Mina aderton

Det finns redan en blogg till mina barnbarn, om jag hade några. Däremot finns det syskonbarn sjutton plus fyra syskonbarnbarn. Efter mina 25 år på ”nätet” finns det två följare, som vågar kommentera privat. Fler som kommenterar har jag knappast. Leo ger en stjärna som ”gilla”. Det är jag tacksam över.

Det är två släkter, som det är lätt att komma långt tillbaka i tiden – de som är släkt med grevar eller de som är släkt med militärer. För att inte tala om de som stannar på samma ort och jordstycke!

Nu skall jag börja med missionären, som kom till sin hemby och berättade allt annorlunda och spännande från mörka Afrika. Efter föredraget lät hon byborna ställa frågor. De var väl blyga men så kom det en fråga till slut:

”Ho´ hade ena halter sôster. Va´ ble de´ å den?”

Ja, då är vi direkt i Skaraborgs län i Västergötland. Det var tabu att tala om något ledsamt, som att blivande studenten, som drunknade men kanske inte drunknat utan blev mycket mobbad som bonnapôjk vid Skara högre allmänna läroverk? Har jag rätt att läsa mellan raderna i min morfars bondepraktika? Ordet suicid gick inte att använda ens. Det användes aldrig. Bara bland akademiker i så fall och det fanns inga eller enstaka. Vi tillhör arbetarklassen och inte ”en som springer hos doktorn”…

Det var absolut tabu också att tala om en anmoder som drack brännvin precis som männen i början av 1800-talet. Om kvinnorna druckit också skrev en alkoholforskare en gång, då hade Sverige gått under. Nu blev det inte så utan helig ande kom över unga pigor så att de ropade ut att det var tid att omvända sig till Gud och göra bättring. Denna Roparrörelse varade mellan åren 1847 till 1850. Redan 1823 eller 1827 skrev en broder hem till sin syster och svarade på hennes frågor om dessa som gick i gårdarna och pratade om behovet av omvändelse. Äldste sonen i gården hade dött en natt som nyfödd. Men detta fick inte skrivas om. Bara berättelsen bevarades muntligt från far till son generation efter generation och till mig en dag. Modern drack också brännvin. Och jag glömmer inte vad jag hört och sett av alkoholism och narkotikamissbruk.

Så jag citerar bibeln fritt ur minnet: Drick er inte druckna av vin ty därav kommer ett oskickligt leverne utan låt er uppfyllas av anden…

Så de i gården blev omvända till Gud redan innan Roparrörelsen kom – min gård som jag följer i drömmar och i verkligheten. I drömmar får det bli ån, som rinner där en metafor för känslor och husen för mig själv och mitt, som jag inte vågat inta utan bara avundats min syster i en avstyckad gård och tomt intill. (Jo, jag skulle kunna sätta in ett vykort som ”Knäppen” tagit. Han kallades så därför att han gick runt i gårdarna och fotograferade. Utmärkande för att hans foton var ett foto i närbild på husen och en smal remsa nertill taget på långt håll.)

Här är det lösöresauktion den 2 maj 1970. Huset skulle städas och hyras ut. Det jag numera kallar ”döstädning, när allt skall fram från över- och underskåp och garderober. Nästa lösöresauktion var runt år 1980. Det var då det inte gick att sälja religiösa böcker och inte sen heller på nästa auktion i min släkt.

I stället blir det ett foto på min far plus andras barn men inte mina.)

(Nästa bok jag skulle vilja skriva kunde heta ”Mina barn och andras ungar” med syfte på alla barn jag inte fick utan bara fått låna – som inte är mina men ändå ”mina” och resten är/var ”aderton” syskonbarn.) Oj, så rörigt detta blev!

Poängen är att de gav mig en Sång och Musikfest. I stället för blommor och presenter önskade jag en gåva till Solrosen Räddningsmissionen, Göteborg. Jag fick blommor ändå, som jag följer och fotograferar. Dag 14 efter kalaset såg det ut så här:

Första buketten var en kusin till Solrosen nämligen Jordärtskockor. En av tre solrosor räddade jag från att vissna och gav den vatten genom kort stjälk.