Precis nu är det dags att bekänna: Jag älskar Paulus förutom Nehemja!
Och i all den kärleken är det han som älskat först. Inte vi… Så älskade Gud…
”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Ja, det är bara att ta emot och stava på hur ont den än gör och tiden läker alla sår. För det är inte sant! Det finns spöken i hjärnan också, som härjar fritt efter sitt behag.
Nu var det sagt utan att jag skäms – utan skam. Trots att det gått snart 70 år i denna liknande träldom som Israel hade i Egypten, så tjatar Satan på mig med sitt:
”Du är ju inte klok! Passa dig så att du inte åker dit igen! Så lite som du sover om nätterna på grund av kramp!”
Jojomensan! Jag har den gamla, stora vägkartan och har kvar det genomskinliga celloidet med bokstäver och siffror att lägga över svaret var platsen finns utanför Härnösand. Dit är det lång väg från mitt ”hemma-vid”. Dit var det lång väg tillsammans med en kurskamrat, som ville stå vid någon vägkant och skissa på ett ark, för att sen kunna måla där hemma. Under tiden ville jag låna hennes bil och köra själv till Gådeå Sjukhus. Dit hade en överläkare från Restad Sjukhus försvunnit. Jag ville bara fråga henne vad det är för sjukdom jag har egentligen. Det var år 1964. Då hade det gått minst 5 år minsann! Och jag hade nytt körkort med beskrivning av mitt psyke…
Idag vet jag, att det blev ett spöke i min hjärna, som tjatar på mig:
”Du är ju inte klok! Passa dig så du inte åker dit igen! Du sover ju inte på nätterna på grund av kramp!”
Idag vet jag, att detta är en Satans törntagg i mitt kött! För något liknande hade Paulus, som jag älskar. Så jag kan få fortsätta min forskning vad som är ande, själ och kropp!
Som jag ser mig: Ande, psyke och all artros. Men ryggrad…
P.S. 25 05 20
När jag läser denna bloggpost igen ser jag ett fel på årtal. Israels barn var 40 år i öknen – inte 70 år. Samtidigt läser jag Nehemjas bok och är så van vid 70 år i deportation för Israel enligt en profetia. D.S.
Jag kan trösta dig med att du knappast kommer att tvångsvårdas igen. Inte ens svårt sjuka människor som bor på gatan och uppenbart riskerar sitt liv blir omhändertagna utan frivillighet och du är ju absolut inte sjuk, bara lider av sömnlöshet, som så många andra.
Jag vet att fakta inte biter på trauman, det är därför det är så svårt att bli av med PTSD. Att säga sig att ”nu är det över” är sällan en väg till trygghet, även om det är helt och hållet objektivt sant. Men det går att tjata sig till någorlunda lugn utifrån fakta. Jag talar inte om ”positivt tänkande”, som är bland det mest destruktiva man kan ge sig in på, utan rena fakta. Det är objektivt sant att det är ytterst osannolikt att du kommer att tvångsvårdas igen. Du får tjata på dig om detta när oron gnager.
Vari Paulus törntagg bestod, vet ingen, men du vet sannerligen vilken din är. Jesus talar om ett kors vi måste bära, jag tror det är samma sak. Lidandet hör till levandet. Buddhismen löser problemet med att ignorera det och göra sig likgiltig inför lidandet. Kristendomen löser inte problemet med lidandet på annat sätt än att vi vet: 1. Jag är inte ensam i mitt lidande. Jesus vet hur det känns. 2. Alla har sitt kors/ sin törntagg. Jag är inte den enda som lider. 3. Jag lider inte pga att Gud övergivit mig/vill straffa mig utan eftersom det är livets villkor att lida. 4. Genom att bära varandras lidandes bördor blir lidandet mindre kännbart och vi finner mening och värde genom att bli varandras Simon från Kyrene.
Tack för synpunkter och feedback! Mitt intresse är teologi jämfört med psykiatri. Om en psykiater anser sig veta, att det ingen Gud finns och det kommer en dödstrött 20-åring och påstår sig tala med Gud om natten kan ju detta tolkas som vanföreställningar. Mitt efterarbete blev, att jag måste fråga en troende läkare hur jag skulle orka möta dem på nytt för att kunna få lämplighetsintyg till körkort 6 år senare. År 2007 gick jag ut offentligt och ifrågasatte deras felaktiga behandling och diagnos. Men under deras behandling år 1956, sa jag emot allt. Ingen klarar av att kämpa mot Läkemedelsbolagen! Jag tog den fajten direkt mot läkaren då men de har makt över diagnoser. Allt samverkar till det bästa för den som älskar Gud. Verkligen är i Kristus. Skatterna finns i Ordet från Gud! Och jag är lycklig…
Ja, man vet ej om man ska skratta eller gråta, vilken korkad psykiatriker! Hur tokiga är inte alla vi kristna som pratar med Gud morgon dag och natt. Psykiatrireformen kom kanske till för att undvika den överbelastning av vården det blir om alla bedjande människor ska spärras in.