Svart eller vitt

Det är söndagsmorgon och tyvärr börjar jag med en kopp kaffe. En osund vana. Ja.
Innan dess öppnar jag datorn och ser på dagens datum och "Dagens löfte" i programmet "Bibel 2000".
Där finns möjlighet till "Egna anteckningar" med eget upplägg år från år på samma dag. Så jag följer mig själv år från år på samma dag men det börjar snyggt med vad Gud har tänkt i några väl valda bibelverser. Sen kommer mitt. Detta är faktiskt intressant att följa min utveckling framåt i tiden eller bakåt. Det handlar ofta om debatter i kristna sajter och var vi befinner oss i förhållande till tro eller otro.
 
Flera unga kristna killar, som kan datateknik la upp debattforum för 10 år sen men har inte stått ut med allt klotter. En efter en kristen sajt har lagt ner eller slagit sig ihop med någon annan. Eller så kom Bloggandet. Mitt eget Blogg-inlägg om "Webmaster" städade jag bort. En "Webmaster" bestämmer själv och kan gå in och städa. Problemet är vart all data tar vägen. Det kusliga är att allt finns kvar i alla fall från stridens hetta. Det lagras någonstans. Tankarna och känslorna pyser ut via datorn. Kan detta vara möjligt, att vi redan är där i tekniken vad bibeln profeterat om att det som är sagt i kammaren skall ropas ut på taken? Polisen kan lägga beslag på en mobiltelefon till exempel och rekontruera de samtal, som förts i den tidigare. Det blir spår kvar.
 
Det var när emeritus Bertil Gärtner dött som minnena 50 år tillbaka i tiden flöt upp angående för eller emot kvinnliga förkunnare. Jag hittade Bloggar skrivna av kvinnliga präster och många lovord "In memoriam". Jag kunde hoppa från Blogg till Blogg och hitta frimodiga kvinnor, som vill förkunna evangelium om Jesus precis som biskop em. Bertil Gärtner velat.
 
Livet är inte svart eller vitt. Nu är jag inne på mitt intresseområde igen det som jag snart skall fatta om en bra upplösning. Det var en fotograf som lärde mig hur jag skulle få bättre resultat, när jag fotograferade av gamla, hårda släktfoton. Han sa, att jag skulle överexponera och underframkalla. Sen blev han så förvånad över det resultat, som jag kunde visa upp. Vid en viss uppförstoring kan man se mönstret, stukturen i kvinnans klänningstyg på en mycket gammal bild.
 
En bild som är tagen för 100 år sen å andra sidan och gulaktig med liten kontrast går att rädda genom att använda ett blåfilter framför linsen. Det går också att rädda minnen av annat slag, så att dom får ett rosafärgat skimmer. Om jag vill och tar vara på min Mästares undervisning, som finns i bibeln. "Förlåt som er himmelske fader har förlåtit er…."
 
Det kom så många associationer denna söndagsmorgon till alla minnen vi samlat på oss i färg eller svart/vitt. Plötsligt hittade jag bland Bloggarna en snygg i svart/vitt.
Datorn kan inte fixa det som går att fixa i ett mörkrum än så länge, som jag känner till.
 
"Gud har i sin fotografiatelje
ett mörkrum som heter Getsemane.
 
Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam."
 
Bara några rader ur Nils Ferlins dikt Getsemane.
 
Och bara några rader om fria associationer…. mitt hoppande bland Bloggar och min glädje över att hitta en Blogg i svart/vitt
 
 

Det obegripliga

Skrivaren förde plötsligt ett sådant oväsen och vägrade mata fram ett papper. Så jag hann sörja värdet av alla färgpatroner och förlusten av tusenlappar, som inte finns. Detta fick dom till och med veta i en affär. Kan man göra så? En ny modell varje år och ett annat system med andra bläckpatroner? Var finns rättvisan mellan dom, som har gott om pengar och dom som inte har det?
 
På kvällen skickade jag ett SOS och tjatade lite om dpi och pixlar, jpg och bra upplösning och fick genast svar.
 
– Jag kan komma över och titta! Råkar ha en ledig kväll.
(Det var bara det att min kväll var över. Det är ett annat problem.)
 
