Det har hänt mig mer än en gång i livet att en person kommit i min väg just i ett avgörande ögonblick. Det finns många sådana tider, då det behövs en förändring. Med mitt temperament är det lätt att nå bristningsgränsen vid frustration.
Det är helt frivilligt, att gå in på denna plats bland alla andras. Det är OK med sporadiska besök. Själv orkar jag inte längre gå från plats till plats i rymden för att läsa andras tankar. ”Kvinnor i bibeln” var hennes förslag på ”hacks” för att jag skulle få lite ordning på min blogg och vad jag ville med den. Själv fattade jag ingen datateknik år 2002 men hon sa: ”Jag hjälper dig!”. Nu ser jag vad synkronisering innebär.
Så jag kan börja från början den tid jag har kvar. Jag kan be om hjälp och skriva PM och fråga om jag får flytta fram redan skrivna inlägg. IT-pastorn Lars Gunther svarade en gång, att jag inte behöver fråga honom för det är offentligt det han skriver.
Alma-Lena, vill du skriva lite utombiblisk historietext om Tamar? Du har skrivit om Vasti och andra som kommentar till min släktforskning, som jag uppskattar. Alla vet, att det finns fem kvinnor varav fyra redan är mammor i Matteus kapitel 1 och som sticker ut. Undrar just om Maria inte kan räknas som lite egenrättfärdig? Hon hade biologisk kunskap och var rättfärdig genom att hålla lagen men det var svårt att tro på det omöjliga. Maria skulle bli mor till en son utan en man.
Min tanke är att få gräva djupare i släktskapet. Hur gick det till att jag fick bli ett Guds barn och kalla honom för min far?
Inte kan en väl födas en gång till med en annan far än min David Bergstrand?
Gunnels plats i rymden 
Jag hittar sällan utombibliska källor om kvinnorna i Bibeln. Drottningar som Vasti och Ester/Hadassa är undantag. Däremot hittar jag tex rabbiner som tar upp den judiska tolkningen av texterna, det vidgar alltid perspektiven. Vi ser ju tex Tamar som Jesus förmoder och lägger stor vikt vid att hon inte var hebré precis som Judas fru . Den här rabbinen, Pamela Barmash, som jag nu läst har ett helt annat fokus, nämligen lagen och hur berättelsen löser en situation när lagen inte åtlyds men inte heller är nedskriven i sin helhet. Tamar är förstås icke-judisk även i denna utläggning men det är inte textens huvudpoäng tycker denna rabbin. Huvudpoängen är Tamars överlevnad i en kultur där kvinnor har noll makt över sitt eget liv enligt lagen.
Juda följer inte lagens bud av rädsla för att även hans yngste son ska dö. Han har fått för sig att det är Tamars fel att Er och Onan har dött. Texten är tydlig med att det är Ers och Onans orättfärdighet som dödar dem, men Juda verkar inte ha förstått det utan tror Tamar är orsaken och undanhåller därför sin yngste son från att gifta sig med henne. Hon hamnar då i ett rättsligt limbo i samhället och får återvända hem till sin familj.
Rabbinen framhåller också att Tamar verkar sakna en förmyndare en bror eller far, som kan tala för hennes sak. Barmash tycker texten tyder på detta, speciellt när Tamar blivit gravid då hon ensam får föra sin talan genom panten hon tagit av Juda när han trodde att han utnyttjade en prostituerad vem som helst när han klippte fåren. Den där lilla passusen om att klippa fåren och dess betydelse är däremot något jag läst mig till från arkeologin. Under bronsåldern var ullen viktigare än bronset och att klippa fåren måste ha varit en viktig företeelse eftersom ullen var så värdefull och en viktig exportvara från Mellanöstern. Ett ullplagg tex en långkjol, var värd lika mycket som hundra svärd av brons. Fåren var alltså väldigt speciella och de ullproducerande fåren fanns bara i trakterna kring östra Medelhavet; Anatolien och Mesopotamien.
