”Jag spolar av nu.” Del 2

Juli – december med hopsparade löften i bakre pärmarna på bibeln. Bara att klicka på bilden.

Som sagt, så är det min tur att spola av. Fram kommer den första köpta bibeln i mjukt kalvskinn som svar på bön. Jag slapp presenter till födelsedagen av syskon och en moster utan de skickade en 50-lapp var, som räckte precis till en fin bibel. Det var år 1958. Framtiden var spolierad på alla områden, som jag såg det.
År 1998 invigdes Svenska Folkbibeln första advent i Filadelfiakyrkan i Stockholm. År 2015 kom en reviderad upplaga ut. Nu är det dags för en bok om hur arbetet började och fortsatte.
Sverige som land är visst unikt, som hade ett regeringsuppdrag under 30 år att ge folket en ny bibelöversättning. Den kallades och kallas ”Bibel 2000” och kom ut till advent år 1999. Översättningarna kompletterar varandra tillsammans med 1917 års översättning.

Vad har detta med att göra, att jag spolar av minnen av det som varit? Jo, i min ungdom fick jag så bra bibelundervisning inom Svenska Missionsförbundet. Innan dess var det i söndagsskolan. Den teologi jag fick sjöngs in genom sångerna, som var samma i princip i Söndagsskolans Sångbok för barn.

Det finns så många grupper för medlemmar på Facebook. Så blev jag bjuden att vara med i en hemifrån. Vilka foton har allmänt intresse? Jo, de där många finns med och en förälder har fotograferat sina barn och andras. Den mamman minns jag, som tyckte det var viktigt med söndagsskolan. De fotona har jag kunnat bidraga med plus många andra.

Altartavlan i Norra Björke Kyrka. (Ingen skräpa men jag bjuder ändå på fotot. Här är jag konfirmerad.)


Bibelverserna

Det har varit ett långt uppehåll i mitt bloggande. Jag försöker förstå. Det är inte bara mig själv minsann utan mest andras uppdateringar. Försöker jag hitta lite struktur i tillvaron, så nog är datatekniken där och rör till allt.

Jo, jag försöker lära mig ekonomiskt tänkande också på gamla dar. Så har jag sprungit ut och in i affärer för att jämföra priser. Först får jag brev på posten, att priset måste höjas. Men å andra sidan får jag ringa hur mycket som helst sedan. Detta ”sedan” visade mig, att så mycket ringer jag inte tidigare heller. Varför skulle jag då ringa mer sen och utan en lur? Den höll jag i en dag, när den var stendöv. En döv person hör inget men kan eventuellt tala. Det kunde jag. Ingen kunde avhjälpa felet. Ingen var ansvarig för att en lur kunde strejka. Det var så mitt ekonomiska intresse vaknade. Jag måste ju lära mig ekonomiskt tänkande.

Ja, så blev utvecklingen. När andra inte ändrar sig måste ju jag försöka tänka om. Mobil betyder rörlig. Det kan den kanske vara men inte utan mig. Så långt fattar jag tekniken. Ledningarna går inte i framtiden under jord utan uppe i taket i hallen och vardagsrummet. Detta är viktigt att fatta var urtaget är placerat i förhållande till betongväggar. Signalen bör gå fram. Så här finns signaler överallt runt mig numera. Jag som vill ha mörkt för nattsömn måste finna mig i en trygghetslampa, som klarar lysa upp det mesta av rummet.

Så varför inte gå till poängen nu. Svenska Bibelkommissionens duktiga arbetare under 30 års tid bytte ut mer än ett ord för mig, som var invant. Jag var van vid en lykta och de bytte till fackla. Gissa om jag kom i obalans? Gissa om jag kan se skillnad mellan en byggnad och en församling? Där är jag nu. Jag vill ha struktur jag också fast jag rör och pratat om tre saker samtidigt!

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Ps 119:105. Olja står ofta för den helige Ande i bibeln. Den helige Ande finns överallt i bibeln. Människan är som ett bräckligt kärl. Det gäller att ha olja i både ock.

