Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Orienteringstavlan

Han kom från Irak och bar ett halssmycke av guld det så kallade uppståndelsekorset. I motsats till krusifixet med Jesus på korset, så är det ett tomrum i korset, som skall vittna om att Jesus är uppstånden från de döda. Om jag inte minns fel, så finns orginalet till detta "uppståndelsekors" i ett stort träkors i Limhamns Missionskyrka i Skåne och konstnären är Leif Tollefsen.
 
Det Bloggen handlar om idag är från ett kort möte på ett sjukhus i korridoren. Han var personal och jag kom gående på två kryckor och var en nyopererad patient. Han sa, att han var tankeläsare. Det gjorde mig nyfiken men jag hade inget att dölja och kunde ställa frågor tillbaka lite senare på söndagseftermiddagen. Det var lugnt på avdelningen och vi satte oss i matsalen.
 
När jag fått veta, att han kom från Irak och dessutom ställt frågan vad halssmycket stod för så berättade han, att Jesus dött för honom och var hans Frälsare. Han tog tillbaka sitt uttryck, att han var tankeläsare och berättade, att han upplevt, att jag också var kristen. Märkligt hur det kunde synas i min ostadiga situation!
 
Där kommer min orienteringskarta in. Jag vill veta var jag är!  Det finns ett då och ett nu. Han var från det kaldeiska Ur vid Persiska viken, där Abram en gång fick sin kallelse att tro på Gud som den ende guden och bryta upp från avgudakulturen runt omkring. I tid skiljer det flera tusen år. Detta var ett märkligt möte för mig. Jag har inte ens ett namn på den tillfälligt anställda mannen på en sjukavdelning för ett par år sen. Hans mormor var från Nineve. Och Jesus Kristus hade dött för hans skull och var hans Frälsare nu.
 
Vi närmar oss jul och ses i Betlehem. Visst är det bra att kunna orientera sig i tid och rum? Visst är det lätt att memorera en karta med så livsavgörande platser som bibelns! Visst är det lätt att tänka in en triangel från Edens lustgård i nuvande norra Irak till Kaldeiska Ur vid Persiska viken å ena sidan och till Gosen i Egypten å andra och baslinjen från Kaldeiska Ur till Egypten.
 
Om det inte är lätt att läsa bibelns berättelser så underlättar det i vart fall att konstatera att platserna finns kvar. Och Jesus är densamme igår, idag och i evighet.
 
 
 
 

Resan

 
 
Snart är det jul. Min Blogg-post var klar men försvann som genom ett tekniskt under. Det är bara att börja om från början med andra ord och andra funderingar. Men allt hör ihop med allt. Jag hör ihop med mitt liv, som ligger bakom av minnen, resor och möten med människor. Så är det väl för oss alla. Andra kan inte styra vilka associationer som flyter upp. Var och en har sin egen referensram. Ingen kan leva livet åt en annan människa.
 
Jag har en enda resa att minnas till Jordanien och Israel. Andra har varit där många gånger. Det är bra med kartböcker och reseguider. Det är bra att veta i vilken tid resan går. Kartorna ritas om. Några av de platser som mitt resesällskap fick besöka julen 1974 går inte att besöka numera.
Vi möts senare i Betlehem.
 
 

Monumentet

 
Som sagt. Jag är min egen webmaster och kan ta bort en Blogg, som jag inte accepterar.
Det gjorde jag med "Monumentet". Det var bättre att vänta tills tidningens uppgifter kom över händelsen. Och att jag lär mig hur man skall göra för att få ett snyggt hänvisningsord "Här" i stället för långa länknamnet. (!) Här har jag berättat om kyrkogården med nästan 2000 anonyma patienter begravda under åren 1906 till år 1957 på Restad kyrkogård.
 
Igår köpte jag TTELA och läser "Minnesten hedrar anonyma döda". På vad sätt hedras dessa anonyma döda? Vore det inte bättre med ett rejält röj inom psykiatrin och studier av Lex Maria? Där står det om att felbehandlingar skall anmälas för att inte upprepas. Vem är det som skall skämmas? Skall jag skämmas över att personalen hade den rutinen att klä av en patient naken och sätta på en patientskjorta och sen lägga i bälte? Skall jag skämmas över att jag ansåg, att det gick att samtala med mig om behandlingen och mediciner?
Skall jag tiga med detta för min familjs skull? Hjälper det att byta namn från sinnessjukhus till mentalsjukhus och sen till Psykiatrisk klinik och tro att allt går rätt till sen mot utsatta, sjuka patienter?
 
Samtidigt läser jag i Göteborgs-Posten om indragningar i vården. Sen några år tillbaka finns det en eller två psykologer på Vårdcentraler. Där skulle tydligen gå att dra in på kostnader. Är det bättre med kemiska preparat att dämpa minnen av olika övergrepp än att någon lyssnar och bekräftar kränkningarna?
 
Ja, billigare för sjukvården eftersom patienten får betala i slutändan.

Stanna till!

Det handlar inte om många minuter att stanna till i dagens jäkt och rädda någon annans dag.
Igår gick jag med min rollaror i snabb takt enligt mina förhållanden och det kom en dam, som kunde gå ändå snabbare så klart. Hon var tydligen på väg till sitt jobb och sent ute.
Ändå stannade hon upp och tittade åt sidan på mig och gav mig en uppmuntran för mitt sätt att gå rak i ryggen. Så enkelt med en liten kommentar till en okänd medmänniska! Så gott det gjorde mig, som nyss bestämt mig för att inte skämmas över att inte kunna gå själv och snyggt!
 
Vi bytte några ord så många som hon hann med och allt kändes så mycket mer hoppingivande efteråt. Jag hann också med många ord utan att vara i underläge – vårdtagare gentemot vårdgivare.  Vi lyssnade på varandra utan att ha sett varandra tidigare.  Än är inte sista ordet sagt, trots att hon skyndade vidare.
 
Vänlighet sprider sig som ringar på vattnet.

Den röda tråden

Det går en röd tråd genom hela bibeln. Bibeln är inte skriven på mina villkor till att tolka hur som helst. Den röda tråden finns kvar idag också, när allt skall tolkas till vår tid.
En teolog hette Rudolf Bultmann och han lärde, om jag fattat rätt, att bibeln måste tolkas till den tid vi lever i. Detta är nytt för mig och lite obegripligt ännu.
 
Som väl är så träffade jag andra män före min bekantskap med teologen Rudolf Bultmann. De var och är män, som trodde och tror på den röda tråden genom bibeln då och nu. Bibelns då började i Edens lustgård och slutar inte i vår nutid utan är vår framtid också.
 
För att människan skulle få tillbaka sin frimodighet och möjlighet att kunna stå inför Herren, så gjorde han kläder av skinn åt Adam och Eva. Allt hade varit gott av det som skapats av Herren. För att återupprätta allt måste det till ett offer i skapelsen. Ett blod rann, annars hade Herren inte kunnat göra kläder av skinn. Finns det ingen olydnad mot Herrens ord, så behövs inget offer, inga kläder att skyla nakenheten med. Den nakenhet, som var naturlig från början inför varandra och inför Herren, blev skamkänslor och flyktbehov från Herrens ansikte.
Det rann ett blod i Edens lustgård och Herren Gud gjorde kläder av skinn.
 
Det går en röd tråd genom hela bibeln, som är obegriplig för den, som inte vill se offret. Det går en röd tråd genom hela bibeln, som är obegriplig för den, som inte ser sitt trots mot Herrens ord och upplever sin nakenhet och sitt behov av kläder. Det var ett trots mot Herrens ord från början. Det finns ett trots mot Herrens ord nu i vår tid.
 
Det finns en gränslinje mellan träldomen under egyptierna då och friheten under Herrens ledning sen.  Den gränsen beskrivs i bibeln som en måltid med ett slaktat lamm och ett blod, som skulle strykas på dörrposten till skydd mot döden. Det går en röd tråd genom hela bibeln genom ett oskyldigt offer och blodet. Det obegripliga kan inte tolkas bort idag, därför att budskapet om trots mot Herrens ord skall gömmas genom flyktförsök. Människan är lika naken ändå hur långt bort hon än försöker fly från Herrens ansikte.
 