I denna produktion och handel var kvinnorna viktiga och de hade en större makt än man kan tro. En kvinna i Mesopotamien styrde hushållet som producerade ylletyger av ull köpt från tex Judas hemtrakter. Därför borde det vara en stor händelse när det var dags att klippa fåren och sälja den långt bort och nära för en god förtjänst. Endast de rikaste hade råd med ylle och Juda måste ha varit förmögen pga sina får. Man sålde alltså mycket ull långt bort så det måste ha samlats folk från när och fjärran vid fårklippningen vilket gör det mindre konstigt att Juda tror att Tamar är en främmande prostituerad som han aldrig kommer att behöva träffa i vardagen. Och vi vet ju hur kvinnor klär sig idag i strikta konservativa muslimska familjer, då är det inte märkligt att Juda inte vet vem hon är.
Rabbinen framhåller också att Tamar är en av alla dessa barnlösa kvinnor som Bibeln lyfter fram. Gud har ju ett särskilt gott öga till dessa kvinnor. Tamar skiljer sig dock från patriarkernas fruar som alla hade svårt att bli gravida och fick sina barn sent i livet. Tamar är ung och har inga fertilitetsproblem, hennes problem är att männen sviker Gud och henne. Ers synd specifieras inte men tydligt är att Onan inte vill göra något för sin bror när lagen om levirat-äktenskap, dvs att en bror ska gifta sig med sin brors änka för att ge brodern en avkomma, ska följas. När Onan vägrar ge sin bror ett barn dör han pga detta lagbrott.
Tamar måste då hitta en lösning på egen hand på den socialt svåra situationen att vara en förskjuten barnlös änka . Hon får idén att utnyttja folklivet och festligheterna kring fårklippningen för att lura till sig ett barn av sina makars familj. Det lite ovanliga att hon ska brännas på bål av Juda, inte stenas, kan bero lite på att Juda såg henne som den som orsakat sina söners död eller bara på att han var påverkad av de andra folken som använde eld som avrättningsmetod.. Han är ju nära vän med en adullamit: Chira. Tamar räddar sitt liv genom sin smarta åtgärd med panten för killingen hon skulle ha fått som lön.
Detta hände ju innan Mose skrivit lagen om att ”ingen tempeltärna ska finnas hos er” men även ”tempelbolare” och det senare verkar ju vara bortglömt senare. Däremot verkar denna prostitution inte förekomma när Jesus driver ut månglarna(bolarna) ur templet. Juda bröt alltså inte mot lagen när han gjorde Tamar gravid och inte heller Tamar eftersom hon höll sig till sina makars familj. Genom att Juda inser att han är far til barnet löser alltså Tamar sin barnlöshet inom lagens ramar.
Det är ju också typiskt Gud att Tamar inte bara får ett barn utan två som belöning för sitt rådiga handlande. Dessutom är det den första tvillingen som blir den siste och Peres, som trängde sig förbi sin bror blir också förfader till David som också är yngst i syskonskaran. Detta tar inte heller rabbinen upp. det är nog typiskt oss kristna att se hur detta visar på Guds konsekventa inställning till mänskliga hierarkier.
Det är ju Jesus som säger ”de första ska bli de sista”. Och just det bibelstället Matteus 19:30 föregås faktiskt av att Jesus säger att man ska belönas rikligt om man försakar barn. Då kan han knappast mena att man ska överge sina barn eftersom Petrus är gift och tar med sin fru på missionsresorna senare. Dessutom finns det ingen i antikens värld som lyfter fram barnen så tydligt som Jesus gör. Nej, Jesus menar sannolikt den som avstår från barn helt och hållet eller av andra skäl förblir barnlös livet igenom. Lite motsatsen till vad Tamar måste göra för sin överlevnad. När Jesus kommit och visat hur allt ska vara får vi också leva välsignade av Gud som barnlösa och måste inte desperat få barn som försörjer oss.
Den tanken är revolutionerande och det blir extra tydligt när man ställer dessa ord av Jesus mot Tamars desperata åtgärd för att få ett barn.