Vokabulär och kontext

Detta är min självironi!

Jag kan två främmande ord och berättar detta öppet, rakt ut i rymden. Därför att det är så svårt, att få något gehör på det jag skriver… Det jag skriver är för svårt för många och för lätt för andra. Till vem skriver jag då? En blogg skulle ha en målgrupp. Jag skulle veta till vem jag ville skriva för. Ja, det visste jag nyår 2000. Jag ville nå unga människor, som aldrig kommit i kontakt med någon kyrka och budskapet om Jesus Kristus. Hur gick det då? Jo, jag hittade en plats för tolvåringar med gräns ungefär vid tjugo års ålder. Där trodde jag, att jag kunde få hjälpa till med min bibelkunskap…

Efter fyra år blev jag avstängd, för jag lydde inte ledningen som sa, att jag var för gammal att vara med. Sanningen var nog, att jag inte kunde uppföra mig utan blev arg och sen argare. Den kvällen jag blev avstängd mitt i en debatt var jag allra argast. Trots att jag kan två främmande ord: vokabulär och kontext.

Det går inte med ironi eller ens självironi på nätet i skrift. Men jag lär mig visst aldrig! I verkligheten går det att följa ögonen om de glittrar eller ett kroppsspråk som är vänligt. Olika kulturer har olika kroppsspråk visst. Jag kan bara svenska och min dialekt och min släkt. Där är jag nu med en lärares anmärkning ringande i mina öron – anmärkning på min dialekt:

”Svenska språket är vackert, när det talas väl.”

Så sa hon och jag tycker, att det är bra med ett rikt ordförråd. Det är bra om en inte tar något ur sitt sammanhang och förvränger det.

Psaltaren 119:160 angående Herrens ord och att Jesus är ORDET från Gud:

”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.”