Kallelsen

Det finns några bloggar om kökssoffan där hemma. Den har varit med nästan från början av föräldrarnas äktenskap. Gissar att de började tillverka enkla köksmöbler i slutet av 20-talet på den gamla, lilla möbelfabriken. Den brann upp år 1936. Så jag minns bara den så kallade ”Nya Möbelfabriken u.p.a.”

Kökssoffan ropade jag in på auktionen, som var privat mellan oss sex syskon. Vi gick från rum till rum och bjöd på möbler eller saker. Väggtelefonen bjöd jag också på med alla sina minnen från ”telefonrummet”, som Telegrafverket hyrt under många år med telefonväxel, skrivbord, stol och papperskorg. Så papperskorgen med alla minnen finns också i mitt liv och leverne. ”Telefonrummet” var närmast köket. Där hade ju mor Anna viktigaste arbetsplatsen att förse alla hungriga med mat. Nästa ständigt.

För övrigt försöker jag säga upp relationen med Telia och fast telefon. Hur jag skall lyckas med detta att leta efter var telefonen ligger fattar inte jag.

Just nu gäller minnet alla missionärer, som suttit på vår kökssoffa och berättat privat efter gudstjänsten i Missionskyrkan. Så jag ville också bli missionär och dela med mig av den trygghet jag fått genom tro på Gud. För detta fattades en visshet, som var så stark att den höll genom alla svårigheter långt hemifrån. Detta hade jag fått höra. Plus att få föräldrarnas välsignelse till den långa resan till Kongo.

Snart har jag berättat och berättat i tusen bloggar och är på punkten att närminnet försvinner. Jag vet inte längre vad jag skrivit. Bara att jag saboterade en modell med bredare textspalt, som jag trivdes bättre med. Ingen fattar vad jag behöver hjälp med för jag inte kan engelska språket.

WordPress suport skriver gång på gång, att de skulle vilja hjälpa mig, om jag bara förklarar problemet.

Hör och häpna. Jag fick den kallelse jag ville ha, när jag var 16 år. Problemet har bara varit att hålla fast vid den och inte vara så egotrippad som jag är. Det är inte jag med mina drömmar, som är centrum i bibeln utan att alla människor skall kunna fatta sin egen kallelse till Guds rike.

Det skulle jag vilja göra klart för någon enda.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: