Svältåret 1827
Den gamla ladugården finns kvar och är kanske från slutet av 1700-talet. Min morfar lämnade efter sig anteckningar och en så kallad bondepraktika om sådd och skörd på gården och mycket annat. Det var den boken, som satte igång mitt intresse för reprofotografering. I byrålådorna hos mina föräldrar fanns ju de hårda fotografierna utan namn på baksidan. Där började frågorna. Där kom stressen så småningom. Varför har jag inte frågat om detta förut?
En dag fick jag de gamla sparade privata breven som gåva av min moster. Ur ett av de äldsta breven från Bollas broder Sven daterat Täng 19 maj 1827 citerar jag:
– Hälsotillståndet är nu något förbättrat inom denna församling, men det kan icke förbli länge, då en stor del af dess medlemmar nödgas angripa menniskor mindre tjenliga födoämnen såsom ben, halm, kneppel, hvitmossa, qveker och mer dylikt. Herren hjelpe alla fattiga väl öfver detta år! Vi öfversvämmas dagligen af oräklig mängd Gesäller och Tiggare från närmare och fjärmare orter.”
I morfars anteckningar står det att hans farfar Lars Bengtsson hade en mycket svår barndom med en grym och supig styvfar. På gårdarna fanns ju egna brännerier och misären var stor. Om kvinnorna hade druckit också hade svenska folket gått under enligt en känd alkoholforskare. Lars Bengtssons hustru Bolla Svensdotter kunde inte låta bli brännvin.
Gunnels plats i rymden 
Tänk om någon av mina äldre släktingar dokumenterat ens något litet om sitt liv, förutom foton utan text. Vad läsvärt det skulle ha varit!
Jag känner igen stressen. ”Varför har jag inte frågat om detta förut?” Jag har bara en förälder i livet och nu är han också allvarligt sjuk. Jag gav honom ”Boken om mig” med hundratals personliga frågor. Med hjälp av den hoppas jag han vill skriva sin historia medan han orkar.
Vilken skatt denna blogg är för dina släktingar och andra att få ta del av.