Varola gamla Missionshus vid en sommarfest runt år 1916
Foto: Eric Strand
Det var i grevens tid jag frågade mina föräldrar på de gamla fotona. Men det var inte för sent. Min mor Anna hade ett halvår kvar att leva. Inte annat än att de visste så levde fotografen också. Det var år 1982. Så pappa Davids 90-årsdag hade hon varit med och firat. Den lilla födelseboken finns i min ägo och vissa namn hann jag fråga på. Vi rör oss på 1800-talets mitt och slut nu. Ett andligt arv går inte att ärva men väl dess påverkan. Jag ville ha detta vykortet och fick det. Nu gäller förstoringsglas! Går det att hitta någon jag känner igen? Nej, jag frågade aldrig på namn den gången…
Längst upp till vänster står min mor och raden under hennes lillasyster. Detta har jag löst genom att studera hattarna. Fotografens lillebror och Stina finns på ett foto där hatten är på och barnen har plockat blommor. Jag får nöja mig så. Det var värre som tonåring att få veta hur lik en gammal faster jag var. På tal om arv. Det frikyrkliga arvet har jag på båda sidorna och ända förbi Roparna år 1847 – 1850. I min ägo frågar en anmoder sin broder prästen Sven Vahlberg i ett ”bref” om dessa som går i gårdarna och uppmanar till omvändelse. Det var redan i slutet av 1820-talet.
Jo, jag skriver precis som jag pratar hit och dit. Nu tänker jag visa, att jag alls inte är rörig och i sinom tid avsluta mitt bloggande. Min far var mycket minnesgod på namn och årtal. Där fick jag några år mellan 1983 och 1987 medan han levde att fråga honom om frikyrkligheten i Hjo.
Bilden är lånad.
Det var söndagsskola i hans hem i Borrbäck klockan 9 på morgonen. De hann knappast plocka undan från frukosten för alla barn ville in. De fick sitta på plankor ovanpå bockar. Klockan 11 var det möte i Missionskyrkan och klockan 3 i Missionshuset. ”De´ va´ inget kônstitt me´ de´, ” svarade min far, när jag ville veta något om dessa kända ”försoningsstrider”. Hans far tillhörde Svenska Missionsförbundet och hans mor Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Som jag ser det på min farmors far, som varit nersupen och som var omvänd till Gud, så hade han varit med och byggt ”Bönhuset”. En ung Emma hade mer känsla för detta. Fästmannen Per Johan hade varit med och byggt ”Waldenstömarnas”.
Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. En församling byggs också upp av olika delar. Och jag blir påverkad men ärver inte någon lära om Gud.
Gunnels plats i rymden 
Forskning visar att de som behåller sin tro hela livet är de som umgås med kristna från olika grupperingar. De som ensidigt, och fanatiskt, håller sig till en enda gruppering förlorar ofta tron när tonåren är passerade. Du och jag är bra exempel på att detta stämmer. Vi har föräldrar från olika denominationer och här står vi utan minsta tendens till att avsäga oss Jesus-tron- Gud har bara en kyrka och den som följer Jesus kommer nära andra kristna. Ekumenik är det naturliga för en Jesus-troende.
Denominationer – jag måste slå på detta ord och ser att det används ofta i USA om respekterade samfund till skillnad från sekt och kult (Källa: Teologiskt lexikon av Per Beskow). Tack Alma-Lena! Du har precis rätt att ekumenik är det naturliga för en Jesus-troende. Det är inte vår sak att sålla. Vi skall bara kämpa som den som vinner segerkransen – vår tro i Kristus.
Precis så!