Dags att köpa orgel och öppna eget

Familjen cyklade till Koberg på friluftsmöte. Där var slottet och där var sjön. Där kom också ett fruktansvärt åskväder för ett barns öron och ögon. Då var det gott att ha en pappa bredvid och hans stora varma hand att kunna söka. Där la jag min. Och glömmer aldrig detta plötsliga åskoväder.

Inte heller glömmer jag ett flygplan, som blev nedskjutet över Koberg. Det gick att cykla dit och titta på flygplansdelar lite senare i livet.

Inte heller glömmer jag Finlandsbarnen, när de satt tysta i vårt väntrum. Vårt väntrum var mor Annas arbetsplats som föreståndare för en liten Telefon & Telegrafstation på landet. Alla pojkarna med rakade huvuden och lapp om halsen satt tysta på stolarna. Bara två tanter stod upp och läste upp namn på finska och på svensk reserv-mamma. Hur skulle jag kunna glömma detta? Vi fick ju också en av dessa. Alla mina syskon var äldre än mig och var med och fostrade mig. Nu skulle jag äntligen få en att fostra! Han blev så rädd, om det hördes ett flygplan men hade inget språk att berätta vad han kunde från Helsingfors. Han tog min hand och drog i den mot källaren. Då var jag liten men överlägsen, att det inget farligt var.

Inte heller glömmer jag regnbågen, som kunde dyka upp efter en hotfull, mörk himmel. Jag fick en egen relation till den och till min bibel. ”Min båge sätter jag i skyn…”. Det kom fler svåra åskväder i mitt liv utan att min far fanns vid min sida med sin trygghet. Jag var också en annan fars barn genom min tro. Det hade han präntat in i mig via söndagsskolan och sångerna: ”I en djup oändlig skog Svart av moln där åskan slog Gick ett litet barn en gång Dagen lång. Grät och tänkte aldrig mer Jag min faders boning ser…”

För att inte glömma dessa märkliga ögonblick i min ensamhet med kriser då regnbågen blivit synlig end to end, så satte jag datum vid Guds löfte i bibeln, att han inte glömmer vad han lovat utan gett detta tecken i skyn.

Där är vi nu, att jag har åsiktsfrihet i Sverige! ”Min båge sätter jag i skyn…” och den är gudomlig och har sju färger.

Regnbågsfolkets båge har sex färger. Det står för det mänskliga. Vem vill inte vara mänsklig i sina åsikter och tolerant?

Min bibel tillhör inte Svenska Missionsförbundet, där jag blev junior en gång och fick en liten nål och bibelstället om de olika punden och att jag nog var en tvåpundsmänniska. Då var jag så glad, att jag äntligen nått rätt ålder. Men juniorledaren råkade säga något felaktigt till en annan flicka. Sen kom det inga fler till juniormötena. Jag blev ensam kvar. Heder åt henne som markerade!

Jag blev ensam mer än en gång efter detta. Det blev dags en dag att köpa orgel och öppna eget utanför Pingströrelsen till och med.

Än så länge har jag åsiktsfrihet utanför alla frikyrkor. Är det synd om den frikyrkoförsamling, som får mig som (med)lem i kroppen?

Den första augusti 2025

Som sagt så försöker jag själv att knyta ihop min säck. Han var 17 år och gjorde lumpen som samvetsöm. Jag var dubbelt så gammal och ungdomsledare på Räddningsmissionen, Göteborg. Så möttes vi senare och han sa:

”Jag har hört, att du flyttat till Hammarkullen köpt orgel och öppnat eget!”

Det var ett talesätt inom frikyrkan, att en pastor utan framgång kunde göra så. I början av 70-talet kallades Angered utanför Göteborg för ett ”millionprojekt”. Det sprängdes i berg och byggdes överallt till nya stadsdelar. Frikyrkorna hade planerat tillsammans att ha en ”vandringskyrka” i varje del utan att konkurrera med varandra. Det var mycket praktiskt och Svenska Kyrkan började likadant och byggde permanent senare. Jag för min del ville följa de små barn jag kände, att de skulle ha nära väg till mig. Frikyrkorna börjad barnarbete i de olika områdena.

Vårt land hade kristendomen som grund. Idag har vi backat och funnit oss i att andra religioner dominerar. Min elorgel är i forna Jugoslavien.

Det gick inte så bra att öppna eget!