Det går en röd tråd genom hela bibeln, att det finns kläder av skinn – kläder som är gjorda på grund av en oskyldigs död och ett oskyldigt blod som rann. Människan kan fortfarande bli klädd av Herren för att kunna stå frimodig inför honom.
 
– Se Guds lamm som tar bort världens synd!
Det var Johannes Döparens utrop, när han fick syn på Jesus en gång.
 
Många säger: "Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten."
Det är precis tvärtom. Herren har gjort allt, som behöver göras för oss, när han gav sin ende son som offer för vårt trots och olydnad mot Herrens ord.
 
Det går en röd tråd genom hela bibeln. "Jesu Guds sons blod renar från all synd."
I Uppenbarelseboken är budskapet kodat:
"Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon."  Upp 7:17  I dom orden finns hemligheten om Jesus som JAG ÄR.
Då och nu och i all evighet.
 

Guds nu

"Det var då det," sa min kusin, när jag påminde henne om hur snabbt hon tvättat alla mina fönster en gång.
"Nu är det som det är," sa en annan på tal om hinder och sjukdomar.
 
Guds då och  Guds nu skiljer sig inte åt, som våra livserfarenheter och kraftresurser gör. Den evige blir inte gammal och orkeslös. Gud är EN i bibelns värld och sen finns det andra gudar. Denne ende Gud sökte efter någon som vågade tro och lita på hans möjligheter att rädda. Denne Gud hittade Abram så småningom och innan dess Noa.
 
För min del läser jag bibeln tillsammans med en kartbok och får de nuvande namnen på floder och riken samtidigt. Sen är det lätt att konstatera, att bibeln är trovärdig. Herrens presentation av sig själv till den desillutionerade Mose var "JAG ÄR DEN JAG ÄR".  Heder åt bibelkommissionen, som satte ut i noter i NT -81 på vilka ställen Jesus kallar sig vid det namnet "JAG ÄR". Det är intressant. Och det syns i grundtexten.
 
Vad hade då Mose att komma med som presentation av vad han var och hade varit? Faraos dotterson, som slagit ihjäl en egytier? Miriams lillebror, som faktiskt blivit räddad ur vassen och från döden? Hur rädd var Mose egentligen vid mötet med Herren, som uppenbarade sig i en brinnande buske? Herren fanns i en eld, som inte slutade att vara en eld!
 
Det var då det. Det är nu det. Herren presenterar sig idag också för oss med orden: JAG ÄR DEN JAG ÄR.
Jag för min del har presenterat mig för honom på samma sätt som Mose gjorde en gång genom att tala om vad jag inte kan.
 
Resultatet av vårt möte blev, att jag fattade, att Gud sagt "JA" till mig. Det är han, som är densamme och kan rädda.

IRL (in real life)

Så snart någon talar ett annat språk känner jag mig utanför. Eller intresserad men inte nyfiken. Eller frustrerad över att inte kunna vara med i samtalet. Jag vill vara med!
 
I debatter om kristen tro, så har jag blivit utanför och frustrerad till max ute i rymden. Hur kan det hänga ihop, när jag har en kristen tro och andra säger sig ha det också?
En präst blev irriterad på mig många gånger och klarade att uttrycka det. Slutklämmen var, att han undrade, om jag var sån i IRL också som ….  ja i rymden där vi alla kan tappa fotfästet mer eller mindre (min egen formulering). IRL är hans kunskaper i förkortningar och i ett annat språk. Så därmed hade han exkluderat mig hurudan jag var och när.
 
Tack och lov!  Det blev kyrkkaffe efter en gudstjänst och jag satte mig hos en före detta arbetskamrat. Han presenterade en ung, vacker tjej som sin blivande sonhustru och mig vid mitt namn. Nu vet jag vad IRL "i verkliga livet" är för något!
 
 – Det är jag som är god_cares, sa hon.
 
