ATT BLI EN HEBRÈ

Denna text har jag fått tillåtelse att kopiera och visa här av författaren Immanuel Graaf. Texten är mycket intressant. Tack för din generositet! (Se Facebook/META Immanuels Graafs tidslinje.)

”ATT BLI EN HEBRÉ

Det nya skapelsesprånget.

Att bli en hebré – en עִבְרִי (ivri) – är inte att byta folk, utan att korsa en gräns i själen och i anden. Att övergå från mörker till ljus. Från död till liv.

Det är att göra det Abraham gjorde när han kallades Avram ha-Ivri – “Abraham, hebréen”, den som gått över till andra sidan.

Midrashen säger: “Hela världen stod på den ena sidan, och Abraham på den andra.”

Han stod i avståndet mellan det förflutna och det möjliga, mellan det jordiska och det gudomliga – och han korsade.

Han blev den förste övergångsmänniskan.

Roten till ordet ivri är עָבַר (avar) – att gå över, att passera, att överskrida.

I varje andligt uppvaknande finns ett ögonblick då människan ställs inför detta avar, denna tröskel:

ska hon stanna kvar i Egyptens inre slaveri, eller våga gå genom havet?

Att bli en hebré är att lyda rösten som säger:

“Gå ut ur ditt land, bort från ditt hus, till det land jag skall visa dig.”

(Lech lecha, 1 Mos 12:1)

Övergångens mysterium – dopets röda hav

Kyrkofäderna såg i Israels uttåg genom Röda havet själva urbilden av denna övergång.

Origenes skriver:

“De som flyr Egypten och korsar havet är de som lämnar syndens värld och passerar genom dopets vatten. Egyptierna – våra passioner – drunknar i vattnet; när vi stiger upp på andra stranden, är vi fria människor.”

(Hom. in Exodum, II, 5)

Vattnet är både grav och livmoder.

När människan går ner i dopets vatten, följer hennes gamla natur med – och försvinner;

när hon stiger upp, följer en ny skapelse med – och som andas i Guds Ande.

Gregorius av Nyssa fördjupar bilden:

“Vattnet är för de troende en gräns mellan det gamla och det nya livet… Egyptiernas dränkning betecknar syndens utplåning. När själen passerar vattnet, går den från mörker till ljus.”

(De Vita Moysis, II, 91–94)

För honom är dopet inte en punkt, utan en process:

själens oavlåtliga övergång genom havet, dag efter dag, bort från begären, mot Guds ljus.

Han säger:

“Låt oss därför varje dag korsa havet. Ty det finns i varje stund ett Egypten inom oss, ett hav att passera och ett löftesland som väntar.”

(ibid., II, 233)

Att bli en hebré är att inträda i själva rytmen av Guds skapande rörelse: separation – passage – förening.

Varje verklig förvandling genom tre faser:

avskiljandet, tröskeln, och inträdet.

FAS

Avskiljande, Passage, Inträde

SYMBOL

Egypten, Röda Havet, Löfteslandet

INRE INNEBÖRD

att lämna det gamla jaget och dess bundenhet och slaveri i världen, dopets övergång från slaveri och död, till det nya livet i Sonens Rike

Men den hebreiska och kristna erfarenheten visar att detta inte bara är mänsklig ritual utan KOSMISK LITURGI: Guds Ande för själen från ett tillstånd till ett annat.

Detta är avar i dess djupaste mening — den heliga rörelsen från mavet (död) till chaim (liv), från choshech (mörker) till or (ljus).

Den inre kallelsen

Dopet är därför inte bara ett yttre sakrament utan en existentiell händelse som återupprepas i varje andligt steg:

varje gång du övervinner rädsla och otro,

varje gång du förlåter och lämnar bitterheten bakom dig,

varje gång du går igenom den andliga nattens prövningar i tro –

då upprepar du avars rörelse, och blir åter en ivri, en som går över – en Hebré.

Att bli en hebré är att leva i rörelsen, inte i stagnationen.

Att bli människa i ständig övergång, i ständig teshuvah – återvändande till Gud.

Det är att låta sitt liv bli en pågående Pesach – ett ständigt passerande från mörkrets välde till Sonens rike.

Paulus uttrycker det:

“Han har tagit oss ut ur mörkrets makt och fört oss in i sin älskade Sons rike.”

(Kol 1:13)

Det är samma ord, samma rörelse, samma avar.

Det är i Messias själv som den gudomliga övergången sker.

Att bli en hebré

är att låta sitt liv bli en passage,

ett oavbrutet uttåg ur det förflutna.

Att gå över havet,

lämna Egyptens bojor,

Att gå genom dopets röda hav, färgat av Jesu blod, där den gamla människan drunknar

och den nya andas sitt första andetag i frihet och eoniskt liv.

Att bli en hebré

är att leva på andra stranden

i ljuset, i Sonens rike,

där allt ännu är rörelse,

där varje steg är svar på en kallelse,

och varje andetag är en avar

Att bli en hebré

är att leva på andra stranden

i ljuset, i Sonens rike,

där allt ännu är rörelse,

där varje steg är svar på en kallelse,

och varje andetag är en avar

— ett gå över —

från mörker till ljus,

från självinkrökning till kärlek,

från jag till Gud.”