– Vill du, att jag förklarar detta med pixlar per tum för dig?
(Visst, men det borde vara på en morgon, när det går att tänka klart en stund.)
Så frågade killen, storebrors barnbarn glatt. Sen förde vi över mina gamla bilder till hans dator. Det räcker för mig att 600 i ett sammanhang blir bra av något slag och pixlarna får bli därefter i tusental. Jag behöver inte begripa allt.
 
Vi skulle ju lyssna på eländet i skrivaren först och främst. Det tog vi sist. Det går att förtränga allt tråkigt en tid. Han fick lyssna på detta oväsen, gjorde ett klick på datorn i en rätt ruta och allt fungerade igen!
 
Jag behöver inte kunna begripa allt! Och i vilken ruta jag råkat komma in på fel rad tidigare.
 
Inte begriper jag något av ett kärnkraftverk heller men illustrationen gjorde mig glad i denna Blogg nedan bergmansbryderier. För den ritningen om tabernaklet har jag studerat noga och vet att den fungerar 3500 år senare idag. Jesus är den utförda ritningen till ett tabernakel, där Gud ville och vill uppenbara sin härlighet. Jesus är det tabernakel från Gud, som kom ner till oss människor från höjden – detta tabernakel som sen kallades tempel.
Ingen förstod då vad Jesus menade med att templet skulle rivas ner och byggas upp igen på tre dagar. Efteråt förstod hans lärjungar, att han hade talat om sin egen kropp som templet.
Apostlarna fortsatte att visa på att kroppen är ett tempel åt den helige ande, som vill bo i oss. Dom fortsatte att utveckla sanningen om Guds tabernakel i andra Moseboken till att vi är upprättade i Kristus till ett heligt tempel tillsammans där Gud vill visa sig och bo.
 
Jag behöver inte kunna förstå allt. Vet bara att det fungerar.
 
 
 

En bra upplösning

Brorsonen har satt myror i huvudet på mig. Det är ganska lätt i och för sig för jag vill begripa. Och då skall den som talar till mig tala begripligt och inte över mitt huvud.
Så nu gäller det bara en bra upplösning. Det är inte så bara, för det är jag, som orsakat att några få foton hade en bra upplösning. Det var bland arton stycken, som jag sänt honom per mail.
Först hette det ISO och sen ASA eller tvärt om antagligen.  En granne fick se i ett av mina album en gång och kunde avgöra vilken film, som jag hade använt på olika foton. Som stockholmare säger: "Jag är impad!"
 
Det går ju inte att backa i tiden och välja en annan film till kameran för att få bra upplösning! Hur kan det då bli bra upplösning och mindre bra upplösning på samma kalas? Och det har ju tydlingen inget med stämningen att göra, hur det var, när vi gick hem den gången…..
 
Nu är jag ansvarig för att få en bra upplösning på det som varit en gång och som jag fångat genom linsen på min kamera. Är inte han som mottagare av bilderna ansvarig för något utan bara ett av fotoobjekten?
 
Där är jag nu utan att ha någon digitalkamera med massor av pixlar. Ja, det ordet har faktiskt fastnat "pixlar".  Och så gammal är jag ändå inte att jag räknar i antal per tum. Visst hänger gamla faster med ganska bra och har tydligen mycket att säga till om.
 
Jag skall ställa in min scanner (valfri stavning) på högsta möjliga siffror och förvandla allt till högsta antal pixlar per centimeter i jpg.
Sen kan det hända, att min dator inte orkar att ta emot en så bra upplösning att skicka vidare. Då måste jag bryta strömmen och börja om igen på lägre siffror. Tydligen är jag ansvarig för att minnena från kalasen i storfamiljen fick bra upplösning.
 
Detta gör mig glad!

Ett annat språk

Ibland kan man överskatta sina möjligheter och sin begåvning. Ibland kan det bli alldeles fel med optimismen. Så var det på en kurs, som jag och andra anmält oss till. Läraren hade varit alltför optimistisk också vid intagningen och hälften av deltagarna slutade efter några gånger. Troppade av en efter en utan att erkänna: "Detta fattar inte jag!"
 