Så intressant att få möta en signatur livs levande i IRL och dricka kaffe tillsammans! Och fira gudstjänst i samma församling och ha samma tro!
 
Det gäller att ha en hotmail-adress tydligen för att få lite fotfäste här.  Visst "sol" fanns i en debatt och "sol" och jag hade våldsamma debatter en gång i tiden, eftersom bara jag tolkar bibeln rätt (självironi). En kväll lyste hennes gröna lampa i detta systemet. Jag hade aldrig chattat tidigare så detta hennes "hej, är det du," blev en glad överraskning. "Sol" fick en presentation här precis som Maja fått. Och nu har jag fått en egen Bloggpost i Majas bibelblogg.  "Till Gunnel"  http://majasbibelblogg.blogspot.com/
 
Det behövs bara ett enda ord för att jag skall trigga igång: "bibelsajten" "bibelblogg" eller två "Om Gud"
Just boken "Om Gud" har gått ut i 50 – 100 tusen exemplar, så jag borde kunna få ange sidnummer och hänvisningar. Jag är också beläst men på ett annat sätt med bibeln först och aldrig utombibliska, nerbrytande infallsvinklar. Jonas Gardell är mycket kunnig i mytologi. Det finns sanna och falska myter men läran om Gud är sann och det berättande, som gick vidare bland Israels folk fick inte vara några sagor. En profet skall kunna prövas under sin tid i verkliga livet och i kommande tider som nu.

Integritet

Maja är en rikti´ Maja och har integritet. Jag fick lov, att länka till hennes Blogg och fick svaret, att så går det ju till. Visst, men jag hade inte tänkt Blogga eller länka till andras Bloggar. Däremot är jag debattglad. Det är männens revir att debattera. Sällan att de släpper in mig med mindre än att de får undervisa i faderlig ton. Mitt temperament passar inte för en sån överlägsenhet.
”Sakta för han moderfåren fram” och än är inte jag saktmodig.
Maja har satt myror i huvudet på mig och min intelligens räcker inte till. Det är väl därför som jag inte begriper KG Hammars teologi och att Maja vurmar för honom. Dom två är inte bara intelligenta utan intellektuella också. Jag har lite sunt bondförnuft, tror jag. Och det är väl på grund av mitt häftiga temperament, som jag blir rasande på Jonas Gardells teologi och exegetik. Det är en sak att 3-4 % av befolkningen har en homosexuell läggning men den skall inte styra Svenska Kyrkans hela bibeltolkning! Den skall heller inte styra Svenka Missionskyrkans hela bibeltolkning!
Nu var det sagt. Ur en debatt citerar jag detta. ”Jag är glad att det finns en person där “på andra sidan” som Michael Helders. Han har det som de allra flesta som skrivit här saknar: integritet.”  (Ur kommentarerna i Mikael Karlendals Blogg)
Det har jag också men blev inte nämd. En gång var jag mycket ung och tonåring på sista versen. Då lyssnade jag på mina bibellärare i Svenska Missionsförbundet och glömmer inte den viktiga undervisningen. Gunde Raneskog, som hade undervisningen i Nya Testamentet det året sa, att Jesus alltid hänvisade till vad som står skrivet om honom (Jesus) i skrifterna det vill säga det vi kallar Gamla Testamentet.
Citaten ur bibeln ”Som det står skrivet” eller ”enligt skrifterna” var ord, som är inpräntade i mig.
Så jag hängde  på låset till bokhandeln den morgonen som Jonas Gardells bok ”Om Gud” kom ut. Jag hade fått veta, att det var hans teologi som gällde. Jojo. För vem? Boken är såld i  många 1000-tals exemplar och har inte en enda hänvisning om Jesus till Nya Testamentet – Jesus som lammet som blev slaktat – lammet som tar bort världens synder. Lammet som är herden som är livets vattenkälla……
Nu var det skrivet. Teologi och exegetik får inte se ut hur som helst. Bibeln är inte skriven på mina villkor. Nu är det skrivet.

