Skrivet av: Gunnel | 25 juli, 2015

Nostalgi

Tankarna går till en artikel i tidningen Dagen för några år sen om den äldre damen som bloggar. Barnbarnen gjorde iordning en plats för henne att berätta på för dem. Och bilden av nybakade bullar väcker så många minnen.

Och jag minns sången: ”Gamla farmor skrynkig är och grå. Böjd och stapplande hon synes gå. Livets börda trycker henne nu. Fordom var hon ung och rask som du.”  Det stämmer inte nu för tiden!  Det som stämmer är andra versen: ”Men hon har ett hjärta ömt och gott. Ack om du det hjärtat kände blott. Skulle du som nu blott ytan ser  Älska farmor mycket, mycket mer.”

Liten fikastund

En kollega som bloggare med ett fint uttryck och i min ålder!

Så jag bestämde mig för att bjuda på ett av mina fina minnen ”hemifrån” idag. Det var helt naturligt, att mina gamla föräldrar lämnade denna världen för en bättre. Det var inte naturligt däremot för mig att mista kontakten med min hembygd. Den sorgen tog jag ut i förskott. Alldeles i onödan. Skolan fanns ju kvar och barnen! En dag blev jag bjuden att följa med dem. De skulle få se hur det gick till förr utan tvättmaskin, utan elektrisk spis, utan oljepanna!

Så nu bjuder jag på det jag kallar för min ”sjukdomsvinst”. Jag kunde inte arbeta på grund av min ryggsjukdom men hade min kamera och lärde mig svart/vitt från grunden. Gissa om jag njuter av att se generationerna tillsammans! Allt är inte färg! Svart/vitt är så vackert.

Barnen fick se hur det gick till att koka lut (tvättmedel), som här hos Elisabet. Erland hade huggit veden innan.

Elisabet och Erland086

Gamla o unga NB085

De hade varit hos Evie och sett gamla tiders tvättbräda och är på väg att se och höra mera.

De fick se vedsågning med en person eller med två bakom gemensam såg.

Vedsågning087

 

Och de fick se hur mattorna skurades på knä vid ån.

Mattorna skuras088

 

Barnen fick höra de ”gamle” berätta och jag fick vara med. Tack till Åsaka och Björke Hembygdsförening och Barbro Andersson, som bjöd mig att vara med. Året var 1987.

En dag vill kanske mina syskons barnbarn och barnbarnsbarn vill veta hur det var förr.

Eller att jag kan få berätta för Gabriel och hans mamma hur det var i Norra Björke en gång för länge, länge sen…

15 04 04 Julie och Gabriel

 

 

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: