Galna kattor får rivet skinn, sägs det.
Den sig i leken ger får leken tåla. Så säger andra.
Det gäller att välja sina strider. Det är visst en tredje möjlighet för den som är lite galen och ofta får rivet skinn.
Att det skall vara så roligt att reta mig! Tacksamt menar en del, som bara vill se på men inte delta i striden.
”Det är så roligt att reta kristna, för dom blir så arga,” skrev en tonåring angående bibelsajtens debatter.
Här har ni mig! All debattlust har försvunnit och vissa män har så svåra regler för att få lämna ett inlägg, att mina synpunkter faller platt i deras farstu. De vill nästan ha fler uppgifter än Skatteverket.
Rubriken är satt som en provokation till Mr Y, som vågade trotsa mig och mina övermåttan höga kunskaper. Jag slår upp ett ord i sänder i Illustreat Bibellexikon, som många sammanställde en gång i tiden. Bet-lehem betyder brödhus. Sen är det bara att läsa innantill Ruts bok, som bara har fyra kapitel i bibeln. Det är ungefär 1200 år före Kristus i tiden och en svår hungersnöd i Sverige…..ja, det finns att läsa om i min hemsida brefvet.com, där prästen Sven Wahlberg berättar i ett brev hem till sin syster.
Se brefvet
Då är vi i början av 1800-talet. För övrigt kan vi i Sverige väl inte sätta oss in i hur det känns att få lämna allt drivna av hunger och gå rakt in i ett fiendeland för att kunna överleva.
Det står inte bara om krig i Gamla Testamentet men mycket. Det står inte bara om släktregister i Gamla Testamentet men det borde vara med som ett av världens underverk! Tycker nog jag. Våga inte säga emot mig…..Rut finns med som namn i Matteus kapitel 1
Rut och Orpa var födda i Moabs land vars folk var fiender till Israels folk. Enligt lagen skulle israeliterna inte få gifta sig med någon från ett folkslag med andra gudar än Herren som ende. Berättelsen är koncentrerad. Den hör ihop med berättelser som finns tidigare. Det ser ut som om Noomis söner tog sig moabitiska hustrur efter det att fadern Elimelek dött.
Det står inget om hur Noomi hade det som änka i ett främmande, fiendeland. Det står bara att även hennes två söner dog. Så tre änkor står i samma situation. Noomi vet var hon kommer ifrån och vill hem. Hon kan inte föda söner någon mer gång, som skall kunna föra släkten vidare via Orpa och Rut. Det var en omöjlig situation. Traditionen var också omöjlig för de unga änkorna.
Som jag upplever bibeltexten, så är situationen lika svår för alla tre. Det fanns inget att se fram emot. Jo, Noomi förutsåg, att hennes svärdöttrar kunde stanna kvar i sitt land, gifta om sig med moabitiska män och få barn. Själv ville hon hem till sitt. Där bränner det till i bibeltexten. Alla tre stod inför ett nytt val. Noomi var på väg till det kända och två kvinnor fick samma rekommendation: Stanna kvar och gift om er. Kan det skildras tydligare än så? Vi har fått en fri vilja att stanna i den situation, som vi står i eller bryta upp och gå mot ett okänt land. Noomi kände sin Gud och Rut ville lära känna Herren, som Noomi följde till sitt land.
Orpa valde att stanna kvar. Ruts historia sträcker sig framåt genom alla tider. Orpas tog slut.
Det får nog bli nästa Bloggpost, om någon hjälper mig med innebörden av go`el.
Gunnels plats i rymden 
Tack för en väldigt trevlig text!
Som så ofta innehåller bibeln djup som man endast kan närma sig med tålamod, och i bön. Man kan alltid läsa texten som den är, eller göra en analys av stilsorter eller liknande, men du pekar på något mer… I sista stycket skriver du att Ruts historia sträcker sig framåt, medan Orpas tog slut. Det är lätt att se parallellen till rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus – den ene fick evigt liv, medan den andre mötte döden. Det verkar på ett ytligt plan vara väldigt litet som skiljer dem åt, så frågan är vad det är som verkar vara så litet men i själva verket är så stort och viktigt.
Kanske är det att man i sitt innersta, i det som präglar människan, i det som kommer till uttryck när det är som mest kritiskt eller betryckt, om man där och då litar på Gud, om man söker sig till honom och håller fast vid honom – trots att man inte egentligen har något att hoppas på. Det är något annat än vad den andre rövaren gjorde – att sätta sitt hopp till Jesus i stället för att erkänna att det är som det är (”om du är guds så rädda oss”). Orpa valde också det som var henne bekant.
Välkommen, Stefan, jag har väntat på din kunskap om go`el. Om du vill skriva lite om bördemannens funktion i samhället, så sätter jag det som en Gästblogg. Det fattas förförståelse till berättelsen!
Å andra sidan har jag lyssnat på en förkunnelse från år 2003 av Berit Simonsson Oasrörelsen om Ruts bok. Men att göra sammandrag tar sin lilla tid…..