Majas ”tänk”

Majas "tänk" är omtumlande för mig. Och nyttigt. Att vara ute i rymden innebär många överraskningar utanför den frikyrkliga miljön på jorden med förankring i himlen. Inte alla rör sig som fisken i vattnet bland alla förkortningar, som byts till andra förkortningar som till exempel mitt SMF till SMK och BV till … ja, det har jag glömt redan.  Vem vet vad BV står för eller gjorde? Jo, Bibeltrogna Vänner. Dom vännerna har intresserat mig mycket, fast jag inte känner någon och fattar vad som är unikt med dom, som inte är unikt med mig.
 
Maja hittade jag i Stefan Swärds Blogg. Hans vänner tillhör ÖM före detta och numera EFK. Kolla! Jag skulle kunna skriva en hel Blogg med förkortningar på hur dom kommit till eller blivit andra. Örebromissionen skiljer sig i "tänket" från dom i Stockholm, där dom i Stockholm kallades "stockholmsbaptister" för att kunna skilja sig från örebroarna. Fast det är inte deras städer, som påverkar sättet att tolka bibeltexterna utan något annat. I Stefan Swärds Blogg träffas många profiler, stofiler och anonyma och har synpunkter på rätt bibeltolkning. Där hittade jag Maja och läste hennes avvikande meningar – avvikande från vanligt frikyrkotänk. Ja, det är ett storstadstänk måste jag skriva, för jag hinner inte med. I Stockholm är tempot så mycket högre än för en lantlolla, som jag är.
 
Maja har en idol i vart fall ett idolporträtt i sin Blogg på KG Hammar och gillar Jonas Gardell. Det enda Maja och jag har gemensamt är, att vi har gått ur SK. Nej, det var väl ändå inte rätt förkortning? Jag måste läsa på bättre.
 
 
 

Får eller getter

Idag är det domsöndagen. Vad innebär det för alla pingstvänner? Skall inte pingstvänner delas upp som herden skiljer får från getter på domens dag? Eller är det bara så att pastorn har full frihet att välja lättare predikotext eller hoppa över de obehagliga bibeltexterna Matteus kap 25:31-46 till exempel?
 
Det predikas inte så mycket om Jesu tillkommelse och domens dag. Det var visst så skrämmande predikningar förr och satte sådan skräck i känsliga personer, att vi hamnat i det andra diket nu. Ett enda vänligt utslätande om kärleken i hela kyrkliga världen, som inte kan utesluta någon enda – det är vad det är.
 
Det är många år sen jag frågade en mycket bibelkunnig pastor om getterna i bibeln. Står det något negativt om dom? Djur är ju en del av Guds skapelse och varför då denna liknelse? Hur var det nu? Hade inte det oansenliga tabernaklet i öknen ett tak av getskinn? (Det kan vara andra djurs skinn…) Skulle Herrens Gud uppe i sin himmel ständigt bli påmind om getternas natur? Kan det vara så att getter går sina egna vägar och stångar sig fram jämfört med får, som är så beroende av en herde? Och en herde som ger livet för att rädda fåren från fiender….Behöver vi någon som offrat sig för oss?
"Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domslut är eviga." Psaltaren 119:160
 
Heder åt präster, som har våndats inför denna söndags föreslagna texter och inte tänker fega ur! En dag skall jag stå inför tronen och dömas. Är det något att se fram emot? Bibeln visar på att jag borde dömas skyldig till straff och evig död. Bibeln visar också på att Gud sände sin son att ta över skuldbördan och bli dömd till döden i mitt och andras ställe. Domen kan gå här och nu över mitt liv, så att jag kan få en frikännande dom sen. Genom tro på vad  Jesus Kristus gjort för mig och alla människor kan jag likaväl som andra bli rättfärdig redan nu.
Inte felfri – det skrev jag inte.
 