Jo, det går att byta ut begrepp, som varit kända när det fanns bibelkunskap. En jungfru är en jungfru enligt bibeln och en ung flicka en tjej numera.

Mer skriver jag inte men det heter eskatologi – området i Matteus kap 25:1 enligt Bibel 2000. (Vi har inte haft en Bibel med Bibelförklaringar i samma text sen Peter Fjellstedts för över 100 år sen. Nu finns Nya Testamentet i Svensk Kärnbibeln med förklaringar.) Och jag rekommenderar Svenska Folkbibeln innan dess.

Bilden då? Jo, när jag var ung hörde jag, att det lär finnas 365 löften i bibeln minst – ett för varje dag, då människan har tendens att oroa sig. Så jag började samla längst bak på pärmarna i min bibel. Där är många luckor. Lätt att börja med något bra. Värre att fullfölja…

Information

Från och med den 18 oktober lämnar jag ”telia.com” i min E-postadress och går över till ”gmail.com”. För övrigt är den som förut.

WordPress meddelar mig att mina kunder inte kan nå mig på Contact.gunnelsplats(at)gmail.com, om jag inte köper till vissa fördelar.

gunnelsplats(at)gmail.com är upptagen och tillhör inte mig!

När jag hade hemsidan ”brefvet” och slutade med crossnet.com, så blev min kontaktadress ledig och hamnade någonstans i Hongkong för snuskaffärer. Det är en farlig värld vi lever i. På Facebook blev min ”profil” stulen en gång och någon hackers lade in en skadlig länk med porr.

För att känna igen rätt person ”Gunnel”, så vet att jag tillhör Jesus Kristus och vill berätta så enkelt som möjligt om bibelns påverkan i mitt långa liv. Står det för mycket om mitt JAG, så hoppas jag på en förändring snart. Under 50 års tid har jag kämpat med skillnaden mellan att minnas och att förlåta. Det är inte det samma. Så jag vill fortsätta att stå på de psykiskt sjukas sida mot övergrepp inom psykiatrisk vård. Så jag vill fortsätta stå på två fotstycken av silver som försoningsgrund i mitt liv. Jag är upprättad i Kristus! Guds ord är som silver renat sju gånger i eld. Det är försoningsdagens budskap över hela världen där två eller tre kan sin bibel. 2 Mosebok 36:24, 3 Mos 16. Bibeln budskap gäller alla som vill tro på en felfri syndabocks blod. Jesus har en gång för alla tagit på sig all världens skuld, skam och synd i vårt ställe.

Meddelas endast på detta sätt.

I

I

Kallelsen

Det finns några bloggar om kökssoffan där hemma. Den har varit med nästan från början av föräldrarnas äktenskap. Gissar att de började tillverka enkla köksmöbler i slutet av 20-talet på den gamla, lilla möbelfabriken. Den brann upp år 1936. Så jag minns bara den så kallade ”Nya Möbelfabriken u.p.a.”

Kökssoffan ropade jag in på auktionen, som var privat mellan oss sex syskon. Vi gick från rum till rum och bjöd på möbler eller saker. Väggtelefonen bjöd jag också på med alla sina minnen från ”telefonrummet”, som Telegrafverket hyrt under många år med telefonväxel, skrivbord, stol och papperskorg. Så papperskorgen med alla minnen finns också i mitt liv och leverne. ”Telefonrummet” var närmast köket. Där hade ju mor Anna viktigaste arbetsplatsen att förse alla hungriga med mat. Nästa ständigt.

För övrigt försöker jag säga upp relationen med Telia och fast telefon. Hur jag skall lyckas med detta att leta efter var telefonen ligger fattar inte jag.

Just nu gäller minnet alla missionärer, som suttit på vår kökssoffa och berättat privat efter gudstjänsten i Missionskyrkan. Så jag ville också bli missionär och dela med mig av den trygghet jag fått genom tro på Gud. För detta fattades en visshet, som var så stark att den höll genom alla svårigheter långt hemifrån. Detta hade jag fått höra. Plus att få föräldrarnas välsignelse till den långa resan till Kongo.

Snart har jag berättat och berättat i tusen bloggar och är på punkten att närminnet försvinner. Jag vet inte längre vad jag skrivit. Bara att jag saboterade en modell med bredare textspalt, som jag trivdes bättre med. Ingen fattar vad jag behöver hjälp med för jag inte kan engelska språket.

WordPress suport skriver gång på gång, att de skulle vilja hjälpa mig, om jag bara förklarar problemet.

Hör och häpna. Jag fick den kallelse jag ville ha, när jag var 16 år. Problemet har bara varit att hålla fast vid den och inte vara så egotrippad som jag är. Det är inte jag med mina drömmar, som är centrum i bibeln utan att alla människor skall kunna fatta sin egen kallelse till Guds rike.

Det skulle jag vilja göra klart för någon enda.

Försoningens ämbete

En vecka har gått idag sen jag föreläste på före detta Restad Sjukhus om hur sinnessjukhusvården var på 50-talet.

Vem kunde ana, att det inte blivit ett dugg bättre med psykiatrisk vård sen dess? Det kom ett mail från en ung kvinna, att hennes historia liknade min fast i nutid.

Mitt upplägg till föredraget var enkelt. Jag plockade fram några böcker ur bokhyllan, som betytt mycket på min väg till försoning. Den har varit lång därför att min skam bekräftades av så många andra, att detta talar vi inte om. Ingen ville höra på. Så blev det en stigmatisering av diagnoserna och minnena blev cementerade. Som om jag fått sjukhussjukan fastän i psyket.

Konstvetaren Irja Bergström var klar med sin doktorsavhandling och jag hade följt hennes arbete under många år genom en stolt mor Hilja Saarne. Hur kunde någon ägna år efter år av arbete att följa en mentalsjuk kvinnas konst och leta efter det som inte fanns offentligt utan bland före detta personal på sinnessjukhus?

Boken heter: ”Ensam fågel – jag vet vem det är”

Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström Utkom år 1989

Då hade det gått 30 år sen jag lovade Gud, att han kunde få spillrorna, som var kvar av mig efter vård år 1956 på Restad Sjukhus och sen stigmatisering. Sträckläste boken och lärde mig mycket om systemet på sinnessjukhusen.

År 2010 anmälde jag mig till Stiftelsen Gyllenkroken och Inre rum, att jag också hade egna erfarenheter av psykisk ohälsa och önskade få vara med att gå ut till allmänheten med information och sticka hål på fördomar. Det var ett regeringsuppdrag som kallades (H)järnkoll och gav utbildning till attitydambassadörer. Jag berättade som det var att jag ville lyssna och bara kunde min egen historia och lite teori om psykiska sjukdomar.

På första lunchrasten erbjöd en man sin berättelse om att leva med schizofreni. Så fick jag hans bok: ”Den verkliga overkligheten – Berättelsen om två självupplevda psykoser” av Fredrik Axelsson. Mitt manus till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” var klart. Det fick han av mig. Jag hade till och med manus klart till ett föredrag: ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”. Han och några andra gav kritik på en provträning på Inre rum.

Boken ”Inre rum – Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscentrum om psykisk sjukdom hälsa och ohälsa” kom ut 2011 och var ett arvsfonsprojekt av Annica Engström och Linda Weichselbraun som författare och ledare. Samma år blev mitt manus tryckt på eget ansvar.

År 2014 kom en sammanfattning av (H)järnkoll kampanjen under fem år.

År 2015 kom ”Döden ingen talar om” av Ulrika Jannert Kallenberg. Hennes pappa dog hastigt när hon var fyra år och de fick aldrig prata om honom. Minnet av honom utplånades av hela omgivningen. Författaren fick lägga sitt pussel själv efter hans självmord.

Då har det gått över 50 år för min del och mitt tysta, tunga arbete med att kunna förstå de diagnoser och den behandling jag fick som 20-åring. Diagnoserna var för livet och etsades i mig utan förklaring. Tack vare den bipolära intresseföreningens generösa bemötande har jag fått ställa mina frågor om sjukdomen manodepressiv psykos. Vad innebär den?

Ja, det var år 2006, som allt brast för mig i ett telefonsamtal. En vänlig sjukgymnast ringde och meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient efter en höftoperation. Utan anledning började jag storgråta. Nästa dag kom insikten, att jag måste söka hjälp. Jag kunde inte vara själv med att gå igenom kopian av min sjukjournal från år 1956. Så jag fick remiss till en psykolog på vårdcentralen februari år 2007.

Försoningens ämbete då? Ja, det står om i bibeln. Jag kan inte hjälpa någon om jag inte blivit hjälpt själv. Mina sår hade gått upp gång på gång och blödde.

HERREN sa: Ohelbar är din skada, oläkligt är det sår du fått. Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår; ingen helande läkedom finnes för dig….

Ty jag vill hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger HERREN.

Det står i bibeln! Den har tröstat mig under alla svåra år. Böckernas bok.

Ritning till en kyrka/ett folk

Ordet bibel lär komma ur ordet bibliotek. Bibeln har sextiosex olika böcker i vår bindning. De hebreiska och de grekiska bokstäverna har ett talvärde. Siffrorna har också ett symboliskt värde. Min kunskap är mycket begränsad men jag tycker om att berätta på vem jag tror.

Gud är EN i motsats till alla andra folks gudar. Gud är enig och strider inte mot sig själv. Två är ett motsatsförhållande eller komplement till vararandra som man och kvinna… Tre står för gudomen: Gud, Jesus och den Helige Anden.

Fyra står för världens tal: fyra väderstreck, fyra årstider, fyra måttsenheter som längd, höjd, djup och bredd, fyra världsriken enligt Daniels bok, fyra djur, fyra keruber o.s.v. . Sex står för det mänskliga, ofullkomlighetens tal.

Sju är ett frälsningshistoriskt tal och står för det fullkomliga. En vecka eller en skala börjar på nytt på åtta. Sju är ett avslutningstal men inte ett fullkomligt tal som 1, 10, 100.

Tolv är ett förbundstal, Israels stammar, Kristi apostlar, tjugofyra äldste o.s.v. Upp. 4

Dessa uppgifter är från boken: ”Tabernaklet i öknen” av missionär Wilhelm Bergling. Boken kom ut första gången i andra reviderade upplagan år 1956. Den tidigaste boken om Tabernaklet år som jag har är från år 1936 av K.A. Abram, grundare för Pingströrelsen i Kerala, Indien och innehåller stenograferade bibelstudier hållna i Filadelfia, Stockholm. Numera finns så klart senare forskning för den som kan läsa andra språk. Bergling skriver, att om tolkningen är fel, så går det inte att komma längre. Det blir stopp. Bibeln tål granskning!

Så jag vill bara berätta om hur bibelns budskap nått mig ända ner till en personlig upprättelse ”i Kristus”. För det behövs hela bibeln som hänvisningar men det började med de äldres undervisning: ”Du får ta emot det som står i bibeln i tro. Tron är en gåva från Gud.” Så sade bibellärarna.

Gud är EN och ville samarbeta med en människa och hans familj. Abram bodde i ett område i kaldeiska UR inte långt från Persiska viken. Där dyrkade folket solen och månen. Där blev Abram kallad ut ur ett folk, som inte kände Gud. Men Abram förblev barnlös med sin hustru Sarai år efter år tills de två ville hjälpa Gud i sin barnlöshet.

Så är det! De som inte fått några barn, när de närmar sig nittioårsåldern borde ge upp! Varför gav inte Abram upp? Han kunde ju ta en ung bihustru som var så vanligt och se till att han fick en arvinge till alla deras stora rikedomar! Det var Saras förslag. Namnen ändrades lite och Abraham gick till deras tjänsteflicka Hagar och födde Ismael.

Detta var inte vad Gud sagt! Gud hade lovat en son genom äkta hustrun. Därmed har bibeln fått två olika linjer, men det är inte Wilhelm Bergling, som går händelserna i förväg. Det gör jag. För i Sverige vet vi, att det finns religionsdialog. Två partner samtalar med varandra och försöker hitta något gemensamt att bygga framtiden på.

Ja varför inte? En kyrka och en moské på samma tomt i samma bostadsområde…

Och vem kan läsa kartan åt oss?

Ritningarna ligger på bordet! Vem kan läsa dem? Och vem kan läsa kartan åt oss var vi är i tiden?

Jag vaknade nästan gråtfärdig klockan tre mitt i natten. Det är All Helgona dagen eller Alla helgons dag? Solen lyser nu men kvällen kommer med mörker. Kvällen kommer då det lär vara så vackert på Skogskyrkogården i Stockholm med alla tända ljus eller lyktor med ljus. Detta har jag sett på bild och läst om och hört om på närmare håll också. Själv har jag aldrig varit på en kyrkogård kvällstid och All Helgonatid.

Vad är det som hänt i Sverige på så kort tid? Har alla blivit katoliker? Jag hinner inte med! Gråten sitter i halsen!

Gud har tänt ljus i mörkret gång på gång i Gamla Testamentets texter! Han tände ett ljus, som mörkret inte har någon makt över. Ingen kan blåsa ut det! Ingen kan sabotera den lyktan, som skyddar ljuset från blåsten.

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105 (1917 års öv.s)

”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.” B2000

”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav de trösta mig.” Psaltaren 23: 4 (1917 års öv.s.)

”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg.” B2000

Vem läser kartan åt mig, när sorgen drabbar och en vän eller anhörig plötsligt dör? Var gör jag av min förtvivlan, mina frågor om varför? Skall jag gå och vara rädd jämt för att någon skall dö, som jag älskar?

 

Korsvägens centrum

Alla vill inte vara i händelsernas centrum. Men den dröm jag berättade om tidigare var i Centralstationen i Göteborg och i dess korsväg. Med facit i hand fick jag möta mig själv och se vilken tid i mitt liv, som gått ifrån mig. Jag fick också fatta vilken del av mitt jag, som är inlåst. Det bara var så, att jag inte fick gå någon pastorsutbildning. Den tid i livet, som jag har kvar vill jag vara i centrum. Inte i en stor församling av människor utan som en lerklump i centrum av en drejskiva. Krukmakaren i bibelns berättelse börjar om igen, när han misslyckats och gör ett nytt kärl till hedersamt bruk.

Alla människor har sitt eget kors att bära. Det var två rövare, som hängde vid var sin sida av Jesus, då han korsfästes. Båda hånade honom med att han borde kunna stiga ner från korset. En hann att tänka om och bad om en tanke, när Jesus kom till Paradiset. Det var sent, att tänka om men inte för sent.

Så om vi tänker oss Korset med Jesus i centrum och alla våra kors på rad antingen på höger eller vänster sida så vill jag tänka så här: Vi kan inte byta kors med varandra! Var och måste bära sitt eget. Andras kan se mycket lättare att bära till och med än det egna. Bibeln säger, att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Där kommer frustrationen. Vad gjorde jag av mitt liv? Hur använde jag den tid jag fick?

Får jag fortsätta utveckla min tanke? I så fall tänker jag så här:

Det räcker med en tanke till Jesus. ”Tänk, på mig nu när du är hos Fadern i himlen och hela ritningen för allas möjlighet att bli räddade är klar!”

”Tänk, på mig och låt mig få ha mitt kors i ditt kors – i centrum omsluten av all din kärlek och nåd och rening genom vad du redan gjort för mig genom din död!”

Så klart, att jag får tänka så! Han har ju försonat mig med Gud och vill ha mig där!

 

aktuella-sanger-3-001

Centralstationen

Det finns en bloggpost som jag tog bort därför att man avslöjar så mycket om sig själv i en dröm. Min rädsla var obefogad. Drömmen är min och den som läser får gärna göra den till sin. Bara jag har facit till hela mitt liv förutom min Skapare.

Det är svårt att skriva bloggar så länge och om det är omodernt. Twittra går ju så snabbt. Det är inte min grej! Så jag fortsätter med en liten repetition. Jag har bildminne och tänker i bilder…

Här är drömmen igen:

Jag drömde, att jag skulle möta på kvinnor på Centralstationen, Göteborg, och väntade i korsningen där vägen till vänster går till ”Femman” (ett affärsområde) och vägen till höger till tågspåren. Drömmen var ordlös och inga andra syntes. De kom men gick igen. En gick åt vänster och jag följde efter för att i vart fall få säga ett ”hejdå”. Hon var reserverad och jag vågade inte ge henne en liten kram ens. Kindade lite på franskt vis bara. Den andra hade gått in i en stor fyrkantig likt arbetsbarack. Där hade låset gått i baklås och hon kunde inte komma ut. Det fanns ingen att fråga om hjälp och jag letade efter en telefon. Utanför en liten affär stod en bordstelefon men jag hade inget nummer till någon låssmed. (Jag använder inte mobil med finesser.)

Vaknade med ansvarskänsla och känsla av misslyckande. (Låna den gärna och gör den till din egen en stund.)

Min första tolkning var, att jag vill vara i centrum minsann. Senare fattade jag, vem som gått ifrån mig och var så reserverad. Det var sjuksköterskan, som jag inte fick bli. Kvar att undra över var kvinnan, som är instängd i mitt liv. Och det är pastorn förstår jag nu. Där har det gått i baklås!  Rummet hon gått in i var inte i stil med Centralstationens antika byggnad med vacker mahogny och småbutiker. Det var som en stor arbetarbarack i plåt. Kvinnan i mig ville bli pastor, när jag inte fick fortsätta min utbildning till sjuksköterska. Detta är historia från slutet av 50-talet. Jag sökte både en och två gånger till Missionsskolan på Lidingö och fick vänliga ”nej”.

Så mötte jag mig själv nyss i en dröm och vet, att jag vill vara i centrum. Den kvinna som hjälpt mig omedvetet skulle tala 25 minuter om den klassiska försoningsläran. En annan kvinna skulle tala 25 minuter om den subjektiva försoningsläran. Jag fattar fortfarande inte skillnaden till den objektiva försoningsläran, som en man presenterade samtidigt den 17 december år 2013 i Betlehemskyrkan i Göteborg. (Olika samfund skulle enas om försoningen och jag gick dit så klart utan att vara behörig :-)! ) Men ekumen är jag!

Fattar du? Jag fortsätter att blogga i jag-form och älskar Svenska Missionsförbundet och har varit med i Smyrna som Pingstförsamling nästan 50 år. Ingenstans får jag predika!

Det A säger om B säger mer om B än om A.

Teologen Ingrid Svensson hade på sin uppgift att tala om förlåtelse inom försoningen. Till slut betonade hon mer och mer, att det är ett viljebeslut att stå kvar i Jesu försoning. För mig innebär detta i centrum av korsvägen på Centralstationen. Där kan jag med frimodighet möta mig själv och bli helad.

Sofia Camnerin den andra talaren har skrivit sin doktorsavhandling om Försoningens mellanrum. (Manliga teologer har haft mycket svårt att förstå innebörden.)

Strunt samma. Jag förlåter dem.

Det finns ingen referensram – fortsättning

Hela bibeln är viktig därför att den är summan av Guds ord. Det jag har sett och hört berättar jag om. I bakgrunden av fotot nedan står en byggnadsställning till det hus, som byggdes för 100 år sen. Hundra är en viktig siffra i bibeln.
Dit kom två unga, kära, nygifta, som blivit ett och byggde ett hem. Begreppet ”ett” återkommer ofta i bibeln men inte hur som helst eller med vem som helst. Att vara ”ett” i Kristus återkommer ofta. Den hemligheten är stor!
Hela bibeln har en beskrivning av hur ett hem byggs upp som blir en boning, där Gud vill bo.

