Fotoväskan

En blogg skall vara personlig men inte privat. För att få läsare bör det vara bilder med som lättar upp textmassan. Eller hur? Hur skall jag göra för att få läsare? Var det någon poäng med att berätta ett trauma från år 1956? Är det någon poäng med att året 1958 blev en start för mobbning av kvinnliga präster?

Här är den min fotoväska! Poängen var förstås, att jag skulle få fotografera Emelie i lugn och ro. Hon kände inte mig, när jag kom på besök. Det är inte bara att busa på med en kamera för eget intresse. Jag nådde mitt syfte.

Är det rätt, att lura en läsare med den rubriken, när jag egentligen vill förkunna Guds ord? Så klart jag njuter själv av minnet och bilderna! Frågan är om du som läsare vill följa med mig till poängen? Eller behövs det en bild till?

För att få vara med män i ett teologiskt samtal på nätet försökte jag med min kamera. Den är gammal med lösa objektiv: ett normalt, ett vidvinkel och ett tele. Så ville jag fotografera Jakob, när han kom med sin stora familj till Jabboks vad. Visst är det ett smart sätt att läsa en bibeltext på? Jag stannade upp och fotograferade med vidvinkel på kameran. Jag stannade upp för att få närbilder av sönerna med familj. Ja, så ville jag fotografera på långt avstånd åt den sida, där mötet med Esau skulle bli. Jag ville ha med hur terrängen såg ut.

Är detta ett så konstigt ”tänk” bland teologer? Stanna upp i texten och fotografera! Framkalla filmen hemma och studera detaljerna! Jo, det var minst sagt fel. Så jag blev mer och mer ensam bland teologerna. Fotoväskan är illa sliten nu men jag lycklig. Hör du det? Jag har vänner som fotvandrat sex mil i Galiéen och fotograferat. Vilka bilder det finns efter den resan!

År 1952 var den första påsk, då jag var ensam med Jesus i Getsemane. Den påsken har påverkat precis alla andra skärtorsdagar och påskhögtider. Sen dess har jag vandrat ensam med Josef många gånger sträckan mellan Sykars brunn till Dotan och därifrån ner till Egypten exponerat och sen framkallat i mitt mörkrum. Ja, så gammal är jag, att jag har ett mörkrum som heter Getsemane. ”Där växer det klara bilder fram, för den som är lugn och allvarsam…” enligt Nils Ferlin.

Detta år fanns texten föreslagen om de två bröderna, som ville ha var sin plats vid sidan om Jesus hos Fadern i himlen. Jesus frågade dem, om de kunde dricka den bägare, som han måste dricka. ”Ja, det kan vi,” svarade de.

Då var det klippt för mig. Jag var tillbaka bland alla mina lösa bilder av framkallningar på Josef och hans bröder. Visst var Josef löjlig med sina drömmar om kärvar, som skulle buga sig för hans kärve? Mammas älskling som trodde, att han var något!

Jo, jag har stannat upp i en lång textmassa med min kamera. Det kom ett ögonblick, som jag fångat själv, men inte blir förstådd. Josef gav befallning av att den bägare, som han brukade dricka ur skulle gömmas under säden i Benjamins säck. Och dessutom pengarna som betalning skulle dit.

Den bägare som Jesus måste tömma var en annan än den Josef brukade dricka ur. Textmassan är stor. Den skall inte förvanskas genom parafraser som The Message.

Inte heller av min fantasi.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel