Tänk, om Saraj sagt nej!

”Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar✱. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren
 har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne✱.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land✱, tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.” 1 Mos kap 16

Nu fortsätter vi, om du vill vara med och dela mina tankar? För länge sen skrev jag bogg-posten: ”Tänk, om Maria sagt nej?” Varför inte pröva olika tankar?

Varför inte leva oss in i Sarajs situation en stund? Det är väl ändå lätt, att tänka förnuftigt? Hon tänkte inte med feministisk teologi utan drog slutsatsen, att det var Herren som gjort henne ofruktsam. Då borde ju hon underordna sig hans vilja, även om den var obegriplig. Både hon och Abram ville ju vara i Herrens vilja. De hade lämnat allt för att följa honom genom alla faror. Egyptens land hade många mäktiga gudar. De hade bara en. Deras tjänstekvinna kunde fruktbarhetens gudinna minsann. Bara en av många mäktiga. I tankeexperimentet rör vi oss i dagens kunskap om Egyptens vise män och trollkarlar – alla bibeltexter på samma tidslinje.

Tänk, om Abram sagt nej och vägrat lyda en nästan 90-årig hustru? Då hade vi ju sluppit denne Ismael!

Tänk på Abraham och Lot som stod på samma linje en gång med stora rikedomar! De såg ut över landet framför och Lot fick välja först. Han såg var rikedomarna fanns och valde. Abraham fick det område, som var stenigt och mindre givande. De delade på sig – divergerade. Lot drog sig närmare och närmare Sodom. En dag bodde han där inne med hustru och två döttrar. Denne rättfärdige Lot! Det är mycket obegripligt i bibeln, om en inte vill förstå.

Idag är frälsningens dag. Frälsningen kommer från judarna. Hur obegripligt detta än är. Tänk, om Jesus sagt nej i Getsemane! Detta orkar inte jag bära av synd och skuld för deras skull och allas!

Jesus lever och håller det han lovat.

Tänk, om Maria sagt nej!

Tänk om Maria sagt: – Nej, detta vill inte jag!

En ung flicka fick ett änglabesök. Hon skulle bli havande och föda en son – inte genom sin trolovde utan helig ande skulle komma över henne.
Tänk om Josef sagt: – Nej detta ställer inte jag upp på! Vad skall folk säga? Varför skall jag ta ansvar för ett barn, som inte är mitt? Skulle han behöva lyssna på allt tissel och tassel, alla fantasier om vem som egentligen var far till barnet?
Och sen när barnet var fött och det kom nya profetior, nya löften men också något om ett svärd…

Detta svärd skulle gå rakt genom Marias hjärta. Tänk om Maria sagt: – Nu orkar jag inte mer!
Eller om Josef sagt: – Detta hade jag inte tänkt, att behöva gå till Egypten undan dödshotet mot ett litet barn!

Tänk om Maria och Josef gett upp när Jesus var 12 år gammal och försvann för dem! Dom hade vandrat en dagsresa från Jerusalem mot hemmet och trodde, att Jesus fanns med i ressällskapet. Det var som om det hade varit självklart. Han skulle vara med. I tre dagar letade de och fann honom till slut i templet bland lärarna.
– Hur kunde du göra så? Din far och jag har sökt efter dig och varit så oroliga!
Hade inte Maria orsak att förebrå sin 12 åring? Jesus gjorde en markering mot dem:
– Visste ni inte att jag bör vara där min fader är?
Tänk om Josef backat ur och sagt till Gud: – Nu får du ta över! Detta klarar inte jag!

Illasinnade rykten spreds om Jesus, när han börjat sin verksamhet på jorden. Snickaren Josefs son från Nasaret var nog från sina sinnen. Maria och bröderna sökte upp honom. De närmaste fick föra fram hälsningen:
– Din mor och dina bröder är här för att söka dig…

Än var inte tiden inne då svärdet skulle gå genom Marias själ. Det var bara en ny markering. Jesus svarade:
– Vem är min mor och vem är mina bröder?
Tänk, om Maria gett upp! Tänk om hon inte orkat följa med hela vägen ända till Golgata!

Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Nej jag vill inte lämna himlens härlighet för att leva som människa på jorden!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Jag vill inte gå i döden för att rädda människorna!

Då hade vi varit utan Gud och utan hopp i världen.

( Detta är hämtat från brefvet.com år 2011. Där är det bara att klicka sig fram och läsa om min personliga kamp mellan tro och inte tro. Brefvet min hemsida skildrar min barnsliga tro i konfrontation med andras existentiella ångest. Jag är inte oberörd av den. Brefvet finns inuti denna Word Press-blogg)