Jag berättar vad jag sett och hört av ljudet från den stora ramsågen och skillnaden mellan bräder och plank i tum. (Det står inte i bibeln utan är utombiblisk kunskap :-)).
Bräderna i Tabernaklet var av acasieträ. Enda träslaget som växte i öknen och var antagligen mycket kvistigt. Enligt bibeltolkare har varje människa en egen teckning (personliga drag, karaktär), som Herren kan dra guld över genom försoningen i hans sons blod. Gud ser på varje enskild, upprättad människa genom Jesus. Rom 8:1
En förlåten, upprättade människa får samma mått i höjd och bredd men hur mycket som helst av kunskapen och visheten i Kristus kan strömma inuti. Tillsammans med de andra upprättade i Kristus… (Se 2 Mos kap 36)
Skillnaden mellan Svenska Kyrkan och Frikyrkan är att Staten måste betala uppvärmningen av alla kyrkor med skattemedel för att konstskatterna inte skall bli förstörda. Gud och Mammon kan aldrig bli ett varken i Kyrkan eller i den enskildes liv.
(Jo, jag generaliserar lite.)
Till Tabernaklets uppbyggnad skulle allt samlas in frivilligt. Det var inte lite av smycken i silver, som sen göts till två fotstycken under var bräda. Ett Tabernakel kom inte till hur som helst med beskrivning av relativt öppen ingång men sen skulle synden placeras på både en och två syndabockar!
Det finns ingen genväg till den helige, himmelens och jordens Skapare nu heller.

”Vi skickar in skissen,” berättade en lantbrukare att en byggmästare sagt till honom, ”sen gör vi som vi vill!”
Det var då det på landet förr i tiden. Mina föräldrar byggde inte sitt hem efter en egen skiss och gjorde som de ville sen.

2006-01-21-00-00-00-2(över mina föräldrar sängar hängde denna handbroderade tavla. Text från Josua bok 24:18. Jag gissar, att min far valt bibelversen därför att han kunde hur frivilligt det är att följa Herren.)
A7 sågen 001(I bakgrunden syns byggnadsställningen till mitt blivande hem. Hunneberg ändå längre bort.)

Den sista striden

Författaren C.S. Lewis serie Narnia var tänkt för barn med Häxan och Lejonet som exempel. Serien är lika aktuell ännu men gärna bland teologer.

Så tänker jag på den sista boken i serien som heter: ”Den sista striden” och den kan väl hänvisas till facket eskatologi (läran om det yttersta tingen d.v.s. världens undergång och domen). En charmig bok tänkt för barn som sagt – barn som är så vana vid fiction av krig.

Det kom ett PM (personligt meddelande) på Facebook till mig. Där stod det bara:

”Detta kommer att bli hans sista strid!”

Och detta gällde bara upprepad lovsång i våra frikyrkor. Hur kan någon strida om att det kan vara fel? Mitt namn är Gunnel och kommer av Gunhild som betyder den stridiga. Visste inte mina gudfruktiga föräldrar något om namns betydelse, när jag var född? Jo, jag är med och strider om allt möjligt. För en del och mot annat men sticker ut hakan enligt en före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen.

Det var via Räddningsmissionens arbete vi möttes på 70-talet. Arbetsuppgifterna var bland missbrukare, som farit illa i livet. Sen dess har vissa av medarbetarna blivit över 90 år och gick alltid före och visade vägen. De tog inte bort några råmärken! De visade på att ”Vägen” är smal men leder framåt och hemåt. Alla från den tiden är mest yngre än mig. Flera är framme vid målet.

”Detta blir hans sista strid,” skrev en av Jean-Erik Mårtenssons vänner till mig. PM betyder personligt meddelande. Varför skall jag tiga med det? En förkunnare blir aldrig pensionerad från sin uppgift att förkunna Guds Ord. Innan vi två möttes igen via Facebook, visste jag en hel del av nyandligheten via böcker och personliga möten med övertygade utövare inom New Age. Det är positivt tänkande, kärlek och energi och framtidstro. Inget om Jesus död på korset för våra synder och vår räddning nu och sen.