När jag var gråtfärdig efter en lektion, sa en av det andra:
"Du tror väl inte du är ensam om att inte fatta! Jag fattar ingenting!"
Hon var mycket yngre, egen företagare och behövde lära sig att göra en hemsida. Hon behövde lära sig att göra reklam för sina varor i hård konkurrans. Vi hade båda hamnat i fel kurs och saknade grundkursen i databehandling. I denna kurs fanns inga färdiga system eller ramar. Det gällde att lära sig ett helt främmande språk byggt på teknik, punkter, taggar och bokstäver. Allt för att kunna nå andra med ett bildspråk kombinerat med text.
 
Det som fick mig att stanna kvar var den höga kostnaden. Hade jag satsat så mycket förhållandevis, så skulle jag sitta kvar till slut! Det fanns andra vägar att gå och det var att fråga och fråga den som samtidigt tog datakörkort. Det finns elemäntära kunskaper, som är bra att ha först.
Det som fick mig att stanna kvar alla lektionerna utan att fatta var min envishet. Jag visste vad jag ville och vet det fortfarande.
 
Åren har gått. Det är fortfarande svårt med språk, som inte jag behärskar. Det är svårt att möta andra, som inte kan mitt språk. Så blir det språkförbistring varenda dag ute i rymden via sökmotorer. Tekniken är så avancerad, att det inte är lönt ens att försöka förstå. Det är höst och mörkt i rummen på morgonen. Då går jag in i vardagsrummet, trycker på strömbrytaren och vips så försvinner mörkret.
 
Du tror väl inte, att jag begriper hur det kan växla från mörker till ljus på någon sekund? Du tror väl inte, att jag kan begripa, att Gud en gång sade:
"Varde ljus! Och det vart ljus….."
 
Erfarenheten säger mig, att det fungerar utan att jag förstår så mycket. Det finns en Gud, som har låtit ljus gå upp i mitt och andras hjärtan, när det varit mörkt runt omkring. Han har inga problem med okända språk. Han har inga problem att förstå.
 
 
 

Flash-back

Tro nu inte, att jag kan engelska språket! Det är mer så att jag blir irriterad över uppblandningen som tilltar och ger mig ett utanförskap. På årsdagen av Estonias förlisning i programmet "Fråga doktorn" intervjuades en kvinna som överlevt katastrofen. Hon fick frågor om hur det går att leva med dessa minnen och hur det påverkat hennes liv att vara en av de överlevande.
 
Där kom ordet. Där kom sammanhanget. Där kom berättelsen om att fortsätta leva som vanligt och inte tänka på det hemska som inträffat. Hennes berättelse sammanföll med min livserfarenhet och jag förstod innebörden av hennes ordval.
– Jag fick en flash-back!
 
Visst är det så att livet går vidare trots små eller mycket stora katastrofer. Visst är det så att när man minst anar kommer det en association till den händelse, som man inte skall komma ihåg utan glömma. Detta hände i ett trevligt sammanhang med dans och handklappning flamenco, om jag inte fattade fel och kvinnan mådde illa och fick rusa ut.
– Jag fick en flash-back.
 
Vi kanske inte har något motsvarande uttryck i svenska språket men av sammanhanget runt berättelsen förstod jag innebörden. En filmremsa eller en hel filmrulle sätter igång i huvudet och jag måste se den slut vare sig jag vill eller inte.
 
Sen går livet vidare igen.

Skam och skuld

En enda pusselbit fick jag för tio år sen. Den plats som är mitt smultronställe var en annan persons skräckplats. Tanken på min hemsocken väcker bara ljusa minnen. Jag längtar dit ofta och njuter av vad jag ser och vad jag minns, när jag är där. Från stora vägen svänger jag till höger och följer årstidernas olika färger med blicken. Sen är det tre kilometer kvar.
Från stora vägen har hon svängt vänster och kommit från andra hållet. Skräcken och minnena från hennes barndom har tydligen tagit strupgrepp varje gång.
Kyrkogården var det enda ställe, som hon for till med blommor.
Kyrkogården har aldrig varit aktuell för mig.  Där har inte funnits en enda släkting. Kyrkan har heller inte varit aktuell för mig, förrän de rev Missionskyrkan mitt i bygatan. När min far dog, så dog den siste medlemmen i församlingen.
 
Det var en aha-upplevelse för tio år sen att gå på kyrkogården och hitta fädernas tro före Gunnar Wennerberg. Om jag inte minns fel, så är det bara fyra gravstenar, som har bibelhänvisningar till framtiden i himlen.
Under Ullas dödsannons för ett år sen stod:
 
"Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand."
 
Om hennes och min hemsocken kunde vara både himmel och helvete på en gång, hur kunde hon då få en tro på Guds kärlek? Det får jag inget svar på. Jag vet bara, att hon absolut inte ville komma till en hemvändardag. Motivering var all mobbning i skolan. Hon rös bara vid tanken på att ha blivit kallad "horonge."
 
Ett barn fick bära sorgen, skulden och skammen av vuxnas lek och en biologisk pappas svek. Den skammen förstörde så många möjligheter för ett barn, som sen blev vuxen. Så många det finns som går och längtar efter upprättelse utan att vi vet om det!
 
Kung David "vänstrade" med den sköna Batseba en gång i tiden och fick veta om sin synd inför Herren genom profeten Natan. Kung David fick uttala staffet själv, som svar på en liknelse om en rik man, som tog den fattige mannens enda får, slaktade och gjorde kalas.
"Dödens är den man som har gjort så."
 
Visst. Döden väntar oss alla. Inget går att få ogjort i det förflutna. Kung David skrev en psalm om Herrens förlåtelse. Nästan 3000 år senare  har Gunnar Wennerberg junior tonsatt Psaltarpsalmen 32.  Einar Ekberg sjöng bland annat den mäktiga sången, när han levde. Sången om Guds förlåtelse har gått från generation till generation.
 
Det var i lördags, som jag var på två olika kyrkogårdar och fotograferade. Igår hämtade jag korten. Ljuset över det förflutna och färgerna är så vackra. Trots allt.
 
"Det var mellan ljuset och mörkret en kamp
dock segrade ljuset……"

Horongen

Tio år har gått sen jag ringde henne och bjöd till en hemvändardag i socknens kyrka. Svaret kom direkt, att det ville hon då visst inte.
– Jag åker till gravarna men inte mer.
Så konstigt. Jag var ju så glad över mitt initiativ och vi hade ju bott grannar, när jag var barn. Hon tackade "nej" definitivt och jag fick hennes motivering hur hemskt det varit i skolan, att bli kallad horonge.
 
En gravsten får inte vara hur länge som helst, om ingen betalar för platsen. Ulla dog för ett år sen och mamman och två mostrar har samma lilla gravsten och alla tre var runt 30 år. Bäst att fotografera. Mitt emot på grusgången finns hennes mormor och morfars gravsten. Det var ett par föräldrar, som miste tre döttrar på kort tid och så unga. I den sorgen fick de ta emot sitt barnbarn, som blivit över och ingen orkade med.
 
I lördags fotograferade jag nummer 2611:s grav särskilt i mängden av svarta kors med bara nummer  Det var inte på min kyrkogård. Där var inte jag hemma. Min hembygds kyrkogård har säkert många människoöden nergrävda men ingen namnlös i sin tid. Mitt första intresse för bygdens historia kom i och med  hemvändardagen år 1999.  Jag stod på biblioteket och sökte efter Gunnar Wennerberg och fick gåshud. Gunnar Wennerberg juniors far med samma namn kom från Lärkebo. Och jag visste precis var gården ligger. Med andra ord på samma plats som förut en gång.
 
Inte visste jag, att det kan vara så intressant att vandra på en kyrkogård och fotografera. "Farfarsstenen" är en historia i sig, som en gång hade stora delar av bibelns historia inhuggen i sig: Kristus på korset och i ytterkanterna symbolerna för de fyra evangelisterna och symbolerna hämtade från Danielsbokens beskrivning av Jesus. Och så alla namnen på födda och döda före Gunnar Wennerberg senior. Allt detta har vittrat sönder men fanns synligt i min barndom visst.
 
Ättlingar som dog senare bildade en evangelisk frikyrkoförsamling, som jag kom att tillhöra under tonåren. Det är en annan historia. De markerade bara med hänvisning till Uppenbarelseboken med tre bokstäver Upp och några siffror om tron på en uppståndelse efter döden. Samma tro hade Ulla under sitt liv och samma tro har jag.