Ett kritiskt tänkande

Idag citerar jag Ola Windås först från Facebook i ”Äkta kristen tro tål att prövas”:
”ÄR DU RÄDD FÖR SANNINGEN – VERKLIGHETEN
Är du rädd för att se sanningen om dig själv, dina fel och brister.
Det kan bero på att du inte mött Honom som är full av nåd och sanning – Jesus Kristus.
Johannes 1:14 Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
Guds startpunkt är att visa mig som människa att Jesus är uppstånden. Jag inser då att både nåden och sanningen gäller för mig och att Jesus är Herre.
Jag ser mig själv i Guds ljus, att jag är ofullkomlig men att jag är förlåten.
Jag ser det om jag inte gömmer mig för ljuset, det avslöjande ljuset som åtföljs av kärlek.”

Detta är bara början av hans inlägg. Vet inte hur mycket jag får citera utan att fråga först. Det räcker långt för mig, som har ett kritiskt tänkande och framför kritiken. Ingen vill bli kritiserad. Då rakt inte jag. Alldeles för hård mot mig själv dessutom enligt ett par vänner.

Enligt bibeln skall det ske i enrum, att en persons synd som upprepas skall belysas av ledaren. Om han inte lyssnar skall fler vara med (församlingen). Lyssnar han inte då heller skall han uteslutas ur församlingens gemenskap. Har jag uppfattat rätt? När det gäller skvalleraktiga kvinnor finns det också att läsa. Ord och inga visor.

Så jag ger Ola Windås helt rätt i hans inlägg att sanningen om mig själv tar jag emot:
”JAG TAR EMOT JESUS SOM HERRE I MITT LIV. JAG HAR KOMMIT HEM
Kärleken från Gud som möter mig gör att jag vågar öppna mig för sanningen, för Gud. Jag gömmer mig inte längre undan Honom.”

Var kommer då mitt kritiska tänkande in? Skall jag bara rannsaka mitt eget inre och döma ut allt som fel sätt hos mig? Är det inte tillåtet att varna? Är det inte tillåtet att se vart New Age-rörelsen leder med sitt positiva tänkande, sin kärlek och sin energi? För min del mötte jag budskap år 1987 med dess fulla utbud i färger och annat. Krigen skulle ta slut om alla bara tänkte positivt!

I en sluten samling med unga vågade jag samtala om likheten med disco och teater med dämpad belysning och strålkastare på alla medverkande i gudstjänster. Där började problemen med mig och mitt sätt att vara! De unga kände inte mig tillräckligt mycket och jag förlorade deras tillgivenhet.

Hör du det? Jag är inte populär längre. Sitter här ensam. Utan att skämmas. Den helige Ande sveper runt på ett annat sätt än strålkastare med olika färger.

Då kommer det ett dån från himlen kanske?

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel