Snart är det ”vargtimman”. Det var ett uttryck inom sjukvården år 1956, när jag vakade. Det är visst olika uppfattningar både om uttrycket och att döden härjar mera en viss timma innan morgonen.
Jag vaknar ofta gång på gång numera på natten av kramp i mina fötter. Nog om det. Sen vet jag inte skillnaden mellan senil och dement. Jag vet inte längre vad jag skrivit tidigare i mina bloggar. Så det blir upprepningar – fler än jag tyckt hos andra gamla. ”Hon glömmer att hon glömmer.” Det gällde ju då rakt inte mig utan henne som är 2½ år äldre än jag.
Ändå vill jag inte sluta blogga! Så jag har läst statistiken nu denna natt och klickade på detta att lämna något bakom ryggen – för att gå vidare i bästa fall. Ja, då kom jag till en blogg skriven för fyra år sen och de hjulspår, som inte går att komma ur.
”Döden lurar – lura döden.” Minns du de stora skyltarna vid vissa trafiksträckor? Det skulle bli O-tolerans i trafikdöd med mellanräcken och vajrar. Ja, sen dess blev det andra upprepningar om att hindra döden. Särskilt för oss över 70 år.
Skall jag skratta eller gråta med mina 86 år? Värst var det absolut, att inte få gå på gudstjänst…
Men det skall jag få idag!
När morgonen gryr och färdtjänst kommer…
Det går mindre bra med rollator i snömodd. Annars gäller spårvagn.
Gunnels plats i rymden 
Ja det är en glädje att komma till gudstjänst! Nu blev det lite restriktioner igen men här håller kyrkan öppet iaf med varannan bänkrad avstängd.