Det kom ett brev

Det är rubriken på en dikt av Per Lagerkvist. Det är hans gamla mor som skriver "med skrift så darrhänt stor."  Där är jag nu, att jag läser de gamles brev med hjälp av förstoringsglas ibland och mycket fantasi. Farmors brev från år 1923 behöver jag hjälp att tyda av en duktig hembygdsforskare och kusin. Det var hans farmor också så intresset är gemensamt men det är jag, som ruvar på fynden. Det är Karl, som bor i Hjo och kunde fotografera gamla kapellet EFS före missionhuset SMF på bilden på samma tomt. Missionskyrkan heter den nu. Jag behövde det fotot till den s.k. försoningsstriden.
 
En dag för längre sen, när det gick att läsa utan glasögon damp det ner ett brev ur brevinkastet ner på golvet och jag såg ända uppifrån och ner att det var bekant handstil. Kan man ärva en handstil? Den såg ut som andras handstilar på mors sida och brevet var från en syssling, som jag knappast mött sen jag var barn. Där i det brevet började mitt intresse för min morfars alla anteckningar. Som hon kände till och fått låna.
 
                                           
 
 Det har funnits de, som varit noga med sina brev och egna dagböcker och sparat dem för eftervärlden. Tack post scriptum.

Elden

En kväll på vårvintern år 2005 – långt innan vintern rasat ut ringde det på dörren och utanför stod två pojkar i 10 – årsåldern. Dom hade inget ärende till mig. Huset var inte mitt och mitt värdpar var inte hemma. Killarna hade bara sett in genom fönstret och sett, att det fanns en julgran kvar. Den ville dom ha! Det var en vacker julgran med hög kvalitet för den barrade inte. Och därför hade den fått stå kvar lite till.

I min barndom hade vi alltid nyhuggen gran eftersom det hörde till julförberedelserna att hugga den och en bonde bjöd på den från sin skog. Den hade blivit utsedd långt i förväg under skogsvandringar.  Det sägs att hjärnan lagrar ljud och dofter tidigt i livet och dom ljuden och dofterna sitter i. Så än idag minns jag ljudet, som blev en bit in i januari, när jag gick förbi en torr gren och barren rasslade ner på tryckta julgransmattan av papper. Sen var det en brun kvist kvar där barren suttit.
 
I januari samlar småpojkar ihop sådana granar på Hönö och tävlar om vem som får ihop flest. Och inte nog med det.  Dom nästan avbarrade granarna skall gömmas för dom konkurrerande pojkarna från andra öar. Sen lär det vara tillåtet att stjäla varandras torra granar – det är visst en sport att hitta varandras gömställe. Nästa steg är att återerövra de granar som blivit stulna och hitta nya gömställen. Spänningen stiger ju närmare Valborgsmässobrasan det blir. Tävlingen går ut på att ha störst och vackrast eld.
 
Håll med om att vi vuxna inte sörjer de förlorade granarna eller sörjer, när elden tar över och bränner upp dom. Det är en vacker syn till och med. Granarna var livlösa och kunde aldrig mer dricka vatten eller slå rot. Vi runt omkring elden fick värme och gemenskap.
 
Det är mycket skräp och fjolårsgräs, som finns med i en brasa. Elden gör ett nyttigt jobb. Vi sörjer inget av det skräp, som brinner upp. På landet hör det nästan till med en trädgårdsbrasa vid påsktid av torra grenar och kvistar. Träden måste klippas ur och skötas.
 
Två små pojkar på Hönö satte igång min tankeverksamhet och fick mig att fråga dom gamle i 90-årsåldern om traditioner. Så många berättelser vi förlorar genom att inte umgås och lyssna på dom äldre!
 
Vi närmar oss pingst och budskapet om elden från himlen.

Hyddan

Det växlar i varmt och kallt väder. Slutet av april hade några så varma dagar, som vi aldrig haft tidigare. Lövsprickningen är tidigare än någonsin och än har inte Kristi Himmelfärdshelgen varit. Jag har ett väldigt stort avstånd till ungdomstiden nu men visst var den skira lövsprickningen ungefär vid pingst förr?
 
Nu regnar det kallt. I datorn finns Bibel 2000, som ett av programmen. Det var redan år 2000, som en tonåring visste finesserna med datorer och CD-skivor och muntrade upp mig till en bättre dator.
– Sen kan du läsa bibeln på datorn, Gunnel!
Jag trodde honom och köpte Bibel 2000 på CD, innan till och med som jag hade någon dator med möjlighet att läsa av CD-skivor.
 
I detta suveräna program med möjligheter att snabbt hitta bibelställen, så finns plats för egna anteckningar i egna mappar. Där bestämde jag mig för att skriva in löften från bibeln, som jag samlat på sen ungdomen. Någon hade påstått att människan har en sådan tendens till oro för framtiden, att det finns ett löfte för varje dag på året. Sagt och gjort. Jag rutade in baksidans vita pärmar i min bibel i tolv spalter och pyttesmå rutor för varje dag och började samla löften.
 
Ja, sen var det ju bara att föra över dessa till datorn. Tyvärr går det inte att föra över deras filformat till nästa och nästa dator. Jag måste börja om. Mina små anteckningar finns inte kvar från år 2000 men min gamla bibel finns.
 

6 maj 2005

Dagens löfte: Ordsp 8:21

    Jag lönar rikt dem som älskar mig

    och fyller deras förråd.

 

"Två små killar kröp ihop under det lilla bord, som jag fått till predikostol. Där låg dom, som i en hydda när jag talade i Britts trädgård.

Sen kom en kille och ropade högt. "Mamma letar efter er!"

 

En sådan liten anteckning räcker för att väcka minnen. Det var en Kristi Himmelfärdsdag med picknick ute vid en vik av havet på Hönö. Det var så kallt och regnet hängde i luften. Två små killar råkade passera platsen, där mötet skulle vara och dom kunde inget om gudstjänster. Så när jag skulle få predika ställde dom sig framför bordet och frågade vad jag skulle göra och vad bibeln vad för något. Vi fick vänta in dom och jag berättade. 

 

När jag talat en stund började det smådugga. Lyssnarna satt i gräsbacken och de små pojkarna var inte synliga. Så märkte jag något under duken och bordet och tittade ner. Där hade dom krupit ihop, som i en liten hydda väl skyddade. Och jag blev så glad och kom av mig förstås.

 

Bibeln talar mycket om hyddor. Det är precis vad vi behöver. Någonstans att ta vägen – någonstans där vi kan krypa ihop för att få behålla värmen, när det blir kallt och börjar smådugga.

Bibeln är full av bilder. Idag i min dators suveräna möjlighet att spara små anteckningar från just den 6 maj är löftet, att Herren kan fylla på mitt förråd, när det är tomt. Och det är det ofta.

En plats för dig

 Första dagen i veckan gick dom åt olika håll besvikna, desillutionerade. Bara Kleopas är namngiven och den andre lärjungen kan vara vem som helst. Jag älskar bibeltexten i Lukas kap 24 om vägen till Emmaus och om vandrarna. Det blev en kod till och med.: "den vägen". Inte just sträckan från Jerusalem till Emmaus utan förhållningssättet till Jesus, som levt bland folket, dött på ett kors sida vid sida om två rövare och sen lämnat den grav, som han blev lagd i. Det blev ett talesätt, att vissa höll sig till "den vägen" det vill säga fortsatte vandringen med den uppståndne.
 
Paul Tournier läkare och författare började sitt förord till boken: "En plats för dig" med sin berättelse. Han var 6 år och gick genom en park tillsammans med en hemhjälp, en ung flicka. Han frågade henne: "Kommer vi aldrig mer tillbaka till Place Neuve?"
Samtidigt som han ställde den frågan blev det en plats kvar för alltid i denna park. I denna fråga hade han som barn kommit till insikt, att hans mamma var död. Han skulle kanske inte komma tillbaka till huset, där de bott? Han hade fattat mer än så men kunde inte fatta vidden av att mamma dött och med det hans hem och lekplatser runtomkring. Just där han ställde sin fråga blev det en plats kvar i parken. Pappan dog, när han var några månader gammal.
 
Senare i livet som tonåring gick han på en gata tillsammans med en av familjens vänner. Denne frågade, om han inte skulle bli läkare. Någon trodde på hans framtid. Någon bröt tonåringens ensamhet och känsla av hopplöshet. Det blev en plats kvar just där mannen ställt sin fråga under deras promenad tillsammans. I boken "En plats för dig" berättar läkaren och författaren om människor han mött som sökt en plats för sig och sitt liv. Och om alla dessa som berättat, att det blev en plats kvar på en viss vägsträcka, där de kom till insikt.
 
Det blir en plats kvar där något underbart hänt också. Det blir en plats kvar när någon säger något viktigt kanske just under en promenad. Det går att peka ut den platsen långt senare i livet: Här gick vi, när vi delade all besvikelse över det som hänt och plötsligt var vi tre. En främling la sig i samtalet och frågade varför vi såg så sorgsna ut. Som om han inte visst allt förut.
 
När vi den andra lärjungen och jag berättar allt som hänt, så visade han meningen i allt som hänt honom för vår skull. Vid kvällsfikat kanske vi känner igen honom som är vägen, sanningen och livet.

Blomogram

Så långt är jag med. Den f.d. grannen från landet fick för sig att jag behövde en uppmuntran och valde en blomsteraffär på måfå i Göteborgsområdet betalade i Stockholmsområdet och for hem till sitt. Sen ringde det i min telefon, att det skulle komma ett blomsterbud till mig. Och med min stora livserfarenhet fattade jag ganska snart, att jag måste fotografera denna underbara blombukett.
 
En dag mycket senare visste jag, att det gick att manipulera med ett fotografi. Det skulle bli än starkare som hälsning, om jag valde svart färg runt de ljusa, vackra blommorna. Nu är det ingen måtta på vad jag vet! En ful datoranläggning står i min garderob med stolen utanför och jag kan skicka buketten vidare genom några klick på tagenterna. Rose-Marie som hjälpt mig att komma ut i rymden fick den först och kunde dessutom skriva "Glad Påsk" och sända den i retur till mig.
 
Uppe i rymden lär det kretsa en satelit som lyder och förmedlar olika språk och bilder. Uppe i rymden är det tydligen massor av personer, som flyger till olika platser på jordklotet samtidigt. Ingen filkörning. Ingen fildelning. Ingen hopblandning av begreppen nu…..
I rymden sker möjligheten på något sätt att få kontakt med okända. Enligt bibelns beskrivningar är detta inget omöjligt. En liten människa på jorden får en ingivelse. En annan kan ta emot uppmuntran. Ibland kallas detta bön och förbön.
 
I bibeln är det beskrivet utförligt vad som sker i rymden. Där har skett väldiga drabbningar mellan gott och ont mellan ljus och mörker. Evangelisterna beskriver påskens under på var sitt sätt. Den äldre skriver "medan det ännu var mörkt…." och den unge skriver "innan solen gick upp…."
 
"Det var mellan ljuset och mörkret en strid
dock segrade ljuset till evig tid…."
 
                                                  

Miri

– Vem är Miri?
 
Rose-Marie är dataproffs och har fått ut mig i rymden för 7 år sen. Då satt vi på var sin stol framför min dator. Fast jag skulle minsann klicka själv oasett hur pirrigt det än var. Tyckte hon och då gällde det att få ut min Hemsida brefvet.  Och 2008 blev det dags för Messenger.
– Kan jag få titta i din adressbok?
Ja, självklart och där gällde det vilka som hade hotmailadress. Vilka finesser! Sen var jag ute på Messenger. En dag lyste det grön gubbe och det kom ett meddelande:
– Hej Gunnel!
– Vem är Miri?
 
Så nu vet jag, att Miri är "sol" och var möter man solen om inte i rymden? Rose-Marie har presenterat sig själv här som en vän jag mött på denna jorden och Miri gav mig det första skrattet, när jag var som argast ute i rymden i en kristen bibelsajt.
– Du tror väl inte att detta är din djungel, skrev hon.
 
Jojo. Det var ju precis det jag trott, att jag kunde bibeltolkning och att min tolkning var den rätta. Av 32 olika ämnen borde väl en avdelning få vara min specialitet: "Bibeltolkning".
Icke sa Nicke. "sol" kom in som en virvelvind om våren och vände upp och ner på alla mina begrepp. När vi rykit ihop som allra värst föreslog jag att grälen skulle kunna fortsätta per mail och inte vara offentliga.
 
Nu är Miri en av mina vänner ute i rymden och nere på jorden. "sol" berättade en dröm offentligt och den drömmen fortsatte vi att byta tankar ikring privat. Sen fortsatte drömmandet.
 
Miri skriver på engelska här och det kan inte jag. IRL skulle jag vilja träffa henne och hennes familj.

Dagens tankenöt

Idag har undertecknad skapat denna plats för min vän Gunnel. Hon vill inte gärna detta, men jag vill……därför detta försök !  Tycker att hon ska dela några av sina tankar med oss andra ute i "cyperspace". Gunnel är en mycket kunnig och humoristisk kvinna som också har en pedagogisk ådra när det gäller att undervisa om och i Guds Ord. Är en stor debattör med gedigen kunskap och får ofta förtroendet att hålla andakter i närradion. Har också en egen hemsida som innehåller mycket läsvärt och tänkvärt.
Välkomna att titta hit då och då, hälsar Rose-Marie som ber, tror och hoppas att jag fortfarande är en vän till Gunnel.