Nu citerar jag mig själv från en av vännernas tidslinje i META före detta Facebook. Vi träffades på en INTERNATIONELL FILM FESTIVAL år 2015. Hon frågade nu på META vad som är viktigast för oss efter att ha återgett en gammal berättelse med bild av mycket snö dessutom. Alla hennes vänner fick frågan. Mitt svar blev:
”För mig är julen absolut det viktigaste att komma ihåg att Gud sänt sin Son Jesus till alla människor. Han stannar inte i ett baby-stadium för mig. Vi har haft en relation han och jag hela mitt 90-åriga liv, eftersom min mor suckade för mig hela havandeskapet. Det var den svåraste depressionen på 30-talet med arbetslöshet och inga pengar men många barn att mätta. Jag är nummer sju.”
”Säg JA till Livet!” Den kampanjen dog ut eller finns det någon som minns hur synad Elisabeth Svantesson blev, därför att hon varit med i denna kampanj? Var hon lämplig som minister?
Får jag skriva, att jag är innerligt tacksam för livet, att det inte fanns sådana frågor hos barnmorskorna som:
”Vill du ha abort,” år 1935.
Denna bild illustrerar syftet med filmfestivalen. Det finns människor som sjunger ändå trots svåra, destruktiva upplevelser inom mentalsjukvården. I USA startade en rörelse kallad: MAD IN AMERICA (www.drivinguscrazy.com). Sen starten finns motsvarande i Sverige.
Jag har en stor blandning av minnen från olika epoker av livet. Det trauma som drabbade mig i 20 års åldern har påverkat hela mitt liv och valen som jag gjort. Men allt hör ihop. Det fördolda livet i Kristus med ande, psyke och kropp.
Gunnels plats i rymden 