Olika läror från olika håll har kommit in i våra församlingar och kyrkor och ersatt bibelkunskapen på ett finurligt sätt. Denna infiltration märktes inte i början. Det var inte markant vilka författare medlemmar borde låta bli att läsa och påverkas av. Sakta men säkert påverkade de många och tystade ner de som längtade efter bibelundervisning.

Då vaknade lusten att strida en gång till hos den gamle förkunnaren! Han frågade rakt ut: ”Vad är det som händer inom Pingströrelsen?”

Det gjorde han rätt i. Tycker nog jag.

Vägar som delar på sig

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige. Än så länge har vi yttrandefrihet. Än så länge har vi religionsfrihet.

Det närmar sig ett val med anklagelser åt höger eller vänster, bakåt i tiden eller framåt som vision eller domedag.

”Vi skall sjunga tills marken blir helig!” Eller vi böjer våra knän redan nu och ser vad Gud gjort för oss genom sin Son. Valet är ditt! Än är det inte för sent att tänka till eller tänka om eller hålla fast vid bibelns förkunnelse. Gud vet vilka tankar han har om oss nämligen fridens och inte ofärdens (citat för dig som kan 1917 års översättning) till att ge oss en framtid och ett hopp.

Så det blir en kort repetition i berättandets form, spontant precis som jag är frustrerad över förändringen i förkunnelsen i gudstjänster. Budskapet från bibeln har tagit en annan väg åt New Age och rent flum. Så jag är frimodig och citerar mig själv från igår:

”God morgon!
Kvinnan skall inte undervisa!
”Det står så,” säger män med bibelns auktoritet.
Då löste jag detta så att jag får berätta om vad det står i bibeln och vad jag med personligt ansvar varit med om.

Som sjuksköterskeelev hann jag med första grundläggande utbildningsåret. Inom det året var det tre månadernas kirurgi. Då skulle man följa en patient, vara med under en operation som åskådare och skriva en uppsats efteråt. Det var längre vårdtider år 1955. Det ingick också att få vara med som åskådare i bakgrunden en extra gång hos  kirurgen vid annan operation.

Så kom tillfället, att han skulle operera en liten gosse. Det gällde omskärelse och jag ville vara med. Jag fick stå på en liten pall bakom på lite avstånd och den blicken han gav mig bakom sin axel glömmer jag aldrig. Kirurgen var jude och hette Lewin.
Skall jag skämmas över min frimodighet? Skall jag skämmas över att jag senare i livet fattar Mose´ hustru Sippora, som skötte detta själv, som Mose försummat på sin son och döden hotade Mose? Herren Gud själv hotade med döden!

Skall jag skämmas över att jag inte kan hebreiska men vet, att det finns olika uttryck för ”säd” som släkt eller sperma genom mannen? Så kan teologer röra till det som var bra i svensk översättning tidigare och ge orsak till ordkrig! Nu har jag ledsnat och taggar för sista gången, att det är skillnad ibland på vart en preposition styr. Jag sitter inte här och önskar, att jag vore hos Abrahams rotsystem! Jag sitter inte heller här och önskar, att jag vore i hans rotsystem!

Bibeln har sagt mig som tonåring, att jag kan få vara kvar genom min tro i det äkta olivträdet. (Om jag inte tror, att jag är förmer än judar, som inte tror ännu…)
För mig är omskärelsen helig och berättelsen om en blodsbrudgum! Jag fattar språket och vill inte ha någon modernisering – någon Hillsong!

Nej jag avstår från att tagga, trots att jag är frustrerad! Det är ju semestertider dessutom.
Hälsningar
Gunnel”

Slut citat. Om någon av mina läsare vill ha bibelhänvisningar, så kommer jag att sätta in det efter texten. Eller sätter in det ändå under dagens lopp…