Det var länge sen jag skrev något om (H)järnkoll. Det beror på att jag inte är någon attitydambassadör där längre. Kvar finns möjligheten att äta och ha gemenskap i Stiftelsen Gyllenkrokens lokaler. (Vi göteborgare lär inte tala om Stockholm :-)) Kvar är att dricka kaffe tillsammans med medlemmar i IBIS (Intresseföreningen för bipolär sjukdom) några timmar någon lördag. Jag tar för mig och kommer att fortsätta med det. Tror jag.
Och varför skulle jag sluta att ställa frågan: ”Vem är du?” och ”Hur har du det i livet?” Så många härliga, ödmjuka, kunniga människor, som jag mött sen jag gick ut med min egen gamla historia. Vilket teamarbete jag fått vara med om! Kända och okända har stöttat min vilja att vara med. Och jag har velat stötta de, som jag mött. Vad är friskt och vad är sjukt?
Här kommer poängen, om jag fattat rätt. Det är ett stort psykiskt lidande att ha någon slags fobi. Det ordet borde inte missbrukas! Vi borde lära oss lite mer om varandras bördor.
En präst ledsnade totalt på missbruket av ordet fobi och prövade sig själv sakligt. Sen blev det ironi och humor i en bloggpost. Ja, den prästen måste ju anmälas! Han är inte lämplig i sin tjänst! Han är inte solidarisk. Med vem är frågan.
Nej, jag är inte attitydambassadör längre och undrar fortfarande, om det är tillåtet att vara kristen och tro på bibelns Gud. Får jag ha en egen uppfattning?
”Hur fobisk är jag?” Det frågar sig prästen.
Gunnels plats i rymden 