Bibelhacks – korset

Midsommar år 2024 är över snart. Min fråga till mig själv har varit om jag skall säga upp min prenumeration, som går ut i början av september eller inte. Å andra sidan skulle jag ju vilja avsluta snyggt.

Midsommarveckan i min hembygd har ”Vägkyrka” dagarna innan med olika program och andakt i kyrkan. Jag skäms inte över att jag bearbetade en kyrkvärd och ville hålla en andakt i den veckan. Detta var i början av år 2000. Efter andakten kl 18 var det kyrkogårdsvandring. Tack vare en skolkamrat jag haft fyra år i realskolan, så fick jag stanna över till nästa dag. Och dagen efter visade hon sin hembygds kyrkogård och deras gravar som gått före. Ingen av oss visste, att det var vår sista promenad tillsammans. Karin blev bara 70 år och dog hastigt lite senare.

Där kommer berättelsen om korsen in. Karin och jag hade valt sjukvården båda två men hon gick utbildning på Restad Sjukhus till mentalsköterska år 1956. Men de ville inte ringa efter henne, som kände mig, då jag kom dit som patient och utan anledning blev lagd i bälte! Det var deras rutin. Det var deras skyldighet att vårda mig efter den diagnos, som var satt för livet och följa den utvecklingen.

Nog om det! Där kommer korsen in på alla patienter, som dött och var begravda en bit ifrån den så kallade ”stormavdelningen”. Efter minst sex veckor fick Karin äntligen tillstånd att promenera med mig utanför avdelningen. Då visade hon kyrkogården med rader av träkors och en namnplåt med ett nummer och ett ”k” för kvinna och ett ”m” för man.

Sen den dagen har jag bearbetat försoningens möjligheter i mitt tankeliv. Kunde poesin vara rätt att glömma och förlåta, när jag förlät men inte kunde glömma?

”Lär dig livets vackra gåta – älska, glömma och förlåta.”

Karin följde med till kyrkogården igen för fotografering. Karin visade mig de vackra kyrkoruinerna i hennes hembygd på vår sista promenad tillsammans. Sen hade jag ingen längre att berätta för hur insidan varit, på den avdelning hon inte arbetat på. Karin var en mycket bra lyssnare. Sen kom andra i min väg som måste lyssna professionellt. Jag blev tvungen att ta itu med min gamla sjukjournal från år 1956. Och läste bibeln om Guds uppfattning om oss människor och om vad Jesus gjort för alla.

Någon på kyrkogårdsförvaltningen i Vänersborg förstod att träkorsen inte höll längre och ordnade med hållbart material, där plåtarna med nummer finns. Denna kyrkogård är kulturmärkt och mycket välskött och vacker. Den 5 september år 2008 for jag dit med en liten krans till graven 2611 k. (Så var tanken med det vackra hjärtat. Det blev liggande kvar i bilen. Sen gick jag inte tillbaka en gång till utan for till min hembygd. Vem går till en så bortglömd plats som bakom före detta stormavdelningen? Jo, jag hade hittat dit själv. Bättre att hjärtat fick ligga i mitt Björke på mina föräldrars grav.)

Denna dag hade ett så perfekt fotoljus. Regnet hängde i luften och gräset var daggvått. För mig betyder bilden, att nu är det insyn! Över hela vår värld reagerade vi samtidigt, att inte tiga längre om vad vi upplevt av mentalsjukvård. Projektet (H)järnkoll kom som var ett regeringsuppdrag och många med egen erfarenhet av psykisk ohälsa var villiga att gå ut i samhället med information:

”Jag är inte farlig!”

Korset står för att Jesus tagit på sig allt som inte vi orkar bära. Han har vunnit seger över sjukdomar, synd och död.