Trappan upp till Naturhistoriska museet i Göteborg går inte i ett. Det byter riktning men är ändå ingen serpentinväg. Nu har jag glömt hur många steg det var att sega sig uppför. Upp kom jag i vart fall därför att jag måste se en utställning med namnet:
Psykets historia under 4000 år
Det var mer eller mindre en order från en pensionerad arbetsterapeut och lärare inom psykiatrin. Så halkade jag in liksom på ett bananskal i Inre rum. Och det har bara gått ett år sen dess. Så fort hinner jag verkligen inte att fatta vad detta gäller! Och nu tycks projekttiden vara slut snart. Det skall komma ut en bok om Inre rum med deadline idag. Ja, så mycket engelska begriper jag, att manus måste vara inne på tryckeriet i tid men inte i otid. Det är sista dagen idag för redaktörerna på Inre rum. Det var fråga om en projekttid med öronmärkta pengar från regeringen till att börja med. Det gällde att informera allmänheten om psykiska sjukdomar och neuropsyiatriska handikapp.
Nej, jag hinner verkligen inte med! Först skulle jag lära mig vad det innebar att vara ambassadör! Jag hinner ju inte ens fatta det förrän tiden är ute!
En dag skulle jag få ett provnummer av tidningen Budbäraren. En budbärare vet jag vad det är. Så kom tidningen och i den låg en liten lapp från en annan Gunnel, att hon träffade mig på 70-talet. I tidningen fanns en artikel skriven av henne som pastor:
”Jag har Asperger”
Att vara en Asperger är inte som att vara en Bergstrand. Nej, Asperger är tydligen inget efternamn. Det är tydligen ett syndrom. Latin? Jag kunde ingenting. Absolut ingenting om hur det kan vara att ha ett handikapp av den sorten… Gunnel har skrivit en bok till och med om hur det verkar i vardagen bland människor. Kommunikationen måste vara tydlig. Det går inte med tvetydligheter och inte bra med ironi.
Jaha. Och jag som dribblar med orden så ofta och är självironisk och ironisk. Det är dags att lyssna på hur andra kan uppfatta eller missuppfatta. Jag kunde heller ingenting om hur de har det i vardagen, som lever med ADHD. Det var en okänd värld, som öppnade sig, när jag läste boken:
Jag föredrar att kalla mig Impulsiv
Det finns en tidigare Blogg med namnet Ambassadör. Den har jag läst om och där fick jag en positiv bekräftelse av Sofia Lilly Jönsson. Hon hade sett och kom ihåg.
Om nu tiden har gått ut snart för ett av regeringens projekt att utbilda ambassadörer, så finns Guds den högstes projekt kvar att vilja utbilda budbärare av hans goda vilja om frid på jorden, där nu ångest råder.
Min frid ger jag er, sa Jesus, inte som världen ger. Var inte oroliga!
Gunnels plats i rymden 