. "Förlåt som er himmelske fader har förlåtit er…."
 
Det kom så många associationer denna söndagsmorgon till alla minnen vi samlat på oss i färg eller svart/vitt. Plötsligt hittade jag bland Bloggarna en snygg i svart/vitt.
Datorn kan inte fixa det som går att fixa i ett mörkrum än så länge, som jag känner till.
 
"Gud har i sin fotografiatelje
ett mörkrum som heter Getsemane.
 
Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam."
 
Bara några rader ur Nils Ferlins dikt Getsemane.
 
Och bara några rader om fria associationer…. mitt hoppande bland Bloggar och min glädje över att hitta en Blogg i svart/vitt
 
 

Det obegripliga

Skrivaren förde plötsligt ett sådant oväsen och vägrade mata fram ett papper. Så jag hann sörja värdet av alla färgpatroner och förlusten av tusenlappar, som inte finns. Detta fick dom till och med veta i en affär. Kan man göra så? En ny modell varje år och ett annat system med andra bläckpatroner? Var finns rättvisan mellan dom, som har gott om pengar och dom som inte har det?
 
På kvällen skickade jag ett SOS och tjatade lite om dpi och pixlar, jpg och bra upplösning och fick genast svar.
 
– Jag kan komma över och titta! Råkar ha en ledig kväll.
(Det var bara det att min kväll var över. Det är ett annat problem.)
 
– Vill du, att jag förklarar detta med pixlar per tum för dig?
(Visst, men det borde vara på en morgon, när det går att tänka klart en stund.)
Så frågade killen, storebrors barnbarn glatt. Sen förde vi över mina gamla bilder till hans dator. Det räcker för mig att 600 i ett sammanhang blir bra av något slag och pixlarna får bli därefter i tusental. Jag behöver inte begripa allt.
 
Vi skulle ju lyssna på eländet i skrivaren först och främst. Det tog vi sist. Det går att förtränga allt tråkigt en tid. Han fick lyssna på detta oväsen, gjorde ett klick på datorn i en rätt ruta och allt fungerade igen!
 
Jag behöver inte kunna begripa allt! Och i vilken ruta jag råkat komma in på fel rad tidigare.
 
Inte begriper jag något av ett kärnkraftverk heller men illustrationen gjorde mig glad i denna Blogg nedan bergmansbryderier. För den ritningen om tabernaklet har jag studerat noga och vet att den fungerar 3500 år senare idag. Jesus är den utförda ritningen till ett tabernakel, där Gud ville och vill uppenbara sin härlighet. Jesus är det tabernakel från Gud, som kom ner till oss människor från höjden – detta tabernakel som sen kallades tempel.
Ingen förstod då vad Jesus menade med att templet skulle rivas ner och byggas upp igen på tre dagar. Efteråt förstod hans lärjungar, att han hade talat om sin egen kropp som templet.
Apostlarna fortsatte att visa på att kroppen är ett tempel åt den helige ande, som vill bo i oss. Dom fortsatte att utveckla sanningen om Guds tabernakel i andra Moseboken till att vi är upprättade i Kristus till ett heligt tempel tillsammans där Gud vill visa sig och bo.
 
Jag behöver inte kunna förstå allt. Vet bara att det fungerar.