Det är ont om dem numera. Det är mest upprepningar om min ostabilitet eller som jag uttrycker det ironiskt, att jag är obalanserad. Jag kan liksom få med humörsvängningar i ett lite hörn i det begreppet. Det är minsann inte bara en sorts värk…
En dag kanske jag lyckas att förklara att andlig värk skall tas på allvar! Igår försökte jag igen efter gudstjänsten och efter kyrkkaffet att förklara, att jag inte fick bli den jag ville i livet och komma till min rätt någon gång! Någon i köket hade frågat den, som ansvarade för kyrkskjuts, om jag skulle vilja ha med blommorna från altaret hem. Så bra detta tillfälle blev att berätta hur det var då jag fick predika i en liten församling! Då fick jag alltid med blommorna hem, som varit på altaret!
Så nu är det en Kristusdoft av fina pioner i min matvrå! Jag klagar inte utan är tacksam över livet som blev utan teologistudier på hög nivå! Jag fick dessutom med en bunt av tidningen Dagen och kunde följa en debatt igår, som intresserar mig. Nej, jag håller inte på med sånt tjafs på nätet! Min mentor undrade för 20 år sen hur jag orkar hålla på med sånt.
Hör här nu! Det heter teologiska studier att läsa igenom bibeln för att se var det står, att Gud måste ha ett offer att lägga synden på! Och sen när det bara går att hitta, att Gud inte vill ha offer, så gick det att gå emot en objektiv försoningslära!
Punkt slut. Jag trodde i min enfald, att jag skulle kunna begripa en försoningslära därför att jag personligen slitit hela livet med begreppet ”förlåta” och sen glömma. Den obegripliga varianten heter subjektiv försoningslära. Gud älskar så gränslöst mycket ändå att han inte behöver ett offer.
Det blev ett litet glädjeskutt igår för mig, som inte kan skutta längre eller ens släppa något handtag på rollatorn utan risk för att ramla. Jag kunde gå in i olika texter på männens revir och studera försoningen med Gud! Den har med frälsning att göra.
Men det visste jag förut som älskar mönsterbilden och kan mönsterförstoring. Det var långt innan pixlarna kom år 1963.
Gunnels plats i rymden 
Ja Gud är subjektet som älskar världe tillbaka till sig på korset. Vi är objektet, föremålet för Guds gränslösa kärlek. Där besegras också Satan, synden pch döden när Satan aningslöst sväljer betet Jesus så allt fullbordas som bestämt och döden besegras. Det finns ännu mycket mer att hämta i korset och Satan är sur så han ser till att sätta igång ”försoningsstrider” och hitta på att Gud kräver blodiga offer, försöker få oss att tror att Gud och Jesus är skilda från varandra. Försöker få oss att tro att Gud Fader är en grym Demiurg som längtar efter blodiga offer. Försöker lura i oss att Gud förhandlar med Satan genom att köpslå med Jesus som en gammal jurist en gång fick för sig. Försöker få oss att tro att Jesus var Satan själv på korset. Ja, det går inte att räkna upp alla galenskaper Lögnens fader försöker lura i oss för att dölja hur lurad han blev.
Men korsets mysterium är att det som ser ut som en förlust är en största segern någonsin. Så glad att du framhärdar i att skriva om detta. Och så rätt åt dig att du fick pionerna!
Du talar om den subjektiva försoningsläran, dvs att Gud är subjektet som älskar oss tillbaka till Gud, Gud handlar i Jesus eftersom Jesus är Gud, på korset, Den objektiva försoningsläran säger att Gud är objektet som kräver blodiga offer för att blidkas. Jesus är inte Gud , åtminstone inte på korset, utan han är offret som Gud kräver för att sluta hata mänskligheten. Du menar motsatsen till detta eftersom Gud redan i GT säger stopp till blodiga offer tex när Abraham tror att han ska offra Isak. Det är den subjektiva läran du , liksom PP Waldenström förfäktar. Namnen är verkligen förvirrande och hur många tänker på grammatik på latin när de pratar om korset, vårt enda hopp?
Nu har jag fått vänta, Alma-Lena, på kommentar från dig! Äntligen kom den på begripligt språk för mig. Tack så mycket! I går manglade jag en pastor inom SMK på varför teologer hellre debatterar obegripligt än som du skrev nyss – begripligt. Jag har mått mycket dåligt av de lärdes debatt eller vilja att få rätt sätt att tänka. Jag kan aldrig förstå hur psykiater resonerar! Jag behöver det inte heller. ”Ha förtroende för den helige ande i dig,” skrev en god vän, när jag inte begrep en villolära, att Jesus dog en andlig död på korset dessutom.
/Gunnel
Ja, hujja! JDS-läran är verkligen en villolära direkt från avgrunden. Man säger till och med att Jesus blev Satan på korset! Usch! Klart Anden i oss reagerar mot detta.
Vet inte vad det beror på att det tagit sådan tid att fatta detta märkliga JDS-tänk för mig. Det är så mycket som är självklart för mig och det finns inte plats för ersättningsteologin heller. Efter söndagsskolan kom egen bibelläsning. Det var självklart för mig, att Gud svarade genom sitt ord, när jag bad om tröst. På sätt och vis gjorde jag upp med psykiatrin så snart jag blev utskriven 1956. Psykiater som inte trodde på någon Gud begrep inte, att han kunde mig utantill! Sen kom min envishet, att jag ville överbevisa dem om denne suveräne Skapare Överläkaren fick bok efter bok om kristen själavård så småningom. ”I dina händer befaller jag min ande,” sa Jesus innan sista andetaget.
När det gäller min ryggsjukdom, så orkade jag inte med realskolan och förebrådde mig, att jag inget orkade i församlingen som t.ex. att vara bättre söndagsskollärare. Då kom alla komplex att inte orka som andra och vad skulle Gud tycka? Han svarade tydligt om judarna och sen ”…men du får vara kvar genom din tro. Så ha då inga högmodig tankar om dig.” Fritt ur minnet. Efter det bet ingen ersättningsteologi på mig! haha
Så har all bibelläsning varit. Jag har frågat tills jag blivit nöjd med svaret.