Två garderober

Nej, jag har aldrig gått ut ur någon garderob! Jag har heller inte något lik i någon garderob.

Det jag har i lägenheten, som jag hyr, är en garderob med dörr från matvrån och en garderob bredvid med dörr från hallen. Med muntligt löfte från husvärden fick de två en förbindelse. Innan dess hade jag en skanner på en hylla högt upp nära överskåpet och en skrivare på en hylla nära golvet. Så kom en dag då det blev mycket svårt att böja mig. Det har jag alltid haft svårt för. Då blev det värre. Och jag fick ergonomiskt tänk…

Så kom en ny natt med kramp och värk och undran över hur detta skall sluta. Vem skall röja efter mig? Vem vill rätta till garderoberna till ursprungligt skick? Vem kan hindra mina bekymmer att vilja göra rätt för mig? Finns det något ålderdomshem, som passar för en så egen person med egna tankar och så orubblig?

En tröst är datorn och dessa USB-minnen. Det är ingen ”padda” och ingen ”lapptopp”. Det skall gå att se rakt fram på skärmen! Jag behöver sitta rak i ryggen, som en eldgaffel även på ett hem för äldre. Ja, det går att skriva 70+, om nu det är mer inbjudande. På mig biter inte det. Jag är från landet och har bevarat min dialekt.

Det närmade sig morgon klockan 3 även på Midsommardagen år 2025. Snart är det årets mest ljusa natt. Den kanske försvann för mig? Jag kom på hur otroligt komprimerat det blivit i mina två garderober. Alla foto-kartonger med lösa foton är nedflyttade från ett överskåp med hjälp av ett barnbarn från Afganistan och min hushållsstege. Den får inte jag gå upp på längre! Trots att det var ett av mina nöjen på fredagskvällar. Detta vet de som är hemifrån men ingen annan.

Klockan blev sex till och med. Krampen brukar släppa framåt morgonen. Tankarna på ”Hemmet” blev ljusare och i garderoben med dörr från hallen finns en papplåda i format A4 med kopior av mina bloggar från år 2009. Då bytte jag ”hotellplats” för tredje gången.

Tänk, om jag skulle kunna sitta och sortera alla strödda tankar – ordna dem till ett ”detta vad vad hon ville ha sagt” – egentligen!

Nej, jag kan inte sitta still!

”Bara så du vet det.” Men tanken underlättade!