Ritningen till ny kyrka

# 2 Mos 25 – 30 Helbibeln

Arkitekten är en. Han ritade med sitt eget blod. Han presenterar ritningen för alla människor genom sin ende Son. Ritningen är utförd och templet synligt för den som vill se. Alla tecken är i miniatyr på en ritning men linjerna tydliga. Arkitekten är villig att förklara och uttyda allteftersom bygget pågår.

Bygget pågår och är i presens. Vi säger ritningar men bibeln använder ordet mönsterbilder.

”Du skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder, som jag visar dig. Så skall ni göra.” 2 Mos 25:8-9 (SFB) Och folket gjorde i allt som Mose befallt.

Det blev inget tabernakel i öknen den gången av en enda bräda. Det var många brädor med samma bredd och samma höjd, som stod sida vid sida upprätt med sina två tappar i två fotstycken av silver. De tog inte varandras plats. Den ena brädan var inte högre än den andra. Ingen bräda bredde ut sig på en annans bekostnad. Befallningen innebar att det skulle få två fotstycken av silver under sig. Inte ett tillsammans utan vart och ett bräda stod upprätt i två försoningssilver. Det var hopsamlat tidigare för gjutning.

Det finns arbetsledare, som måste kunna läsa ritningar. Annars blir bygget fel. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket = ekklesia. Bibeln säger genom evangelisten Johannes, att ordet från Gud tog sin boning bland oss. Bibelforskare menar på att det syftar på tabernaklet i öknen. Jesus själv syftade på att han själv var templet. Det skulle brytas ner under tre dagar men han skulle bygga upp det igen.

Den ritningen kunde inga lärjungar läsa vid den tiden före Jesu död och uppståndelse. Efteråt fattade de. Efteråt fattade lärjungarna till och med att de fått en grund att stå på och var försonade med Gud i himlen! En försoningsgrund ren och prövad i eld.

”Vi är den levande gudens tempel…” 2 Kor 6:16

Vi tillsammans men varje enskild människa är tänkt som ett tempel åt Gud. Det var som om Paulus vill ropa ut: ”Fattar ni inte detta, att var och en har fått en försoningsgrund i Kristus?” Rom 12 En bräda blir inget tabernakel år Gud, där han kan ta sin boning!

Paulus kallar sig för en kunnig byggmästare, som genom Guds nåd lagt grunden för församlingsbygge. Men var och en skulle se till hur de bygger på den grunden. 1 Kor 3:10. Gud motsäger inte sig själv genom hela bibeln utan bekräftar sina sanningar, sina ritningar genom alla tider. Visst det kan smyga sig in andra förslag, andra ritningar. Det kan förkunnas en annan Jesus än den korsfäste. Och gör det också…

Så blev det omodernt att bygga församlingar efter den mönsterbild, som blivit given en gång för alla. Vi skall inte ha ett Kanaans tungomål med försoning genom blodet. Folk förstår inte detta! Nej, inte om ingen vill läsa ritningen utan hittar på annat som underhållning.

Dörren in är inte låst. Herden passar fortfarande. Det var ju han som öppnat vägen in till Gud genom sitt blod. (Enligt ritningen i Uppenbarelseboken blev Lammet dess herde.) Det finns ett helt kapitel om den stora försoningsdagen. Då behövdes det två felfria syndabockar – en för att bära bort all synd ut i öknen. (Platsen där Jesus vann över Djävulen i öknen kan möjligtvis heta Asasel. Det har vi inget svar fått på. Se Matt 4:1- ) Den andra felfria bocken skulle slaktas och lite av blodet skulle bäras in i det allra heligaste till Herren. 3 Mos 16

Hur skall vi kunna förstå påskens innebörd om ingen vill förklara ritningen? Hur skall någon kunna förstå kraften i att bli upprättad som människa, om ingen vill tala om Jesu Guds sons blod, som renar från all synd? Det var synden, som skulle placeras på de två syndabockarna! Och synd finns det idag också men ingen mer än Jesus har fått makt och myndighet att bära bort den från oss. Så må djävulen det aset försöka gräva upp den och irritera. Det är bara Jesus, som var villig att gå hela, långa vägen till korset och låta vår synd naglas fast där genom hans egen kropp.

”Om detta må ni berätta för barn och barnbarn…” Står det inte så?