”Huset som blev ett hem” är en av mina rubriker. Det var i byggnadsställning i övre delen av det gamla fotot från år 1919 eller 1920. Einar som sitter ner var 90 år, när vi två började samtala om vår gemensamma hembygd och sågverket som låg snett mellan våra hem. Einar berättade, att det var en mycket svår storm år 1917. Då blåste mycket av skogarna ner och måste räddas som timmer. Så kom sågverket till gissar jag och flera arbetstillfällen. Jag fick låna svågerns foto och repro-fotografera. Det blev en så kallad ”sjukdomsvinst”, när jag inte orkade arbeta.
Det har jag däremot orkat som ung och varit med och räckt fram läkt som barn och sen arbetat med en man och lagt bräder eller plank för tork. Det var den mannen, som tyckte det var roligt senare i livet, att påminna mig om den tiden, hur tyken jag var och skämtade om att orka mest. För övrigt har jag haft stor nytta av minnet av sågverket och hur bräderna gick genom olika maskiner på möbelfabriken senare. Onödig kunskap? Nej, inte alls. Det kom en dag då jag var 29 år men inte 30…
Det kom en dag, då jag lämnade hembygden mer än några få mil. Jag kom till storstaden och kunde få lyssna på kända bibellärare som missionär Wilhelm Bergling. Han hade skrivit små böcker om ”Tabernaklet i öknen” efter bibelns detaljerade beskrivningar. Om detta undervisade han själv och andra. Jag blev alldeles tagen av en preposition, som var fel översatt i svenska bibeln och antecknade i kanten av min bibel år 1970 var detta står. När Svenska Folkbibeln kom december år 1998 tittade jag bums. Var det rätt nu? Bibel 2000 kom året efteråt men inte ens i den var det rätt med ”i” ”inuti”. Då var det bara min envishet kvar och ett samtal till en av bibelöversättarna. Hon gjorde en undersökning i de stora arken med grundtext och bekräftade, att de skall vara ”i” mer än ”utanpå” 2 Mos. 26:28
Än sen då? Jo, jag är stolt över att kunna skillnad i tjocklek på bräder eller plank. Ett tag trodde jag till och med att det fanns fler fel i översättningen. För hur kunde tunna bräder ha två tappar av trä, som skulle passa i två fotstycken av silver? 2 Mos kap. 36 Hur kan annars ritningen vara trovärdig till Nu-tid i församlingsbygge? Poängen i undervisningen var och är att varje enskild människa, som tar emot bibelns budskap om försoning med Gud genom Jesus Kristus blir upprättad som en bräda i ett tempel. Det templet är vi tillsammans! Min kropp är ett tempel åt Gud i sig själv enligt Romarebrevet kapitel 12:1 och enligt 1 Kor 6:19 tillsammans med andra.
Här upprepas den omoderna förkunnelsen, som jag själv ältat under 50 års tid! Ordet är ”upprätt”. Det var upprättelse, som jag gick och längtade efter som ingen kunde ana. Om jag inte fick bli det jag önskade i livet, så hade jag väl ändå rätt till upprättelse? Men den sjukvård som knäckte mig totalt år 1956 kommer aldrig att erkänna en fel behandling och felaktig diagnos! Då kom svaret genom bibelundervisning i antingen subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära!
- Om ”förövaren” ”gärningsmannen” inte fattar vilken skada han gjort och aldrig ber om förlåtelse vill det till ett viljebeslut hos den drabbade att stå kvar i Jesu försoningsgärning!
Ungefär så föll orden i god jord och bar frukt i mitt liv! Plötsligt föll bitarna på plats med bräderna, som skulle stå ”upprätt” på två fotstycken av silver. Silver står för Guds ord, som är renat ibland sju gånger. Berättelsen orsak och verkan i mitt liv finns i olika bloggposter. ”OM ni förblir i mitt ord och jag i er…” sa Jesus. En medlem i en Guds församling kan bli upprättad genom syndernas förlåtelse i Jesu blod och få fullt värde – varken bredare eller högre än de andra men upprättad! Jag har inte lyckats förändra psykiatrik vård och inte nått fram till någon psykiater med undervisning från bibeln om ande, själ (psyke) och kropp under alla års tjat och ältande efter de 50 första åren av skadan!
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Vad kan en människa ge i lösen? Har jag haft pengar nog att gå hos någon psykolog under dessa 50 år av sorg? Kunde jag övertyga mig själv att sjukvården gjort fel?
Nej, aldrig! Det fanns aldrig pengar nog till upprättelse och hälsa.
”Vem kan läka hjärtesåren, lossa mig från syndens band? Kärleksfullt avtorka tåren…” Jag återkommer med en länk och förväntar mig ett bibelsamtal med någon läsare. Min tid är ute snart. Tycker jag.
Efter bibelstudiet finns sången: ”Vem kan läka hjärtesåren…”
Här är länken till ”Ritningen till en kyrka finns i bibeln:
Gunnels plats i rymden 
Jag tycker detta är väldigt modernt och hörs ofta men för den skull är det inget fel med det. Det är tvärtom alldeles sant och kan inte upprepas för ofta: ” Om ”förövaren” ”gärningsmannen” inte fattar vilken skada han gjort och aldrig ber om förlåtelse vill det till ett viljebeslut hos den drabbade att stå kvar i Jesu försoningsgärning!”
Och att stå kvar i försoningsgärningen är att vägra bli bitter även om man aldrig fått förlåta en gärningsman som inte inser att hen behöver förlåtelse. Att förlåta i blindo, kan funka för en del, men jag tror de flesta behöver få höra ett ärligt förlåt för att kunna förlåta på riktigt.
Mitt svar till dig, Alma-Lena, kommer bort! Jag är inloggad som ägare av bloggen men fordras logga in för att svara dig. Det är också en gammal skada. Jag blandade ihop användarnamn, lösenord och E-postadress. Och kom inte in! Därför tog jag en gratisplats med de nya rätta lösningarna. Sen kom jag inte tillbaka till den verkliga bloggen! Detta går inte att förklara för dem i USA!
Så nu står det, att jag skall logga in för att kunna svara dig! Undra på att jag upprepar mig!
”Gärningsmannen” i mitt fall är ju mentalsjukvården år 1956 och sen myndigheter, som förde vidare felaktig diagnos. Det är inte samma innebörd att förlåta och åtgärda det som är fel inom sjukvården. Detta har tagit tid att sortera att förlåta borde vara samma som att glömma. Glömma alla sjuka som råkat ut för värre än så går inte.