Arvet
Ett arv kan beskrivas på olika sätt efter olika värderingar. Det skiljer sig åt i hela skalan från stora rikedomar till stora skulder. Det skiljer sig genetiskt och socialt. Det skiljer sig i miljö och andlighet.
Min fars och mors uppväxtmiljöer var lika stabila med samma ramar. Allt påverkar men tron går inte att ärva. Det budskap mina föräldrar fick som barn och unga, tog dom själva ställning till. Då i deras tid i väckelsehistorien i början av 1900-talet gällde det att veta att och när man blivit omvänd till Gud. Min fars berättelse fick jag veta först, när han var 92 år. Hans far och mor och småbröderna var i kapellet en söndagseftermiddag. Det var hans tur att dra fram foder åt djuren. Där i ladugården hade han blivit så orolig över om han var ett Guds barn eller inte. Han hade fått själanöd, som det kallades.
Han var bara 11 år och så fort han var färdig med sina sysslor gick han in och slog upp ett Nya testamentet på måfå. Blicken föll på Apostlagärningarna 13:33 Där läste han:
”Du är min son jag har idag fött dig…..”
Sen står det till och med om David. Alla hans tvivel blev som bortblåsta. Han var ett Guds barn.
Början på denna historia fick jag av en två år yngre farbror, när han var fyllda 90 år. Jag hade misslyckats med att försöka förklara vad som händer i livsförändring, om en alkoholist får en gudsupplevelse .
Min gamle farbror grep in i samtalet:
– Det fattar jag. När vi var små och kom hem från kapellet, sa David, att nu var han ett Guds barn och så sken det kring honom!
Min farbror hade varit 9 år den gången och kom ihåg hela sitt långa liv hur det syntes detta gudsmöte mellan Gud och David.
Det sken om honom.
Min far tog emot väckelsearvet från både C.O. Rosenius och P.Waldenström utan att förstå deras olika teologiska tolkningar. Och jag kan inte förklara det jag inte förstår heller.
Joh 1:12-13 Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Gal 4:7 Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
Ingen kunde ta ifrån min far hans rättighet att vara Guds barn. Orden från Gud höll att leva på. De höll att dö på.