Kap 3/24 09 02
Så får det bli. En bit i taget…
Det var den 14 maj år 1948. På bilden från mitt föräldrahem syns en del av en liten radio i vänster hörn. Den stod inom räckhåll för min far, som hade sin plats på kökssoffan bredvid. Från en sändning i radion kom meddelande, att Israel blivit proklamerad som självständig stat. Det var en minst sagt högtidlig tystnad i köket. Bara jag som yngsta barnet var med den gången. Jag hade föräldrar, som visste att judarna skulle få sitt land enligt bibeln. Tolv men inte tretton år, så fattade jag hur stort detta var. Ingen kan ärva en tro av föräldrar men just i vårt kök hade jag fattat ett tyst beslut att stå på samma sida som mina föräldrar och gå med på gudstjänster. Min syster och jag hade frågat gemensamt en gång, om vi var tvungna att gå med. Det var inte så roligt med långa predikningar i Missionskyrkan utan sångare och musiker.
”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?” Jesaja 66:8
Gunnels plats i rymden 
”Just då mödan begynte” jag det har sannerligen inte varit en lätt förlossning för Israel.
Bibelns gamla profetior borde komma i dagen igen! Tack, Alma-Lena!