Här börjar ”Kärlekens stig” i min hembygd. Dammen var lika välskött och vacker både sommar och vinter. Det kom en dag, då stigen till Lyckhem var meningslös att gå. Spången över ån hade varit dålig länge. Räcket var svajigt. De gamla i Lyckhem levde inte längre och behövde inte stigen fram till samhället.
Så jag fick veta, att där gick inte att gå längre. För sista gången hade jag bestämt mig för att gå upp på Hunneberg i Levins klev och se efter sprickorna i bergsblocket över den stigen. År 1978 hade jag tagit ett foto, som jag inte framkallade förrän fem år senare. Det var den gång jag upptäckte ett tydligt kors, ett mindre och ett tredje i berget och hörde sången inom mig.: ”Jag är med eder alla dagar intill tidens ände.”
Kärlekens stig ville jag gå för sista gången. Trots att jag fått veta, att där står en skylt med: ”Varning – Det finns ingen bro”. Hur såg den skylten ut? Jag måste gå och titta!
En natt drömde jag om min pappa, som varit död sen många, många år. Vi promenerade från Lyckhem och kom till en ny bro. Han var tveksam, om den var ordentligt byggd, snickare som han varit. Jag övertygade honom att den höll och på andra sidan var det ofärdigt med gyttja. Där gick han av för att kontrollera bygget men fastnade i leran. Jag kunde inte rädda honom. Det var som att det var underminerat vid åkanten av gångar. Jag vaknade.
Åren har gått sen dess. Nu har jag varit med i en sluten grupp på Facebook med gamla bilder från vår gemensamma bygd eller hembygd, där vi bott en tid. Problemet har varit att beskriva var fotona är tagna. Vem bor i husen nu för tiden? Har vägarna samma namn eller beskrivning, som vi hade förr? Finns ”Kärlekens stig” kvar eller är den alldeles igenvuxen? (Drömmen om den nya bron kan jag se inom mig när som. Drömmen väljer personer, som står för något eller som en ny bro som ett exempel. Eller som gyttja…)
Snart är det påsk. Skall vi fira minnet av vad som hände i Jerusalem för snart 2000 år sen? Eller skall vi vandra med en främling som lyssnar på vårt samtal om det som hänt och det som vi trodde en gång? Luk kap 24:13-31
Jojo! Jag för min del tycker om att vandra med personer i bibeltexter och alldeles särskilt med de två desillusionerade lärjungarna, som lämnade Jerusalem och gick ifrån allt hem till Emmaus. Nu går inte detta längre. Vägen är förstörd för mig och är fyrfilig motorväg. Det fick jag veta igår.
Det är visst inte lämpligt att promenera där i min ålder.
Gunnels plats i rymden 
Vilken vacker text! Fint ihopknuten på slutet. Vackra foton också.