Kyrkopolitiken

Läser på dataskärmen från tidningen Dagen om en M-politiker. Det är nytt för mig. Ständigt nya begrepp, som ger associationer till barndomens politiker i socknen. Med ålders rätt jämför jag lite.
Begreppen kunde beskrivas från förr i ”våran pappa” och ”grannarnas pappa”. Med mitt perspektiv nu så var farbror Josua en kyrkopolitiker, som inte röstade på samma parti som min pappa. Med mitt perspektiv nu så var kyrkvärden, som kom fram bakom altaret från sakristian och bugade inför ”den gudstjänstfirande församlingen” respektingivande. Min pappa var församlingsföreståndare utan att det kom fram mer än i årsmötets protokoll. Då var jag vuxen och måste skriva dessa protokoll. Min mamma hade fått handdarr och kunde inte skriva utan att detta syntes. Annars var väl hon vald som sekreterare. Min pappa kom från lilla salen och hade skött städningen och eldningen tidigare på våra gudstjänster i Missionskyrkan. Han var liksom allt i alla och söndagskollärare, fast han ingen talare var. Han grät, när han kom till poängen. Det var så genant för oss – hans egna barn.

Farbror Josua hoppade aldrig av kyrkopolitiken vad jag minns. Gissar att han var en M-politiker. När han blivit gammal precis som mina föräldrar frågade de en dag, som jag varit över där: (Jag gick ofta över till tant Lydia och farbror Josua)

”Nå, hur mådde Josua?”
”Jo, han sa, att han var så trött, att han knappast klarade trappan ett steg i taget.”
Då kom repliken snabbt från ett barn:
”Han kan väl ta två steg i taget då!”

Ja, varför inte hoppa över kyrkopolitiken dessutom! Farbror Josua var inte så värst musikalisk, så han bad mig spela orgeln i en av deras gudstjänster vid ett tillfälle. Det gjorde inget, att jag inte behärskade noterna. Bara det var lätt att sjunga till. Han var så snäll.

Dessutom fick jag betalt av skattebetalarnas pengar efteråt. Det har aldrig hänt inom Missionskyrkan.

”Ni har fått för intet så ge också för intet!”

Undra på att jag inget begriper av Dag Sandahls Blogg om Posk! Men nu är jag ju en ny människa i Kristus och retas inte längre…

Hoppa gärna av kyrkopolitiken och bli en läsare