Döden lurar – lura döden

Det var många år sen denna stora trafikkampanj: Döden lurar – lura döden. Nu får de orden vara rubrik på min egen Annandag Påsk år 2026. Jag har en relation till den föreslagna bibeltexten och orden i föreslagna bibeltexter i min Psalmbok:

Bibeltexten läses varje årgång.

Lukas 24:13-35 ur Svenska Kärnbibeln:

”13Två av dem [Jesu lärjungar] var på väg till en by som hette Emmaus, som ligger 60 stadier [12 km] från Jerusalem.

[En grekisk stadie motsvarar omkring 192 meter som var längden på löparbanan på den antika stadion i Olympia. Sträckan som anges tar två timmar att vandra till fots från Jerusalem. Enligt tradition är platsen Emmaus Nicopolis, 26 km väster om Jerusalem, men det kan inte stämma. Mer troligt är i så fall Kirjat-Jearim 13 km väster om Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se vers 18. Kleopas är troligen en kortform av det grekiska mansnamnet Kleopatros som betyder: ´av en berömd far´. Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se Joh 19:25.]

¹⁴De samtalade med varandra (delade sina upplevelser, känslor, och tankar) om allt det som hade hänt. ¹⁵Under tiden de samtalade och förde en livlig diskussion med varandra, hade Jesus kommit nära dem och gick med dem, ¹⁶men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.
¹⁷Jesus sa till dem: ”Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?” Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut. ¹⁸Den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.”
¹⁹Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: ”Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sa inför Gud och alla människor. ²⁰Hur våra överstepräster och ledare [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] utlämnade honom till [de romerska makthavarna för] att bli dömd till döden, och sedan korsfäste honom. ²¹Vi hoppades (såg fram emot) att han var den som skulle befria (återlösa) Israel [från romarnas förtryck]. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände. ²²Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse, ²³och när de inte hittade hans kropp kom de tillbaka och sa att de hade sett änglar (budbärare) i en syn, som sa att han levde! ²⁴Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus.”
²⁵Då sa han till dem: ”Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt? ²⁶Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?” [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – ”ja, det var helt nödvändigt att han led på korset innan han förhärligades.”]
²⁷Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna.

[Några av de referenser som Jesus tog upp var kanske:

1 Mos 22 – Berättelsen som inom judendomen kallas Akedah – ”bindandet” av Isak (hebr. aqad). Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, vilket är samma plats som tempelberget i dagens Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten.

2 Mos 12 – Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset.

3 Mos 16 – som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken.

4 Mos 21 – kopparormen i öknen, se Joh 3:14-16.

5 Mos 21:23 – där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se Gal 3:13-14.

Jes 53 – Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.]

²⁸När de nu närmade sig byn [Emmaus] dit de var på väg, låtsades han som om han skulle gå vidare. [Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.] ²⁹Men de övertalade honom och sa: ”Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut.” Då gick han in och stannade kvar hos dem. ³⁰När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. [Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.] ³¹Nu öppnades deras ögon och de kände igen honom. [Samma fras används bara en gång tidigare och det är efter syndafallet, då Adams och Evas ögon öppnas, se 1 Mos 3:5.] Då försvann han ur deras åsyn.
³²De sa till varandra: ”Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?”
³³De bröt omedelbart upp [från måltiden] och återvände till Jerusalem [samma kväll, se vers 29]. [De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenet vandrade de två timmar tillbaka, se vers 13.] De kom till de elva och de andra församlade, ³⁴som sa: ”Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon [Petrus]!” ³⁵Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.” Slut citat

Döden hotade oss äldre över 70 år under pandemin. Vi blev isolerade och fick inte samlas i grupp större än 50 personer och då vara spridda. Dödsångesten var mycket sprittsam. Det gällde att lyda. Gudstjänsterna blev inställda. Då önskade jag, att min vandring privat i denna bibeltext skulle få bli inspelad. Jag var minst sagt nödig. I kyrksalen finns ingen mer än min tekniker.

På altaret ville jag ha en vit och en röd ros i den församling, som jag får tillhöra Opalkyrkan i Västra Frölunda.

Några år senare var nöden också stor. Jag ville träffa mina syskonbarn medan jag lever. Och få önska sångerna till en viss del:

”Min Gud vad jag betänker vad du har gjort för mig…” Den här världen är inte mitt hem och jag närmade mig de 90 åren. Det finns ett bättre hem.

”Får jag lämna några blommor några rosor i din famn…” Det var en önskesång sen år 1947 då min bror kom in en mycket musikalisk släkt och fem systrar brukade sjunga den i stämmor. Sent omsider har jag fattat, att hela innehållet är från bibeln. ”Min vän är vit och röd härlig framför tio tusen…”

”Skammen resa” heter en artikel i boken:

MAD STADIES; KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi, där jag är en av många berättare. Vare sig jag ville eller inte så har skammen påverkat mitt liv alldeles för djupt från år 1956.

Äntligen kom den dag då jag fattade, att Jesus blev ”skammad” för min skull! Bibeltexterna ha sjunkit ner djupare och djupare. Jag får vara den utan namn i bibeltexten om Emmausvandrarna. Jag får vara frimodig och berätta detta gång på gång. Bibeln är inte skriven på mina villkor och bör justeras. Bibel är inte skriven till mig men jag får läsa den. Jag får ta emot trons gåva. Jesus blev slagen för min skull. Jesus blev utskämd och spottad på för mig och min skuld för att jag skulle få frid!

”Döden lurar Lura döden”. Det var förr, när jag närmade mig Håstenskogen i min hembygd, som dessa stora skyltar dök upp. Håstenskogen var mycket kurvig men där var inga dödsolyckor förrän vägen blev rak. Då hände en. Det gick att köra bil mycket fortare sen.

Det är Annandag Påsk år 2026 och jag vandrar inte med en främling längre. Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelsekraft.

”Mötas och skiljas är livets gång Mötas och skiljas är hoppets sång…”

Tack mina syskonbarn med familjer för sången! Tack du som följt mig i gunnelsplats i rymden eller IRL.

Fortsatt Glad Påsk!