Det jag ville skriva är, att det är nyttigt med en domsöndag och de bibeltexter, som är föreslagna för kyrkoåret. Om domen får gå genom mitt liv nu, så blir nåden så mycket viktigare. Det är nåd att bli frihalsad.
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, ty livets andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag." 
Rom kap 8 : 1-2

Kvinnliga präster

Kvinnliga präster. Den Bloggposten tog jag bort efter 29 oktober. Jag blev bedövad av allt jag läste om biskopsinvigningen i Stockholm och renläriga prästers uppfattningar om oss kvinnor. Vi skall tiga i församlingen. Vi skall inte undervisa. Vi skall underordna oss en man. (Det senare diskuterar dom exegetiskt, om det står "sin man" eller "en man".  Mycket intressant för min del 🙂 )
 
Så jag tog bort min Bloggpost i ämnet och kommer igen precis som prästen i Skärhamn. Hennes senaste Blogg handlar om Försäkringskassan, som inget förstår av en prästs arbete eller risk för utbränning.
 
"Min" försäkringskassa förstod heller inget av en pastor/prästs arbete, när min rygg strejkade. Jag fick tillåtelse av försäkringskassan att vara pastor i en liten missionsförsamling som rehabilitering. Det var en av mitt livs lyckligaste perioder. Det är ju bara några glada tillrop på söndagsförmiddagen och sen ledigt!  Kanske dom trodde. Vad dom trodde är preskiberat för länge sen. Vad jag tror eller på vem jag tror håller.
 

Om hundra år

"Vad gör det om hundra år," är en vanlig tröst till den som gjort något dumt. Som om jag har en chans att leva om 100 år! Som om jag eller andra har en chans att rätta till misstag, felsägningar eller felhandlingar om 100 år!  Och vem lever då och kommer ihåg eller kan lyssna?
 
Stina blev nästan 100 år och har väl aldrig använt någon mobiltelefon, gissar jag. Det finns inget chips att plocka ut och kontrollera vad som är mottaget eller utskrivet av SMS i en sådan modernitet. Jag satt på spårvagnen och började prata med en ung kille, som likt många andra satt och fingrade på en mobiltelefon.
 
– Tänk, att inte jag kan lära mig en sån där!
 
Svaret kom snabbt och tröstefullt:
 
– De´ kan inte min farmor heller!
 
En annan dag gick frågan till en 50-årig kvinna, som stått framme i spårvagnen och läst på anslaget och sen köpte hon tydligen biljett via mobilen. Hon fick skylla sig själv, som satte sig sen bredvid mig, för jag är intresserad. Inte nyfiken bara intresserad.  Samma tröst kom från henne på min fråga:
 
– Mina föräldrar kan inte det här heller. Den ene ser inte och den andra fattar inte.
 
Som om alla i en spårvagn kan konstatera i vilken ålder jag är!
Det blir spår i en mobiltelefon efter vad en eller flera människor meddelat eller skickat som meddelande till varandra!  Det blir kvar. Det blir spår efter en människa ändå utan mobiltelefon eller dator.
 
Stina blev nästa 100 år. Idag skall det bli en begravningsgudstjänst i den församling, som hon tillhört. I den minnesstund, som är planerad efteråt kommer troligen flera att berätta om vilka spår Stina lämnat efter sig. Hon och jag har inte rest spårvagn tillsammans där jag ställt mina frågor om det svåra i livet att lära sig. Vi har suttit på andra stolar och pratat.
 
Hjärnan har ett mycket avancerat minneskort eller om det heter chips. I mitt minne finns några samtal med Stina, om hur det var när hon var ung för över 80 år sen och kom i kontakt med Gud och blev frälst. Stina berättade att efter den upplevelsen ville hon bli döpt och det skedde i havet innan hamninloppet till Göteborg, om inte jag fattat fel.
Jag fotograferar i mitt minne med eller utan kamera samtidigt som jag lyssnar och bevarar detta inom mig.
Stina hade en relation med Gud och Jesus hela sitt långa liv efter detta dop. Idag kommer säkert flera att berätta om vilka spår hennes gudsrelation haft för många av hennes "söndagsskolbarn" och familj och vänner.
 
"Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand."  Så skrev psalmisten för omkring 3000 år sen och lämnade spår efter sig äver till oss idag. Outplånliga spår. Ovärderliga spår.