Skrivet av: Gunnel | 11 september, 2009

Skam och skuld

En enda pusselbit fick jag för tio år sen. Den plats som är mitt smultronställe var en annan persons skräckplats. Tanken på min hemsocken väcker bara ljusa minnen. Jag längtar dit ofta och njuter av vad jag ser och vad jag minns, när jag är där. Från stora vägen svänger jag till höger och följer årstidernas olika färger med blicken. Sen är det tre kilometer kvar.
Från stora vägen har hon svängt vänster och kommit från andra hållet. Skräcken och minnena från hennes barndom har tydligen tagit strupgrepp varje gång.
Kyrkogården var det enda ställe, som hon for till med blommor.
Kyrkogården har aldrig varit aktuell för mig.  Där har inte funnits en enda släkting. Kyrkan har heller inte varit aktuell för mig, förrän de rev Missionskyrkan mitt i bygatan. När min far dog, så dog den siste medlemmen i församlingen.
 
Det var en aha-upplevelse för tio år sen att gå på kyrkogården och hitta fädernas tro före Gunnar Wennerberg. Om jag inte minns fel, så är det bara fyra gravstenar, som har bibelhänvisningar till framtiden i himlen.
Under Ullas dödsannons för ett år sen stod:
 
"Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand."
 
Om hennes och min hemsocken kunde vara både himmel och helvete på en gång, hur kunde hon då få en tro på Guds kärlek? Det får jag inget svar på. Jag vet bara, att hon absolut inte ville komma till en hemvändardag. Motivering var all mobbning i skolan. Hon rös bara vid tanken på att ha blivit kallad "horonge."
 
Ett barn fick bära sorgen, skulden och skammen av vuxnas lek och en biologisk pappas svek. Den skammen förstörde så många möjligheter för ett barn, som sen blev vuxen. Så många det finns som går och längtar efter upprättelse utan att vi vet om det!
 
Kung David "vänstrade" med den sköna Batseba en gång i tiden och fick veta om sin synd inför Herren genom profeten Natan. Kung David fick uttala staffet själv, som svar på en liknelse om en rik man, som tog den fattige mannens enda får, slaktade och gjorde kalas.
"Dödens är den man som har gjort så."
 
Visst. Döden väntar oss alla. Inget går att få ogjort i det förflutna. Kung David skrev en psalm om Herrens förlåtelse. Nästan 3000 år senare  har Gunnar Wennerberg junior tonsatt Psaltarpsalmen 32.  Einar Ekberg sjöng bland annat den mäktiga sången, när han levde. Sången om Guds förlåtelse har gått från generation till generation.
 
Det var i lördags, som jag var på två olika kyrkogårdar och fotograferade. Igår hämtade jag korten. Ljuset över det förflutna och färgerna är så vackra. Trots allt.
 
"Det var mellan ljuset och mörkret en kamp
dock segrade ljuset……"

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: