Skrivet av: Gunnel | 9 februari, 2013

Repris

Han skulle kolla tiderna på repriserna på TV-programmet med KG Hammar och hon lovade ringa och meddela. Detta skulle jag princip kunna klara själv men var bekväm då det gällde vårt gemensamma intresse det vill säga vår gemensamma strid. Det gäller ju att välja sina strider, sägs det. Det gäller att hålla sig till någon och då särskilt till en auktoritet.

Tidigare i livet har hon och jag haft samma auktoritet som lärare i anatomi och beundrade hans pedagogiska förmåga. Så kom då KG Hammar dessutom och teologin och hon föreläste för mig om möjligheterna som finns i generna till vartenda ögonlockshår. För att inte tala om hur ett komplicerat öga blir till och där skenar hennes intelligens till en vetenskapsmans nivå. För allt detta har sin förklaring i generna. Där går gränsen. Debatten avslutades för många år sen, eftersom jag inte hänger med på vilken punkt gränsen går för att kunna begripa.

Vi avslutade vårt samtal om jungfrufödelsen för många år sen och fast jag avskyr själv att bli placerad i ett fack, så placerade jag henne där högt uppe bredvid f.d. ärkebiskopen. Det blev en skyddande kod för mig som umgås med Paulus. Han kunde alldeles tillräckligt om alla senor och ligament, som håller ihop kroppen.
(För visst var intervjuaren lite feg i programmet, som inte vågade fråga Svenska Kyrkans före detta högste ledare om fundamenten i den kristna tron?)

”Hur skall du kunna få en tro utan att öppna bibeln?”
Frågan kom blixtsnabbt till min väninna, som tar stöd av KG Hammars sätt att utveckla det som inte går att tro på. Den som söker han finner lovar bibeln. Intellektuella resonemang har provocerat mig till bristningsgränsen så många gånger tidigare. Ja, jag har varit med om ömsesidiga provokationer. Än är jag inte åttio år gammal och saktmodig som Mose. Han hade också haft temperament. Tänk, att få följa en människas ovanliga väg genom livet och följa ögonblicket då Herrens JAG ÄR mötte hans ”Jag kan inte ens…”

Tänk, att få följa de två genom hela ökenlivet, som sen gav oss en frälsningshistoria! Gud steg ned och mötte f.d. Faraos dotterson, som förlorat allt i ett nu. Mose var arvingen av ett jordiskt maktområde, om nu inte Mose hade varit mer än så från början och blivit upprättad till sitt sanna jag – en Guds avbild. En perfekt historia om en större Gud och en liten människa som blir ett i sitt tänk.

(Hänvisning till hela trosbekännelsen för övrigt)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: